Språk: SE | EN

Little Worlds (3 CD)

Title: Little Worlds (3 CD)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia

Date: 2003 10 01

Säregne banjoisten Béla Fleck och hans band The Flecktones har tillsammans med - för all del kändare band - som Phish, Primus och Dave Matthews Band stakat ut sin alldeles egna väg i musikvärlden och vunnit ett respektabelt antal fans. På Little Worlds får man inte mindre än tre CD-skivor fyllda med ömsom vin, ömsom vatten. Här finns mycket av allt och problemet blir att inget verkar ha ratats när skivbolaget gav klartecken för göra ett mastigt trippelalbum. Nästan 30 låtar och ännu fler inblandade musiker blir för mycket av det goda och som lyssnare är man redan mätt när huvudrätten anländer. Världsmusikdoftande Sherpa med Branford Marsalis är vacker på ett sätt som påminner om Sting i hans bästa stunder. Duetten mellan Fleck och vokalisten Bobby McFerrin på What It Is blir tjusig på ett nonchalant sätt och Bil Mon gungar fräckt på utpräglat amerikanskt vis. Samtidigt finns det också en massa trams som borde redigerats bort på ett tidigt stadium. Den som vill kolla upp dagens, tekniskt sett, grymmaste elbasist (Victor Wooten) får här sitt lystmäte tillgodosett i stora doser. I övrigt finns här lika många anledningar att skratta som att gråta på en resa som gör stopp vid jazz, pop, worldmusic, hiphop, fusion, konst- och folkmusik.

Land Of Giants

Title: Land Of Giants

Original title:

Genre: Jazz

Company: Telarc

Date: 2003 10 01

Åren går, men pianisten McCoy Tyner visar varken tecken på tanke- eller fingermässig chansering. "Land Of Giants" inleder kraftfullt med finurliga Serra Do Mar och fortsätter vägen via original och standards att imponera ända fram till slutet. Bebop, blues och swing, här finns lite av varje. Medverkar gör Bobby Hutcherson vibrafon, Charnett Moffett bas och Eric Harland trummor. Skivan finns tillgänglig både som CD och SACD.

Hell Yeah!

Title: Hell Yeah!

Original title:

Genre: Rock

Company: Epitaph

Date: 2004 02 10

Spänn fast säkerhetsbältet, varva upp motorn och ploppa in Hell Yeah! i CD-spelaren - här går det undan! Danska psychobillybandet HorrorPops blev följden av att medlemmar från grupper som Nekromantix sökte något nytt. Snart fick bandet skivkontrakt med fingertoppskänsliga punkbolaget Epitaph och förhoppningen är att USA ska ta emot bandet med öppen famn. Blanda lika delar gammaldags rockabilly med den slags punk som dikterats av stallbröder som Offspring, så hamnar man ungefär rätt. Något djup att tala om finns här inte, men desto mer ohejdad energi. Rob Zombie är betydligt bättre på att leka med skräckteman än HorrorPops, men låtar som Psychobitches Outta Hell och Julia har klar hitpotential. Den som är road av kuriosa och har lite koll på både film och musik kan dessutom finna nördigt nöje i detaljer som att introt till Dotted With Hearts är identiskt med ledmotivet till sextiotalets tv-version av Batman. /DN

Munia: The Tale

Title: Munia: The Tale

Original title:

Genre: Jazz

Company: Verve

Date: 2004 02 10

Basisten Richard Bona, stjärnskottet från Kamerun, har på bara några år gått från att vara okänd kompmusiker till att bli ett av jazzvärldens absolut mest omtalade namn. Hans vapenbröder dreglar över hans teknik, kritikerna över hans flyhänthet inom vitt skilda genrer och fansen talar gärna om hans känsla. På meritlistan syns jobb åt Pat Metheny, Joe Zawinul och Harry Belafonte. I solosammanhang som här på "Munia" upplåter Bona dock gärna utrymmet helt åt vyssjande behaglig worldmusic med jazztouch. Det fungerar allt som oftast bra. Inte minst minns jag gärna livespelningen på Stockholms Jazz & Blues Festival för några år sedan. Men det har också börjat dyka upp tydliga spår av den "musikaliska korrekthet" som drabbat Sting under senare år och den biten stör. Allt som allt finns dock övervägande positiva saker att säga om albumet som bland annat gästas av Salif Keita (låten Kalabancoro), Kenny Garrett sopransax och Vinnie Colaiuta trummor. När basister ges fritt spelrum tenderar instrumentet nästan ofelbart att få för mycket uppmärksamhet, men Bona undviker fällan utan att missa några kärleksfulla flirtar med Jaco Pastorius och Marcus Miller (främst i låten Playground). /DN

Boogie Man

Title: Boogie Man

Original title:

Genre: Blues

Company: Ruf

Date: 2004 02 10

Texasblues i samma anda som Stevie Ray Vaughan blev gitarristen Omar Kent Dykes biljett till uppmärksamhet och han förvaltar kändiskapet väl. Inget nytt under solen på "Boogie Man", men det svänger om både rockstänkare som Bad In A Good Way och shufflelåtar som Bamboozled och titelspåret. Med på skivan finns tunga musikernamn som Terry Bozzio (Zappas stunttrummis) och nämnde Vaughans forna kompsektion bestående av Chris Layton trummor och Tommy Shannon bas. Samtidigt är det som sagt mer än något annat fråga om ett välförvaltat arv och den som är förtrogen med Texasblues kommer att känna igen sig på ett smått dejá vu-mässigt sätt. Det kan uppfattas som både tryggt önskvärt och småtråkigt beroende på utsiktspunkt. /DN

Genom varje andetag

Title: Genom varje andetag

Original title:

Genre: Jazz

Company: Sonet

Date: 2003 10 01

Det måste vara frustrerande att vara Anders Widmark. Visst får han både uppskattning för sitt pianospel och säljer en del skivor, men han förtjänar mer. Efter att ha hört honom i ett rad olika sammanhang börjar jag så smått undra om han är oförmögen att spela illa. Vare sig anslaget är hårt och funkigt eller försiktigt tassande bär han upp, motiverar och chansar allt på en gång - och han landar alltid stadigt på bägge fötterna. Så även här. Däremot blir hans musikaliska bredd ibland en black om foten såtillvida att han ger sig i kast med material som inte alltid håller samma nivå som hans spelmässiga ekvilibristik. Genom varje andetag är ett sådant tillfälle. Där skivan featuring Sara Isaksson (Sonet) träffade precis rätt i sin blandning av jazz, pop och visa, blir det den här gången istället vilset på gränsen mellan finlemmad visa och köttig jazz. Dels är kvaliteten på låtmaterialet väldigt skiftande och dels blir det en del friktion mellan sångerskan Helen Sjöholms sätt att tolka texterna och musikens luftighet. Några låtar har rent utav potential att bli radiohitar, men som helhet blir det för ojämnt för att helt engagera.

Universal Syncopations

Title: Universal Syncopations

Original title:

Genre: Jazz

Company: ECM

Date: 2003 10 01

Basisten Miroslav Vituos samlar här idel ädel adel bestående av Jan Garbarek, Chick Corea, John McLaughlin och Jack DeJohnette. Skivan är virtuos på ett ödmjukt tryggt sätt och det råder inget tvivel om att detta är produkten av musiker som känner varandra och sina instrument utan och innan. Tryggt övergår ibland i harmlöst, men överlag blir det en skönt klingande lisa för själen.

Choose Your Boots

Title: Choose Your Boots

Original title:

Genre: Jazz

Company: Sundance Records

Date: 2003 10 01

Hemma i Danmark plockade hårdsvängande Fredrik Lundin Overdrive hem en Danish Music Award för Choose Your Boots, men här i landet har gruppen gått obemärkta förbi de flesta. Synd, för skivan är en både rolig och begåvad skapelse som passar perfekt in i skivsamlingen mellan Esbjörn Svensson Trio och Charles Mingus roots-ögonblick.

Underground

Title: Underground

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia/Legacy

Date: 2003 10 01

Dårskap och geni vandrar allt som oftast hand i hand och nog balanserar pianisten Thelonious Monk på randen allt - Gud signe honom för musiken han gjorde! Underground blev hans sista smågruppsinspelning hos Columbia och med i studion var trogna vapenbröderna Charlie Rouse sax, Larry Gales bas och Ben Riley trummor. Nyutgåvan innehåller tre tidigare outgivna spår, däribland Monks ensamma valslåt Ugly Beauty. Inledande Thelonious slår an tonen för skivan och ger en försmak om de charmerande knepigheter som ska följa. På Raise Four, som då var alldeles nyskriven, kommer första höjdpunkten - ostinatofiguren som löper som en grund genom kompositionen är smått briljant. Boo Boo's Birthday utforskar områden som gränsar till det atonala ovanpå en grund av bop i mediumtempo. Rouses lyriska sax kontrasterar på samma låt extra snyggt mot Monks kantigt buttra melodi och spel. Överhuvudtaget är det här ett album som förmodligen delar lyssnare i två läger och jag vet åtminstone några som blir rent fysiskt störda av de i någon mån disparata brottstyckena som tillsammans utgör Monks ljudmässiga idealbild. Samtidigt finns också mer lättgripbart material, inte minst favoritlåten In Walked Bud med vokalimprovisationer av gästande sångaren Jon Hendricks. Även han en knasboll på sitt sätt, men udda är kul och Underground får därmed blott ännu en anledning att älskas. /DN

The Game

Title: The Game

Original title:

Genre: Jazz

Company: Caprice

Date: 2003 10 01

Saxofonisten Magnus Lindgren är åter aktuell i solosammanhang och håller som alltid fanan högt. Det når dock inte samma makalösa nivå som senast, då han omgav sig med ett storband istället för en smågrupp. I bjärt kontrast mot då är det här avskalat på alla sätt - arrangemangen är enklare, tilltalstonen mer intim och det är löst sammanhållet, där det förra gången var fråga om en kontrollerad storm i en glasbubbla. Normalt brukar jag föredra det friare alternativet, men just i Lindgrens fall är det svårt att inte känna sig snuvad på konfekten i någon mån. Han är trots allt en av landets främsta storbandsarrangörer och tillfällena är få och ovanliga att få tjusas av sådant. Därtill är låtmaterialet påfallande klent och främsta attraktionskällan blir därför själva spelet. På den punkten finns tacksamt nog inget att sörja. Trumslagaren Jonas Holgersson svarar för ett bra driv, basisten Fredrik Jonsson är en lyhört stadig klippa och Mathias Algotsson sköter sig nästan konsekvent bra vare sig man hör honom på platta eller live. Hade låtarna varit mer minnesvärda, hade det kunnat bli mycket trevligt. Som det är blir det istället blott en angenäm bebopstund av modernt snitt med sporadiska etnoinslag.

Absolute Benson

Title: Absolute Benson

Original title:

Genre: Jazz

Company: GRP

Date: 2000 05 20

George Benson är en gitarrist av guds nåde, men något omdöme har han inte och som lyssnare kan man därför inte ta något för givet. 1976 gjorde han ett av de bästa album jag hittills hört - George Benson In Concert: Summertime. En förkrossande läcker platta av gitarristen där han ursinnigt gjorde upp med den traditionella bilden av vad en jazzgitarrist får och inte får göra. Sedan kom åttiotalet och då gjorde han ett av de allra uslaste album jag varit tvungen att lyssna till - 20/20. En helt vedervärdig skiva. Nu är han aktuell med den nya Absolute Benson och som ett luttrat fan blir jag riktigt glad när högtalarna börjar ljuda. Det här är inte den unge George Benson jag en gång fastnade för, men det skulle ju å andra sidan vara lite märkligt. De tjugofem år som passerat hörs. Han är inte längre ursinnig. Han behöver inte längre bevisa något. Snarare träder bilden av en tänkande bluesman fram genom filter av jazz, latin och den pop han först tog till sig under det ödesdigra åttiotalet. Öppningsspåret The Ghetto har redan gått och blivit en klubbhit i USA och hela albumet har kapacitet att fungera såväl i hemmets lugna vrå som på nischade uteställen. Medverkar gör många, däribland Joe Sample klaviatur, Steve Gadd trummor och Christian McBride bas. /DN

Fever

Title: Fever

Original title:

Genre: Pop

Company: Parlophone

Date: 2003 01 10

Den eviga tonåringen Kylie Minogue är tillbaka och hon har inte blivit en dag äldre - tack och lov! Där Madonna lagt sig vinn om att ständigt modifiera sin konst och uppdatera sig genom att byta fasad, stamrenovera och slänga ut det gamla möblemanget; har Kylie (numera utan efternamn) istället hållit benhårt kvar vid sitt vinnande koncept och ändrat på mycket lite i sin tuggummipoppande värld. Det här är och har alltsedan debuten varit pop av det allra ytligaste slaget, men Kylie kan det här med yta och att appellera till de mest basala av känslor. Hon behöver inte ändra på något, det fungerar så bra ändå. Målet är att få dig att må bra och i bästa fall studsa upp på ett dansgolv eller höja lite extra på bilstereon. Och det kommer du att göra. Djärvt? Nope, inte det minsta, men än sen? Det här är inte hjärnkirurgi; tvärtom går det in genom ena örat och ut genom det andra, men det är en förbålt trevlig strövtur däremellan. På samma sätt som hon på åttiotalet studsade in på scenen nästan obscent lycklig, gör hon det nu igen på Fever och är fortfarande en kraft att räkna med. Starkast är den futuristiskt klingande hitten Can't Get You Out Of My Head och den bounciga flirten Give It To Me. Ytligheten har dock sitt pris och precis som en garderob helt uppbyggd av H&M-kläder, blir det lite tråkig någonstans kring halvtid. Fever vinner märkligt nog på att lyssnas på som ackompanjemang till annat. Sammanfattning: En charmig klackspark till alla som tror att pop idag måste vara dyster och engelsk för att vara bra. På sina ställen påminner albumet om landsmaninnan Olivia Newton-Johns musik i filmen Xanadu, om än i tidstypisk kostym, men inte ens det känns annat än klädsamt skönt. /DN

Ellington At Newport 1956 Complete

Title: Ellington At Newport 1956 Complete

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia/Legacy

Date: 1999 05 10

Året är 1956 och det är en trött skara musiker som stiger av bussen i Newport. Duke Ellington och dennes storband är bokade som festivalens huvudattraktion, men de har börjat känna av sviterna av rockens växande led och anses inte längre vara landets musikaliska regenter - försäljningssiffrorna hade dalat och spelningarna blivit färre. Men Duke hade ett ess kvar i rockärmen och under Newportfestivalen visade mästaren inför en samlad kritikerkår att han inte ämnade lämna ifrån sig bältet på ett bra tag. Under det korta första setet hade man problem, nyckelpersoner som Clark Terry med flera var försvunna och missförstånd gjorde att setet avslutades redan efter några låtar. De reströtta musikernas tålamod började tryta och när de för andra gången under kvällen äntrade scenen var det nästan midnatt och det var på sina håll en mycket arg skara musiker som gjorde det. Men som det föll sig översattes ilskan i energi. Man inledde med en sirlig version av Black and Tan Fantasy och följde upp med Tea For Two, Take The A Train, en serie nya låtar, Sophisticated Lady och slutligen Diminuendo In Blue och Crescendo In Blue under vilka Paul Gonsalves spelade sitt mytomspunna maratonsolo. När de därefter skulle säga tack och godnatt var det mycket nära att ett upplopp bröt ut. Man fortsatte därför och Johnny Hodges gavs tillfälle att sträcka ut på I Got It Bad (And That Ain´t Good) och Jeep's Blues. Ray Nance blixtrar till på Tulip Or Turnip, Sam Woodyard glänser på Skin Deep och det hela avslutas med Mood Indigo. Nu sitter nog några och ser litet brydda ut över vissa av dessa låtar. Det är befogat, då några av låtarna helt enkelt inte finns med på tidigare utgåvor. På Ellington At Newport 1956 - Complete presenteras för första gången konserten i sin helhet. Fram till idag är det en "falsk" konsert som presenterats, där man av olika anledningar bedragit lyssnaren. Man beslöt nämligen att spela in hela konserten även i en studio - för att rätta till de misstag som gjorts under den egentliga konserten - och sedan vävdes dröm och verklighet samman. Nu får man alltså för första gången möjlighet att ta del av den riktiga konserten och detta dessutom för första gången i riktig stereo. En verklig pärla! /DN

Jihad

Title: Jihad

Original title:

Genre: Rock

Company: Capitol

Date: 2001 10 20

Tungt rockande OTEP ser jätteelaka ut på pressbilderna och visst visar de att de kan leka med de stora grabbarna inom aggrometallen på debuten Jihad (Capitol/EMI), även om det än så länge rör sig om blott en EP och inte ett fullängdsalbum. Men hur gärna man än vill vara Slayer eller Pantera, så kommer OTEP inte ens in genom porten här. Det här är en skivbolagsprodukt från början till slut och det är helt enkelt omöjligt att ta sig förbi känslan av att någon försöker lura på en något. Det enda som saknas här är Milli Vanillis flätor och cykelbyxor. Öppningsspåret Possession håller, övriga fyra spår är bara larviga. Sedan kan de vråla, skrika, rappa och slå sönder vad fan de vill för att försöka övertyga en om sin egen motsats. If it walks like a duck and talks like a duck... jo, detta är tveklöst en anka. Inte för att det räddar dem på något sätt, men sångerskan Otep Shamaya kan som ingen kvinna hittills verkligen slåss därnere bland de lägsta av genrens brölsångare. Synd att kringverket bara är julgranspynt på en barrfri pinne i backen. Att man dessutom kryddsatt eländet med trendig mysticism och religion gör det bara ännu äckligare. Lite ljus i mörkret är att man gjort ett, såhär i kölvattnet av det fasansfulla i USA, stenkorkat imageval som består i att klanka ner på USA och hylla mellanöstern. Innan terrordådet var detta kontroversiellt i USA, efter händelsen innebär det nog att bandet kan hälsa hem redan innan de lämnat krubban. Man kan ju åtminstone hoppas. /DN

The Complete Columbia Recordings 1955 - 1961

Title: The Complete Columbia Recordings 1955 - 1961

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia/Legacy

Date: 1999 11 25

Åren 1955 till 1961. Tvärtemot vad man skulle kunna tro var varken Miles Davis eller John Coltrane särskilt heta under den här tiden. Åtminstone inte till en början. Miles hade 1949 upptäckt heroinet och en dyster kärlekshistoria hade då inletts. Hans trumpetspel försämrades markant och bokare började dra sig för att anlita honom. Skivbolaget han var signad till drog även de öronen åt sig. Tiden gick och 1953 insåg även Miles att det fick vara nog. Han begav sig därför till föräldrahemmet och tvingade sig där till att ge upp droger. Drogfri, men i dåligt skick, flyttade han sedan till Detroit där han kunde bygga upp sina krafter inför återresan till New York och strålkastarljuset. 1954 löpte kontraktet med det gamla skivbolaget ut och jätten Columbia tog vid med allt detta innebar i form av finansiell uppbackning och 1955 började han så spela in material som snart resulterade i album som 'Round About Midnight, Milestones, Someday My Prince Will Come, Circle In The Round och sist, men inte minst, tidernas mest säljande jazzalbum - Kind Of Blue. Medverkade på dessa gjorde en ung, relativt okänd saxofonist vid namn John Coltrane. Han kom med i bandet mest på grund av att Miles förstahandsval var otillgängliga av olika skäl. Precis som för Miles innebär åren 1955 till 1961 att Coltrane återuppfinner sig själv. Istället för att falla i glömska vände Miles utvecklingen och cementerade nu sin roll som jazzens banérförare. John Coltrane å sin sida gick under dessa sex år från att vara i det närmaste okänd till att bli en legend även han. På The Complete Columbia Recordings 1955 - 1961 finner man 58 spår, varav 18 ej tidigare utgivna, samlade på sex cd. Den påkostade metallboxen innehåller också en 116 sidor tjock, inbunden booklet där bland andra skivbolagschefen George Avakian (som kontrakterade Miles till Columbia), jazzkritikern Bob Blumenthal och trumslagaren Jimmy Cobb skriver om tiden. Bortsett från det tidigare outgivna materialet skiljer sig boxen åt från de enskilda albumena så tillvida att materialet här presenteras kronologiskt för att man skall kunna följa utvecklingen låt för låt. Personligen ser jag inte detta som någon självklar vinst. Det finns en tanke bakom att man lägger låtar i en viss ordning. Sedan är jag inte heller överförtjust i de alternativa tagningar som alltid dyker upp som utfyllnad. Men visst, vill man ha allt så får man allt, på gott och ont. Medverkar gör bland andra Jimmy Cobb trummor, Bill Evans piano, Cannonball Adderley sax, Paul Chambers bas, Red Garland piano och Philly Joe Jones trummor. Trevligt, men dyrt. /DN

Home

Title: Home

Original title:

Genre: Jazz

Company: EMI

Date: 2001 02 01

Jazz är en smal genre. Vilket heller inte är så konstigt då radio, TV och tidningar konsekvent ger den minsta möjliga utrymme. Att de gör det är heller inte konstigt. Tvärtom. Varför skulle de tilldela något som rör så få mycket utrymme? Skulden ligger istället på skivbolagen och jazzmusikerna själva. De förra vill ha "säkra" kort och i en redan smal genre blir dessa de sedan länge etablerade, de som överlag lider av förlamande musikaliska ålderskrämpor. Det är på grund av detta som jazzen målat in sig i ett hörn. På grund av de etablerade rävar som kompetent och oförändrat spelar samma repertoar idag som de en gång gjorde på Nalen. På grund av att de med få undantag vägrar släppa in nya unga lejon i sitt trygga hägn. Inget nytt blod - inga nya idéer och då stannar maskineriet. I Sverige är detta i högre grad än någon annanstans fallet. Med undantag för Esbjörn Svensson och några till, ältar till och med de allra yngsta jazzkatterna samma låtar på samma sätt som för femtio år sedan. Varför? Det fanns en anledning till att jazzen under flera decennier var den mest populära musikgenren och anledningen var definitivt inte att man vägrade släppa in nytt blod och färska idéer. När rocken kom dog jazzen eftersom man rynkade på näsan och inte ville beblanda sig med tocket. Smart... Därför hoppas jag innerligt att alla de som vågar gå mot den traditionella strömmen får all framgång i världen, för att på så sätt rädda en döende varelse. Här i Sverige heter en av dessa djärva Goran Kajfes. En trumpetare som hittills backat upp bland andra Eagle-Eye Cherry, Robyn, Eric Gadd, Blacknuss och Fläskkvartetten. På debutalbumet Home (EMI) visar han förvisso med önskvärd tydlighet att den elektrifierade Miles Davis varit något av en husgud. Men istället för att bli en klon av denne har Goran Kajfes sökt vidare och utforskat nya vägar. Det första resultatet av dessa resor är ett album sprängfyllt av vitalitet, nerv och intelligens. Med rötterna i jazz suger Kajfes näring från funk, electro, worldmusic och folkton. Tillsammans med Jan Robertsson trummor, pappa Davor Kajfes piano, Peter Forss bas, Per "Texas" Johansson och Per "Ruskträsk" Johansson sax har man i Home ett album som inte bara är strålande, utan också av betydelse för den svenska jazzen i stort. /DN

Beats, melodier och baby kaah

Title: Beats, melodier och baby kaah

Original title:

Genre: Pop

Company: EMI

Date: 2001 11 01

Om man kan säga att en artist är konstig utan att detta genast tolkas som något negativt, så är det ett ord som beskriver KAAH väldigt väl. Han gör liksom saker och ting annorlunda än andra här i Sverige och han gör det med den äran. Fullständigt orädd hoppar han likt Prince handlöst mellan självglorifierande pladder, som i första singeln Dom tittar när jag dansar, och tänkvärdheter som i Tänk om musik. Ibland är hans musikaliska finurligheter briljanta. Ibland rikoschetterar storslagna idéer bort i fjärran för att aldrig träffa sitt mål. Men han vågar ta risker och jag blir stormförtjust i detta hans åttiotalsdoftande opus med vilket han kan slå samtliga svenska soul- och mjukrapartister på fingrarna. Enda svaga länken är att texterna aningen väl ofta är av det flarntunna slaget och det håller inte ett album igenom. I mindre doser blir man däremot glad som en lärka av KAAH:s respektlöst otyglade Beats, melodier och baby kaah. /DN

The Roy Haynes Trio

Title: The Roy Haynes Trio

Original title:

Genre: Jazz

Company: Verve

Date: 2000 04 01

Han har aldrig varit mer i ropet än vad han är idag och då kan han ändå blicka tillbaka på en karriär som sträckt sig över ett halvt sekel. Kanske är det därför heller inte så konstigt att den 75-årige trumslagaren Roy Haynes har drabbats av ett svårslaget storhetsvansinne. I pressreleasen talar han om hur musiker älskar honom och det han försöker göra. När jag träffade honom för en tid sedan var han ännu mindre blygsam. Den alltid kaxige Buddy Rich bemötte en gång kritiken mot att han alltid talade om sig själv som den främste trumslagaren med repliken It ain't bragging if you can back it up. Han kunde göra det, Roy Haynes borde däremot tygla sig något. Han är skicklig, men inte unik. Det som gör att jag trots allt gillar Haynes är att han lyckats bibehålla en nyfikenhet som många andra i det äldsta gardet förlorat. Han har inte stagnerat. Inte minst märks detta på det nya trioalbum, där han tillsammans med basisten John Patitucci och pianisten Danilo Perez, blåst nytt liv i en rad gamla nummer som Ellingtons Prelude To A Kiss, Monks Green Chimneys och Bud Powells Wail. Här finns även modernare material som Pat Methenys Question And Answer i en kul version och Chick Coreas Folk Song i en tam tolkning. Fyra av albumets tio spår är inspelade live och att det inte blott är Roy Haynes som skiner klarast i närvaro av publik råder det ingen tvekan om. Livesetet är kort, men stundtals magiskt. /DN

Habanera

Title: Habanera

Original title:

Genre: Jazz

Company: Enja

Date: 2001 02 01

Nog finns det många man tänker på innan man kommer till Paquito D'Rivera då man skall säga något om latinamerikansk jazz. Samma sak gäller i än högre grad om du skall prata klassisk musik. Att det är på det sättet beror dock mindre på bristande kvaliteter hos honom och mer på att PR-apparaten kring hans person är obefintlig. Det är synd, för D'Rivera är nästan jämt värd ens uppmärksamhet; fri i tanken, äventyrslysten och mycket skicklig både som kompositör och arrangör. Utöver det är han också en fenomenal saxofonist. Hans spel är sällan annat än bländande och man får alltid känslan av att han har kul då han spelar. Det har man också som lyssnare, inte minst på Habanera där det ges flera goda tillfällen att lära känna D'Riveras olika sidor. Tillsammans med mer traditionella bandmedlemmar från latinsfären och mindre "traditionella" Absolute Ensemble från den klassiska, blir det här ännu en markering på vägen mot ett imponerande livsverk. Habanera fogar elegant samman orkestrering från klassisk musik, med amerikanskt jazzarv och kubansk livfullhet, i verk som Birks Works, Alborada Y Son och titelspåret som på sina ställen flirtar lika mycket med dagens musik som den Stravinskij en gång svettades över. Seriöst. Galet. Djupt. Roligt. Svängigt. Smakfullt. /DN

Iron Curtain Revisited

Title: Iron Curtain Revisited

Original title:

Genre: Elektriskt

Company: Crippled Dick Hot Wax

Date: 2001 10 01

Tyska skivbolaget Crippled Dick Hot Wax definierar jazz på sitt eget sätt och släpper i och med Iron Curtain Revisited sin andra samling av "techno-jazz" med ursprung i Östeuropa. Det sprakar, smäller, fräser och svänger stundtals ordentligt. /DN

Re-Members Only

Title: Re-Members Only

Original title:

Genre: Elektriskt

Company: Six Degrees

Date: 2001 03 01

Vet inte vad åttiotalsfenomenet Alison Moyet sysslar med nu för tiden och bryr mig heller inte i vilket, på King Britts Re-Members Only gör hon dock bra ifrån sig. House möter jazz möter funk möter pop. Lite som Brand New Heavies. /DN

Sound Songs

Title: Sound Songs

Original title:

Genre: Jazz

Company: Winter & Winter

Date: 2001 10 01

Ett fullängdsalbum med vokalljud, trumspel och intet annat än, kräver mycket av lyssnaren. Tvivelsutan mer än jag har att ge. Jay Claytons och Jerry Granellis Sound Songs är en prövning och kuriositet. /DN

Title: Black, Brown and Beige (1958)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia/Legacy

Date: 1999 10 01

När Duke Ellington för tredje gången gick in i studion för att spela in sitt förmodligen viktigaste verk Black, Brown And Beige valde han att bjuda in gospelns Mahalia Jackson och litet förvånande att exkludera sitt sedvanliga trumfkort, Johnny Hodges. Sviten är en musikalisk skildring av de svartas ursprung, slaveriet som förde dem till Amerika, rasfrågan, kyrkan och livet. Att i ett musikstycke försöka göra dessa händelser rättvisa är väl i det närmaste omöjligt, men en mycket laddad och mäktig berättelse är det likväl som Ellington förtäljer. /DN

America's #1 Band! - The Columbia Years (4 CD)

Title: America's #1 Band! - The Columbia Years (4 CD)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia/Legacy

Date: 2004 01 04

Att recensera Count Basies år på skivbolaget Columbia utan att stjäla för mycket utrymme i tidningen blir lite som att försöka banka ner en fyrkantig kloss i ett runt hål, men friskt vågat... Boxen sammanfattar inspelningarna Basie gjorde mellan 1936 och 1951. Producenten Orrin Keepnews har styrt skutan med säker hand och resultatet är fyra fullproppade skivor samt en välskriven booklet om 90 sidor. Tacksamt konstaterar man att de undvikit att inkludera arton olika versioner av varje låt och istället valt att försöka presentera Basie och de olika inkarnationerna av hans band i hela dess mångfald. Med tanke på hur raspiga många av de tidiga acetaturkunderna rimligen varit är det nästan sprakfria ljudet ett underverk helt i sig. Vad gäller låtupplägget har Keepnews valt att frångå det rent kronologiska för att istället satsa på att visa upp de olika skedena i Basies karriär; smågruppstiden, vägen mot kändisskap och slutligen toppen av Columbiaåren. Tanken är god och inte minst klok med tanke på att Basie var ovanligt strulig så till vida att det kunde gå lång tid mellan att han spelade in något och att materialet faktiskt släpptes på skiva. Slående är hur hårdsvängande bandet var oavsett sättning. Själv fastnar jag främst för den tredje skivan där bandet består av namn som trumpetaren Clark Terry, Jo Jones och Gus Johnson (trummor), gitarristen Freddie Green och saxofonisten Lucky Thompson. Utöver dem rymmer boxen stjärnor som Billie Holiday, Lester Young, Illinois Jacquet, Walter Page och Buddy Rich. Det här är obligatorisk lyssning för den som vill lära känna jazzmusikens grunder och ett himmelrike för dig som är frälst på swing - allt detta för under 400 kr! /DN

Irreplacable

Title: Irreplacable

Original title:

Genre: Jazz

Company: GRP

Date: 2004 01 04

Från att ha varit världens grymmaste jazzgitarrist övergick George Benson, främst genom hiten This Masquerade, till att bli en ren popartist. Det gick sådär och numera kan man därför höra honom spela i diverse olika genrer. Kvaliteten på skivorna blir därefter. Benson är nästan konsekvent ett ess, men hans sällskap är ibland diskutabelt och så även här. Sångrösten fångar en, gitarrlicksen har schysst bett och bland medmusikerna hade gärna fler fått hålla samma klass som duktige Richard Bona på bas och svenske gitarristen Jojje Wadenius. Men det gör de inte. Dessutom är nyttjandet av trummaskiner högst enerverande, en del av de tilljazzade R'n'B-ögonblicken farligt smetiga och produktionen är därtill glatt som teflon. Visst svänger det på ett snällt radiovänligt vis, men särskilt bra blir det aldrig. /DN

Unclassified

Title: Unclassified

Original title:

Genre: Pop

Company: Dare/Warner

Date: 2004 01 04

För några månader sedan kunde man på Letterman och Leno höra en "pedal steel"-gitarrist som lät som en blandning av Stevie Wonder och tidig Santana. Killen i fråga heter Robert Randolph och i första singeln I Need More Love fanns liv, entusiasm och en sjuhelvetes nerv. Tyvärr lider fullängdsalbumet av att det blir överdrivet tramsigt i all sin ystra anspråkslöshet. Så som ofta är fallet blir det fråga om att piska en död häst när i grunden simpla jamlåtar tillåts sträcka ut under alltför lång tid, men i små portioner är skivan en ruskig partystänkare på gränsen mellan blues, R'n'B och Sly Stone-funk. /DN

Nightwatch

Title: Nightwatch

Original title:

Genre: Jazz

Company: Emarcy

Date: 2004 01 04

Jojje Wadenius återvänder för att producera sitt andra album med norska sångerskan Silje Nergaard och lyckas även den här gången få till en skiva som vänder sig både till jazz- och vispopfans utan att kännas som en kompromiss. Det är för all del fråga om förhållandevis lättviktig musik, men den är charmerande och musicerandet är på absolut toppnivå. Nergaards ibland nästan barnsliga röst skänker låtar som How Am I Supposed... en air av genuin undran, medan melodier som Bowies This Is Not America skulle vunnit på det mer "vuxna" tonläge hon tidigare gett prov på. Produktionen är tjusig och blåsarrangemangen av Magnus Lindgren håller som vanligt i hans fall hög klass. /DN

Two Basses

Title: Two Basses

Original title:

Genre: Jazz

Company: Touché

Date: 2004 01 04

Basisterna Jesper Lundgaard och Mads Vinding möts på "Two Basses" (Touché/CDA) för en kontemplativ diskussion utan inblandning av andra instrument. Deras version av God Bless The Child är utsökt och den finurliga interaktionen på Taubes Nocturne och Olle Adolphsons Trubbel är kul. En hel skiva med enbart ett instrument, och i synnerhet då bas, frestar dock på tålamodet tillsammans med en sporadiskt obehagligt sur kontrabaston. /DN

En kärlekshistoria

Title: En kärlekshistoria

Original title:

Genre: Filmmusik

Company: Studio 24

Date: 2004 01 04

Roy Andersson har med all rätt blivit känd främst som filmare, men han har även hunnit med att göra musik. 1969 låg han tillsammans med kompositören Björn Isfält bakom soundtracket till En Kärlekshistoria (Studio 24) och här finns både proggigt flumsväng a'la Blood, Sweat & Tears och vackert sköra instrumentalverk. Den som vill höra musiken i sitt rätta sammanhang kan sedan ett par månader hitta filmen snyggt överförd till DVD (Studio 24). /DN

Jazz In The House 12

Title: Jazz In The House 12

Original title:

Genre: Klubb

Company: Kickin' Music

Date: 2004 01 04

Britterna ligger i som tättingar och formligen spottar ur sig dansanta samlingar med jazzig housemusik. Senast i raden är Jazz In The House 12 (www.kickinmusic.com) som stilmässigt gör Jamiroquai och Brand New Heavies gott sällskap. Bäst är DJ Fudge lyckliga If I Had A Band. Från samma bolag kommer Afrikainspirerade samlingen Afrique C'est Chic, men här blir det som bäst en klen karbonkopia på Manu Dibango och det hela känns påtagligt hafsigt. /DN

Hotel Paradise

Title: Hotel Paradise

Original title:

Genre: Jazz

Company: Caprice

Date: 2004 01 04

Sångerskan Josefine Cronholm & Ibis brinner intensivt, men återhållet kontrollerat, på Hotel Paradise (Caprice/CDA). Lågmäld jazz av balladsnitt med True Colors som kronan på verket och den teatrala Aeroplane som välkommen udda fågel. Som fullängdsalbum faller det i samma fälla som de flesta av dagens sångerskor (för pretentiöst och knappt styrfart), men här finns hopp inför framtiden. /DN

Testimony

Title: Testimony

Original title:

Genre: Pop

Company: Dreamworks

Date: 2004 01 04

Artister vill gärna framstå som unika, men få är det. Sångerskan Dana Glover låter som lika delar Sheryl Crow och Anastacia, men detta är i sig ett rätt gott betyg. Amerikansk pop som flirtar med rock och soul låter bra på Testimony (Dreamworks/Universal) och dessutom är det snyggt producerat av Robbie Robertson från The Band. Tyvärr saknas dock välbehövligt tuggmotstånd. /DN

Blue Muse

Title: Blue Muse

Original title:

Genre: Jazz

Company: Concord

Date: 2004 01 04

Gitarristen Kenny Burrell är 73 år gammal nästan lika flitig som någonsin tidigare och med Blue Muse (Concord/CMM) börjar han närma sig 100 inspelade soloalbum. Siffran är respektingivande och öppningsspåret Mark 1 bådar gott med sina aningen corny trixigheter, men sedan börjar Burrell sjunga - ballader - och därmed sjunker skeppet stadigt. /DN

Ennio Morricone Remixes, Vol. 2

Title: Ennio Morricone Remixes, Vol. 2

Original title:

Genre: Klubb

Company: Compost

Date: 2004 01 04

Kompositören Ennio Morricone har gjort några av tidernas mest minnesvärda musikstycken (inte minst i filmen För en handfull dollar). Här tolkas hans verk av remixers som vet vad de gör och tvärtemot mina farhågor känns det inte alls hjärndött kommersiellt. Ihågkomna och bortglömda juveler kläs här med dansgolvsvältande djupbas, väsande electro-hårbollar och fusionsmattrande trumbreaks. Ennio Morricone Remixes Vol. 2 (Compost/Border) är en riktigt vass dubbelsamling! /DN

Turn Of The Screw

Title: Turn Of The Screw

Original title:

Genre: Rock

Company: Epitaph

Date: 2004 01 04

Skivbolaget Epitaph försöker träget hitta sitt nästa Offspring och Bad Religion, men lösningen är inte att försöka hitta band som är kloner av förebilderna. Det fungerar inte på djur och inte heller här. En av de klonerna är likväl 1208 som på Turn Of The Screw (Epitaph/BAM) lyckas vrida tillbaka klockan på ett trovärdigt sätt och får lyssnaren att tänka på nybyggda skateramper och välpreppade halfpipes. /DN

Mescalero

Title: Mescalero

Original title:

Genre: Rock

Company: BMG

Date: 2003 12 20

Det var fyra år sedan Texas längsta skägg var aktuella i skivsammanhang och de fick då mycket kritik för att synthar och effekter förpassat deras musik till bakgrunden. Kanske är det därför trion nu gjort helt om. Mescalero spottar och fräser som en skallerorm med ökensand i halsen! Detta har bidragit till gruppens första skiva på många, långa år som ruskar liv i det faktum att ZZ Top är ett förbannat bra bluesband. Texasboogien utgör en trygg grund till de tvärfräcka melodiska krokar som de flesta av låtarna hänger på och så långt är det här söndagsporslin med guldkant. Vad som däremot saknas är någon form av djup, eller i brist på detta, någon självklar hit som kan agera riktkarl för övriga skivan. Tillsammans med det vådligt distorterade ljudet gör låtarna här att man börjar måla upp bilder av en grupp stoner-rockares lovande debut; bara det att ZZ Top är luttrade veteraner och därför borde vara kapabla till mer än vad nu är fallet. Det här hade kunnat bli en fullträff, men tack vare att merparten av låtarna i sin grundform är klena, blir det fråga om en skrotbil med ett bländande nytt lackjobb. Kan man leva med det så är Mescalero klassisk ZZ Top i samma stil som tidiga Rio Grande Mud. /DN

In Person At The Blackhawk, San Francisco Complete. Volume 1 & 2

Title: In Person At The Blackhawk, San Francisco Complete. Volume 1 & 2

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia/Legacy

Date: 2004 01 10

Det må röra sig om adrenalinstinn bebop, cerebral cooljazz, vild fusion eller flirtar med hiphop - Miles Davis var en huvudrollsinnehavare i varje kapitel i jazzens utveckling. Här är han i sitt absoluta esse våren 1961. Platsen är kända jazzklubben The Blackhawk, staden San Francisco och bandet består av Hank Mobley tenorsax, Wynton Kelly piano, Paul Chambers bas och Jimmy Cobb trummor. Tidigare har det gått att hitta delar av materialet som framförs här på två CD med samma namn (minus tillnamnet "Complete"), där i synnerhet den andra skivan (den från lördagens spelning) var fruktansvärt läcker. Så vad är då nytt i Complete-versionen? Ganska mycket! Här finns tretton inte tidigare utgivna låtar (vilket gör att det nu tillsammans blivit fyra fullängdsalbum) och även om dessa inte övertrumfar de tidigare"kortare"utgivningarna så blir det tveklöst mer av det goda. Att det blir så lyckat beror på att allt klaffar, att varje ingrediens stämmer. Ljudteknikerna är bra, akustiken på The Blackhawk likaså och Miles spelar konsekvent bedövande läckert. Men en stor del av äran tillfaller den mest hårdsvängande grupp som Miles hade klokheten att omge sig med. Framförallt imponerar den skamligt förbisedde pärlan Wynton Kelly på piano och supertrummisen Jimmy Cobb. Luta dig tillbaka och njut av Oleo, If I Were A Bell, So What och Bye Bye Blackbird, och le sedan förtjust åt att det därefter finns ytterligare 25 lysande spår på dessa båda utgåvor av Miles Davis i högform. /DN

Up For It

Title: Up For It

Original title:

Genre: Jazz

Company: ECM

Date: 2003 07 30

Det vore inte helt rättvist att säga att pianisten Keith Jarrett påminner om det där med kejsarens nya kläder, men hans enorma popularitet får mig alltid att undra. Inte minst har jag undrat sedan han gick och blev tilldelad Polarpriset. Konserten han höll i samband med Stockholmsbesöket, tillsammans med Jack DeJohnette och Gary Peacock (som även utgör sällskapet här), var ett textboksexempel i publikförakt och dessutom en spelning så lättförglömlig att det nästan inte borde vara möjligt med artister av den här kalibern. Up For It är på samma sätt välspelad och lite ovanlig i Jarrett-sammanhang då det främst rör sig om standards som If I Were A Bell, Scrapple From The Apple och Autumn Leaves, men det är också väldigt... trist. Jarrett spelar snyggt, men där vapenbröder som Chick Corea skänker liv till sina skapelser, sysslar Jarrett mer med sterila presentationer. Basisten Gary Peacock blixtrar visserligen till här och var, men särskilt karismatisk är han inte och då DeJohnettes största merit som trumslagare är att han kan hålla takten, blir helheten föga upphetsande. Att säga något ont om Keith Jarrett har blivit något av tabu, men hela poängen med jazz är att det handlar om liv mer än teknik och Jarrett är teknik personifierat. My Funny Valentine blir en ljuspunkt som tyvärr dör av ensamhet, resten av skivan är mest en anledning till vidare undran från min sida. /DN

Mirrors And Windows

Title: Mirrors And Windows

Original title:

Genre: Klubb

Company: Kickin' Music

Date: 2003 08 10

Engelska independentbolaget Stoned Asia har lagt i en ny växel och blir allt roligare, senast ut är mångbegåvade artisten Cosmic Rocker. Med hjälp av en hårddisk, sampler och god kännedom om musikvärlden i stort har Mirrors And Windows blivit ett både studsigt dansant och intelligent roligt album. Occasionally Modified slår an tonen direkt med en skön blandning av akustiska gitarrfigurer, orientalisk sång, orkestrerade stråkar och skuttande trummor i botten. Därefter utvecklas plattan mer åt electrohållet, men skivan igenom bibehålls den vildsinta blandningen av stilar och influenser. Fjärran Östern möter jamaicansk reggae, islamsk bönesång kopplas samman med fräsande trummaskiner och allt fungerar förvånansvärt nog väldigt bra. Gillar du funk, electro och dessutom vågar erkänna en viss förtjusning i lätt retrodoftande house, så får du inte missa det här! /DN

Keely Swings Basie-Style

Title: Keely Swings Basie-Style

Original title:

Genre: Jazz

Company: Concord

Date: 2003 01 14

Sångerskan Keely Smith har hängt med i decennier och hennes swingmusik med slagsida åt amerikanskt standardmaterial har tveklöst en publik. Vad den däremot inte har är något som gör den värd att minnas - allt material sjungs med samma förståelse för texten som en djurparkspingvin har kunskap om livet bland isberg. Keely Swings Basie-Style (Concord) är således ett högblankt, men också tomt ägg. Ett grymt tajt storband och en bra sammanhållen produktion räddar tillställningen, men mer än trevlig bakgrundsmusik blir det inte. /DN

Hard Groove

Title: Hard Groove

Original title:

Genre: Jazz

Company: Verve

Date: 2003 06 09

Suveräne trumpetaren Roy Hargrove slog igenom tack vare tråkmånsen Wynton Marsalis och har sedan dess växt till en stor artist. På senaste albumet är det återigen dags för en ny genreflirt och bland gästerna märks stora hiphopnamn som rapparna Q-Tip och Common, funkiga basisten Meshell Ndegeocello och moderna R'n'B-tungviktarna D'Angelo och Erykah Badu. Slutprodukten blir en platta som lika mycket hör hemma inom jazzen (Out Of Town är en sentida kusin till den elektriska Miles) som soulen och hiphopen. Fusionen av stilar fungerar bitvis perfekt (Kwah/Home, Forget Regret), men det blir också krockar (Common Free Style, The Joint) där det blir en fråga om akademikerfunk och för att citera herrarna bakom Pinocchio-teorin: "Fake the funk and your nose will grow". Tar man inte så allvarligt på detta, så finns det inte mycket att anmärka på. Hargrove spelar som alltid bra med snygg ton och bett i spelet, kompet skapar en fet grund för solisterna att sträcka ut sig över, låtarna är varierade och är du ute efter ett album som får dig på bra humör har du här ett tvärsäkert tips med det bästa från flera världar. /DN

Vulnerable

Title: Vulnerable

Original title:

Genre: Elektriskt

Company: Anti

Date: 2003 06 09

Den viskande stämman från England är tillbaka. Vulnerable är Trickys första album sedan 2001 och den ljusskygge kufen har utvecklats till att bli en än mer säregen artist som blandar stilar hejvilt och får det att låta alldeles självklart! Det fräser av elektroniken, liveinstrumenten tillför liv, ljudteknikerna har gjort ett bra jobb och sångerskan Costanza, som agerar bollplank till Tricky på alla spår utom ett, fungerar perfekt i kombination med huvudpersonens raspigt tysta röst. Den kritik som i någon mån kan riktas mot albumet är att Tricky är så hantverksmässigt skicklig vad gäller att verka inom gränslandet triphop/electro/pop att det förtar lite av den genuina känsla man gärna hoppas på från en artist. Samtidigt är det här en rätt konstig sak att racka ner på - att kunna sitt jobb bra är alltid en källa till respekt och Tricky kan otvivelaktigt sitt gebit utan och innan. Vulnerable svänger betagande på ett avskalat, grubblande sätt och med låtar som Dear God, Antimatter och How High, visar Tricky att han klarar sig bra utan forna kollegorna i Massive Attack. (Som bonus medföljer en 25 minuter lång DVD med blandat material). /DN

Rural Renewal

Title: Rural Renewal

Original title:

Genre: Jazz

Company: Verve

Date: 2003 06 12

The Crusaders firade segertåg under nästan två decennier och 1979 kröntes framgångarna med låten Street Life, men tiderna förändrades och Joe Sample, Stix Hooper och Wilton Felder gick skilda vägar. Nu återförenas de för första gången sedan början av åttiotalet och särskilt mycket är det inte som förändrats, även om de för all del låter mer radiovänligt harmlösa. Eric Clapton gästar på ett par spår, men tillför inte ett skvatt. Roligare är faktiskt vapenbrodern Ray Parker, Jr som pyntar snyggt med effektiva gitarrfigurer. Det är förövrigt samme Parker som skrev monsterhiten Ghostbusters till filmen med samma namn. Rural Renewal bjuder på kul stunder, men överlag är det en ganska tam historia som mer lever på sin trevlighet än något annat. /DN

Paganini: After A Dream

Title: Paganini: After A Dream

Original title:

Genre: Jazz

Company: Verve

Date: 2003 07 01

Jazzviolinister av rang kan idag räknas på en stympad hand – bäst är danske Svend Asmussen som numera står helt ohotad som alfahanne. Återväxten inom området är dessutom klen, dock inte död. Senast ut i skivsammanhang är amerikanska Regina Carter som i en PR-kupp kommit över Paganinis alldeles egna violin för inspelningen av Paganini: After A Dream (Verve/Universal). Repertoaren består av jazztolkningar av material signerat Ravel, Fauré, Ennio Morricone, Debussy och Carter själv. Särskilt spännande är det inte och det är inte heller fråga om stor musik, däremot är det ett berömvärt alternativ till det sedvanliga dravlet som kommit att bli normen inom den easy listening-genre där detta hör hemma. /DN

As It May Be

Title: As It May Be

Original title:

Genre: Rock

Company: Music For Nations

Date: 2003 06 20

Svensk rock har i och med Stabb fått ett konkurrenskraftigt alternativ till etablerade namn som Backyard Babies och Hellacopters. As It May Be (Music For Nations) med grymma sångerskan Belinda Kordic i spetsen, är en adrenalinstinn rackare. Låtmaterialet blir tyvärr påtagligt enahanda, men spår som This Joke’s On Me och framförallt öppningsspåret Oh, Tag Along svänger som attan! /DN

Time

Title: Time

Original title:

Genre: Jazz

Company: Prophone

Date: 2003 06 01

Det gick en farsot genom svenskt musikliv för några år sedan som gjorde sångerskor oförmögna att sjunga något över balladtempo - vad de inte inser är att detta blir dels en begränsning och dels äckligt egocentriskt på ett "titta på mig och bara mig"-aktigt vis. En som åtminstone visar ansatser till att bryta mot det här och dessutom är en sångerska med talang är Lina Nyberg. Time (Prophone) gungar på behagligt och rymmer flera intressant skrivna låtar, däribland den storstadsdeckardoftande Tropical och myllrande The Thought där Mathias Landaeus vinner åtminstone ett nytt stort fan tack vare sitt elegant kraftfulla pianospel. Balladjazz med viss originalitet och ett par perfekta spår, men också svårsmält pretentiöst stundtals. /DN

Roorback

Title: Roorback

Original title:

Genre: Rock

Company: SPV

Date: 2003 06 15

Brasilianska Sepultura har på Roorback (SPV) fått till det bättre än på länge och ljudet är både klart artikulerande och energiskt köttigt. Dessvärre är det hårdfört smattrande materialet jämntjockt, vilket drar ner betyget väsentligt, det goda till trots. Värt att kolla upp, men inget självklart köptips. /DN

My America

Title: My America

Original title:

Genre: Jazz

Company: Telarc

Date: 2003 05 20

Jamaicansk/amerikanske pianisten Monty Alexander var länge en personlig favorit, men på senare år har han blivit allt svårare att älska. My America (Telarc) bryter tacksamt trenden och blir om inte lysande, så i vilket fall njutbart svängig. Kopplingen reggae och jazz sker utan friktion och amerikanska standards som Don’t Fence Me In, Love And Happiness och Sex Machine låter fräcka i karibisk klädedräkt. Må sen vara att Mack The Knife och Hallelujah I Love Her So inte når upp till samma höjd, men på det hela taget gungar det läckert och jag gillar åter pianisten, som när han inte slarvar, är en svårslagen best. /DN

Falling In Love Again

Title: Falling In Love Again

Original title:

Genre: Jazz

Company: Concord

Date: 2003 09 29

Hammondorganisten Joey DeFrancesco skivdebuterade redan som 17-åring och tvärtemot många andra barn som får skivkontrakt hade han något att säga. Idag, drygt femton år senare, har han tagit sig till den absoluta stratosfären av orgelvirtuoseri. Repertoaren består av standards som But Not For Me, Love For Sale och Pennies From Heaven, musikerna är konsekvent från A-listan (Pat Martino gitarr, Jeff Hamilton trummor, Kevin Eubanks gitarr (ja, han från Jay Leno), Elijah Davis trumpet...) och Joey spelar superbt, men det har han å andra sidan gjort länge utan att få mig att gå i däck av förtjusning. Det som får albumet att flyga är Joe Doggs - en sångare så okänd att han snarast är att betrakta som antikänd. Med en röst som främst påminner om den androgyne Little Jimmy Scott och en fallenhet för arrangerande har Doggs här lyckats få till årets bästa vokalalbum! /DN

Nature Boy

Title: Nature Boy

Original title:

Genre: Jazz

Company: Verve

Date: 2003 09 29

Vare sig han sjunger inom ramen för pop, country eller jazz har Aaron Neville en fullständigt unik röst. På sätt och vis är hela karln en motsägelse; till utseendet skulle han lätt kunna platsa som linebacker i ett amerikanskt fotbollslag, medan rösten får en att tänka på kastratsångare. Udda är dock allt som oftast kul och när Aaron Neville tar sig an sånger ur den amerikanska sångboken blir det på sina ställen storslaget. Hans timbre och skickliga röstkontroll gör att han kan göra i princip hur tvära kast som helst bland tonarter och vibratoeffekter utan att gå fel. När han jobbat inom countrysammanhang har det fungerat bra och inom jazzen faller bitarna än bättre på plats. I längden blir albumet för sockersött, men partier av skivan är mästerliga och Summertime blir i Nevilles tolkning en hägring av ren skönhet. Att han fått med sig Michael Brecker sax, Roy Hargrove trumpet, Ron Carter bas, Grady Tate trummor, Linda Ronstadt sång och Ry Cooder gitarr inverkar inte heller det negativt… /DN

An Eye On The World

Title: An Eye On The World

Original title:

Genre: Klubb

Company: Kickin' Music

Date: 2003 10 01

Spy From Cairo lackade ur på problemen med att hålla ihop ett band och sadlade om till att helt använda samplers, trummaskiner och instrument han själv kunde spela. Några år in i utvecklingen kommer nu An Eye On The World (Kickin' Music) som är en fusion av flera musikstilar med dub, arabiska tongångar och i viss mån house som huvudingredienser. Temat på plattan kretsar kring hur världen förändrats sedan 11 september och här finns både allvar och ytterligt smittande gung att digga till. /DN

Sacred Love

Title: Sacred Love

Original title:

Genre: Pop

Company: A & M

Date: 2003 10 05

Tvärtemot många kritiker har jag alltid gillat Sting, men sedan Ten Summoner's Tales vacklar jag i min tro. Aktuella Sacred Love (A & M/Universal) är - trots Christian McBride (lika hemma inom pop som jazz), Vinnie Colaiuta och Dominic Miller, gästspel från Mary J. Blige, och ett par hyfsade låtar - trist pop som panikartat flirtar med alla stilar likt ett klockan två-ragg på allt som rör sig. Extremt ospännande. /DN

Greatest Hits

Title: Greatest Hits

Original title:

Genre: Rock

Company: A & M

Date: 2003 09 20

Spacerockarna Monster Magnet gör här bokslut över tiden som passerat sedan Dopes To Infinity (1995). Greatest Hits (A & M/Universal) innehåller två fullmatade CD, 20 låtar och åtta musikvideos i Quicktime. Mycket för pengarna, men det nyare materialet är påtagligt klenare än begynnelsens kraftuppvisningar. /DN

Album No.1

Title: Album No.1

Original title:

Genre: Rock

Company: Burning Heart

Date: 2003 10 03

Sparks Of Seven meddelar i pressreleasen till Album No.1 (Burning Heart) att de spelar "psykadelia för 2000-talet". Jag tänker inte säga emot, bara tillägga att de gör det bra. Gruppen är svensk och nystartad, men musiken är internationell, energisk och tidlös med funkiga gitarrer, loungepoppig klaviatur och bra sång. En from förhoppning är att detta är början på svensk poprocks framtid. /DN

Deliverance

Title: Deliverance

Original title:

Genre: Hip-Hop

Company: Interscope

Date: 2003 09 25

Bubba Sparxxx har inte blivit på långa vägar så uppmärksammad i Europa som i hemlandet USA vilket är synd. Sparxxx har förvisso övermän både vad gäller textinnehåll och flow, men hans sydstatsdrawl får en likt Peps Perssons skånska att lystra lite extra och beat-smederna han omger sig med tillhör uteslutande hiphop-sfärens toppnamn. Deliverance (Interscope/Universal) rymmer ingen tydlig hitlåt, utan istället har Bubba och producerande Timbaland gjort ett album som håller från början till slut. Tänk så kul det skulle bli om fler resonerade så! /DN

North (2003)

Title: North (2003)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Deutsche Grammophon

Date: 2003 09 29

Forne rockstjärnan Elvis Costello närmade sig tillsammans Burt Bacharach jazzen och har numera dessutom fått ihop det med Diana Krall. Oavsett vem som påverkat vad är North (Deutsche Grammophon/Universal) ett album som har mer gemensamt med balladjazz än något annat och Costello visar här en helt ny sida där kringverket är spartanskt och stämningen avskalat lågmäld. Medverkar gör bland andra: Lee Konitz, Lew Soloff, Peter Erskine och gamle kumpanen Steve Nieve. /DN

Closer To Home + 3 titlar

Title: Closer To Home + 3 titlar

Original title:

Genre: Rock

Company: Capitol

Date: 2003 02 05

Återutgivningarna av de musikaliskt drivna hårdrockarna i Grand Funk Railroad är ett måste för fans av tung bluesbaserad hårdrock och en historielektion av vikt. Debuten On Time från 1969 är svagast av de fyra släppen och bandet låter av endera anledning lätt bedövade här, men skivan rymmer flera välförfattade låtar som kommer att framföras bättre längre fram i karriären. På uppföljaren Grand Funk, som släpptes senare samma år, har powertrion prickat in formtoppen bättre och albumet genomsyras av en känsla av komprimerad energi som passar den kraftfulla musiken mycket bättre än den aningen tama debuten. Skivan är också värd ett öra då den presenterar mer ruffigt rå bluesrock än den aningen mer renodlade rock som kom senare i karriären. Closer To Home släpptes året därpå och var det album som gjorde dem till superstjärnor hemma i USA - här finns välförtjänta superhitarna Aimless Lady, Mean Mistreater och I'm Your Captain, mer av den stämsång som skulle komma att bli ett av gruppens signum och trumslagaren Don Brewer är en smått unik upplevelse. Ännu roligare är Grand Funk Railroad när de fångas live, med allt vad det innebär av energi och adrenalin, vilket är fallet på Live Album från 1970. /Douglas Norström

Skivserie/Reissue series

Title: Skivserie/Reissue series

Original title:

Genre: Jazz

Company: Verve

Date: 2003 02 05

Ljudkonnässörer med en förkärlek till jazz har länge haft en vän i anrika skivbolaget Verve. Senast ut från deras sida är en rad klassiska vinylutgåvor som nu förts över på CD - under samlingsnamnet LP Reproduction. I samma serie kommer även material från skivbolag som A & M, Clef, Coral, Decca, Impulse, Limelight, Mercury, Norgran och Philips att putsas upp digitalt. Först ut är gitarristen Wes Montgomery Willow Weep For Me, saxofonisten Stan Getz Stan Getz And The Cool Sounds, sångerskan Sarah Vaughan It's A Mans World, trumpetaren Dizzy Gillespie Afro, sångerskan Carmen McRae Birds Of A Feather, saxofonisten Gerry Mulligan And The Concert Jazz Band At The Village Vanguard, sångaren Mel Tormé Olé Tormé och duon Dave Brubeck - Paul Desmond 1975 - The Duets. Åtta album som fångar de olika artisterna vid toppar i sina respektive karriärer. Papperskonvoluten ser precis ut som originalkonvoluten till LP-skivorna en gång gjorde, om än nu skalenligt mindre, allt för att ge en känsla av autenticitet. Ljudet har inte heller det förändrat karaktär nämnvärt från förlagorna - den digitala uppfräschningen består mer i att man lyckats fånga mycket av den klangkropp man normalt hittar på vinyl, utan att tappa bort densamma bland alla ettor och nollor som hör till det digitala formatet. Willow Weep For Me lider en aning av brus och att ljudet stundtals tappar fotfästet, men LP Reproduction-serien är i övrigt, såhär långt, en utmärkt skivserie med något av det bästa av gårdagens jazzmusik. /DN

Exodus (1963)

Title: Exodus (1963)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Gitanes/EmArcy

Date: 2003 07 30

Det är fruktansvärt stor skillnad mellan rollen som musiker och arrangör, jämför det med att vara tennisproffs och vara tränare på elitnivå om du så vill. Trombonisten Slide Hampton klarade dock bägge rollerna galant och Exodus är inte mindre än ett mästarprov från hans sida. Tillsammans med sin oktett, med bland andra George Coleman sax och Richard Williams trumpet, blir det här albumet snudd på en perfekt uppvisning av hur storslagen musik kan bli då hjärna får samsas med hjärta. Repertoaren inbegriper allt från Monk till Hammerstein, men det är i det snärtiga samspelet och framförallt arrangemangen styrkan ligger. /DN

+ Kenny Clarke (1977)

Title: + Kenny Clarke (1977)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Gitanes/EmArcy

Date: 2003 07 30

Den förmodligen mest kände exilamerikanen i Paris var trumslagaren Kenny "Klook" Clarke som flyttade dit, på mer eller mindre permanent basis, under femtiotalet. Där kom han att skapa sig ett smått mytiskt status som mästertrumslagaren från Staterna som spelat med alla de stora och ändå föredrog att slå ner bopålarna i den franska myllan. Internationella namn på genomresa hade honom som guide in i Paris kulturliv och många använde honom för sina inspelningar där. Här är en sen inspelning med Klook där man får höra honom i duoformat tillsammans med kvinnliga hammondorganisten Rhoda Scott. Materialet är genomgående bebop åt det tyngre hållet och framförallt sticker låtarna Speak Low och Now’s The Time ut, dock känns produktionen förlegad vad gäller hur materialet presenteras. /DN

Mr Blues pour flirter (1963)

Title: Mr Blues pour flirter (1963)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Gitanes/EmArcy

Date: 2003 07 10

Lyriskt och med en precision som en laser kom altsaxofonisten Sonny Criss att göra sig ett namn i USA under fyrtiotalet, men hemlandet förändrades; rasism kom in i bilden och lovorden byttes ut mot andra... och det berodde inte på själva spelet. Här fångas Sonny Criss under tidigt sextiotal tillsammans med en fransk kvartett och vilket album det blir! Från inledande Don't Get Around Much Anymore och This Can't Be Love till avslutande God Bless The Child är det här så snyggt att man baxnar. /DN

Blues Pour Flirter (1961)

Title: Blues Pour Flirter (1961)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Gitanes/EmArcy

Date: 2003 08 25

Det var länge sedan någon kunde hota Toots Thielemans ställning som vår tids främste munspelare, men så har det inte alltid varit. I Frankrike blev han en gång både utbuad av publik och attackerad av kritiker för hans "hemska" tilltag att framföra vackra standards som Honeysuckle Rose med flera på något så "fult" som munspel. Dessutom tyckte de att han spelade illa. Såhär i backspegeln säger det mer om dem som lyssnade än om Toots själv. Då var det dock tillräckligt för att Toots skulle hålla sig borta från munspelet och istället fokusera på det gitarrspel som gjorde honom känd till att börja med. På Blues Pour Flirter samsas han inte med trogna kumpaner som George Shearing, Benny Goodman och Quincy Jones, utan agerar istället själv huvudperson. Kompet består av en fransk trio och repertoaren inbegriper säkra kort som Willow Weep For Me, Bag's Groove, Satin Doll och Try A Little Tenderness. Redan vid tiden för den här inspelningen känns Toots oändligt trygg i sitt spel och det ligger en vilsam air över både gitarrspel, scat, visslingar och samspelet med trion, utan att det för den skull blir lojt tråkigt. Ljudet haltar sporadiskt, men värmen i produktionen matchar materialet snyggt och det hela blir överlag angenämt att ta del av. /DN

et Claude Luter (1948 – 1949)

Title: et Claude Luter (1948 – 1949)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Gitanes/EmArcy

Date: 2003 07 30

Tjugo år innan det här spelades in hade New Orleans-saxofonisten Sidney Bechet gjort Paris osäkert genom en eldstrid med en musikerkollega. 1948 gick det något lugnare till även om det också denna gång är eldfängt, fast på ett mindre dödligt vis. Bechet snudd på gödslar med briljanta solon och de olika kompbanden håller ribban högt. Ett kul möte på ett annat sätt blir det då Bechet som representant för det gamla gardet möter det yngre i form av trumslagaren Kenny Clarke och franske basisten Pierre Michelot. Aningen brusigt ljud, men fullt godkänt med tanke på inspelningsförhållanden och årtal. /DN

Paris One Night Stand (1957)

Title: Paris One Night Stand (1957)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Gitanes/EmArcy

Date: 2003 08 25

Pianisten Earl "Fatha" Hines förbises av någon anledning gärna då musiker från förr kommer på tal, vilket är orättvist. Han var en säker pianist som verkade i brytpunkten mellan det gamla och nya. Mer rotad i swing än bebop hade han ofta idéer som gjorde musiken speciell och en flyhänt lätt touch i kombination med lika snabba tankebanor gjorde att han stack ut. Här spelar Fatha tillsammans med Guy Pedersen och Guz Wallez på bas respektive trummor. Låtmaterialet rymmer fina versioner av balladerna Moonlight In Vermont och I Got It Bad And That Ain't Good, en glättigt framförd Walkin' My Baby Back Home och S'Wonderful görs i ursinnestempo vilket säkert roade trumslagaren som här får vispa i propellerhastighet. /DN

Swing From Paris (1935 – 1939)

Title: Swing From Paris (1935 – 1939)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Gitanes/EmArcy

Date: 2003 08 25

Tillsammans med violinisten Stéphane Grappelli kom den stilbildande gitarristen Django Reinhardt att sätta Frankrike på världskartan som musiknation. Här får man höra de tu under den senare hälften av trettiotalet med kvintetten Hot Club de France och Grappellis Hot Four. Honnörsordet är glädje och det går undan! Lyssna med fördel till gitarrspelet på den då ystra, numera uttjatade, I Got Rhythm - tjusigt värre! Ljudet brusar betänkligt och instrumenten framträder lite ojämnt beroende på vem som befinner sig närmast solistmikrofonen. Så nära klassisk jazz man kan komma med europeiska mått mätt. /DN

Byrd In Paris (1958)

Title: Byrd In Paris (1958)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Gitanes/EmArcy

Date: 2003 08 25

Genom jobbet som trumpetare i Art Blakeys Jazz Messengers hade Kenny Dorham blivit förhållandevis välkänd i jazzkretsar och när han gav sig av för att prova vingarna på egen hand ersattes han av den unge Donald Byrd. Här spelar Byrd tillsammans med Art Taylor trummor, Bobby Jaspar sax/flöjt, Walter Davis, Jr. piano och forna Jazz Messengers-kollegan Doug Watkins bas. Hardbop framförd av skickliga, men också unga musiker och det hörs på ett sätt som är på både gott och ont. Tonerna är rätt, fast man anar att de kanske inte riktigt känner anledningen till att det är så och gnistan dör sporadiskt, inte minst på Paul's Pal. Bättre går det på Dear Old Stockholm och The Blues Walk, men repertoaren är klen och det i kombination med att det ibland låter vilset gör inte underverk för att hålla intresset uppe. Musikhistoriskt sett är det lite kul att höra hur en ung Byrd lät, men vill man finna honom i sitt esse bör man leta upp något av hans senare album. /DN

The Giant (1973)

Title: The Giant (1973)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Gitanes/EmArcy

Date: 2003 08 20

Flera decennier hade passerat sedan trumpetaren Dizzy Gillespie första gången gästat Paris då han 1973 gick in i studion med amerikanske exiltrumslagaren Kenny Clarke och dansken Niels-Henning Ørsted Pedersen på bas för att spela in The Giant. Med fanns också Johnny Griffin sax, Kenny Drew piano och Humberto Canto slagverk och kombinationen av musiker gav upphov till en lyckad afton med latinkryddad bebop. Starka nummer som den energiska Stella By Starlight varvas med lätt haltande balladen I Waited For You och den betydligt mer lyckade diton Serenity. Bäst fungerar det mest latinamerikanska inslaget Fiesta Mojo. /DN

1958 Paris Olympia (1958)

Title: 1958 Paris Olympia (1958)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Gitanes/EmArcy

Date: 2003 10 05

Inställningen "less is more" var definitivt inte trumslagaren Art Blakeys ledstjärna i livet, snarare var musik för honom en fråga om kontraster och tvära kast. Lågmält vispande och försiktiga virvlar övergår nästan ofelbart till åskdundrande puksmatter; lugna partier bryts på samma sätt av crescendon av brutal kraft från bandets sida. Och vilket band sedan! Det här var Jazz Messengers första besök till den franska huvudstaden och 1958 års uppsättning rymde inga mindre än virtuose trumpetaren Lee Morgan och Benny Golson sax. Förövrigt samme Golson som då just skrivit blivande standards som I Remember Clifford och Blues March. Pianisten Bobby Timmons är inte sämre han och plockar här fram blivande klassikern Moanin' ur rockärmen. Alla tre låtarna framförs medryckande inför en livepublik som får en intensivkurs i den mest hårdsvängande jazzstilen – hardbopen! /DN

Candy Rain (2003)

Title: Candy Rain (2003)

Original title:

Genre: Pop

Company: Sonet

Date: 2003 09 04

Lyssnar du på radio eller tittar på Z-TV, så kan du inte ha undgått svenska stjärnskottet Pauline. Först ut var singeln Runnin' Out Of Gaz som blev precis en så omedelbar hit som den förtjänade, därefter kom Answer och cementerade uppfattningen om att den här soultjejen inte blott haft tur då hon snickrade ihop hitsingel nummer ett. Nu är debutalbumet här och Pauline är nästan genant begåvad. Från titelspåret vägen över nämnda radiohits till låtar som storvulna popdängan Babylon och Commitments-svängiga That's What I Am är detta med lätthet årets svenska debut. Imponerande! /DN

Ibiza 2 (2003)

Title: Ibiza 2 (2003)

Original title:

Genre: Klubb

Company: Slip'n'Slide

Date: 2003 09 04

Från England kommer lagom till senhösten en skönt somrig samling där släpiga houserytmer möter kul latinomusik. Bland de medverkande märks framgångsrika duon Blaze (Breathe), Blak Beat Niks (Sun Will Shine) och Solid Groove (Straight Jackin'). För mixarna svarar Roger Sanchez med flera. Har du tröttnat på de hafsigt hopsatta samlingar som säljs i matvarubutiken är detta tveklöst ett köptips för dig som gillar modern klubbmusik, men tycker techno låter för sterilt och hårt. Ibiza 2 är en varm, glad och dansant rackare. /DN

Inferno (2003)

Title: Inferno (2003)

Original title:

Genre: Rock

Company: BMG

Date: 2003 09 04

Svenskt musiklivs svartaste får är tillbaka med en fullängdare som ruskar om rejält. När Entombed första gången gjorde väsen av sig var det som ett deathmetalband i den tyngsta skolan. Dagens Entombed hör mer hemma inom den vanliga hårdrocken. Det vore dock definitivt en lögn att påstå att texterna blivit mer lättsamma. The Fix Is In slår an tonen för skivan med kaxiga textraden "I was around when God was boy/Now I was the one who stole his favourite toy" och låten är vare sig ensam om bitskt elaka textrader eller hårt stenkrossmangel. Entombed må ha lämnat sina gamla jaktmarker till förmån för en typ av hårdrock som vänder sig till en bredare målgrupp, men inget svenskt rockband låter idag så kompromisslöst ärliga och ursinniga som dessa herrar. /DN

Strays (2003)

Title: Strays (2003)

Original title:

Genre: Rock

Company: Capitol

Date: 2003 09 04

Teatralt flummig rock med ylande gitarrer och en av världens mest karismatiska sångare bjuder Jane's Addiction på när de återvänder till skivbranschen efter 13 års semester. Då hette den stora MTV-hiten Been Caught Stealing, idag finns ingen självklar hit, men albumet håller likväl som helhet. Dessutom har comebacken inneburit att både Dave Navarro (Red Hot Chili Peppers) och Perry Farrell (Porno For Pyros) är roligare att lyssna till än på mycket länge. Medryckande, välspelat och ett jäkla ös! /DN

Famous Among The Barns (2003)

Title: Famous Among The Barns (2003)

Original title:

Genre: Pop

Company: Playground

Date: 2003 09 04

I likhet med sin i USA mycket kände far James Taylor, rör sig sonen Ben Taylor musikaliskt sett i ett land där alla ler och ondska är ett rykte man inte vill kännas vid. Inget fel med det, bara det att urgullig vispop kan bli något kvävande när där inte finns några som helst skarpa kanter, vare sig textmässigt eller musikaliskt. Bortsett från det är The Ben Taylor Bands debut en trevlig krabat. Taylor har ärvt sin fars behagligt lena stämma och på flera sätt stämmer detta även in på repertoaren. Likt en varm kopp choklad en kall vinterdag slinker skivan ner och sprider välbehag, men här saknas den kärnfulla smak som behövs för att albumet ska sticka ut från annat i genren. Angenäm vispop, men på intet sätt oumbärligt. /DN

Kokomemedada (2003)

Title: Kokomemedada (2003)

Original title:

Genre: Pop

Company: Sonet

Date: 2003 09 04

Svensk pop med tydliga konstnärliga pretentioner och en påtaglig förtjusning i att lägga electrofräs i bakgrunden brukar vara Komedas signum. Det stämmer även här. Enkel, rak pop möter en vid en första genomlyssning, men lyssna flera gånger och det där lättillgängliga visar sig vara en förrädisk täckmantel för musik som är långt mer genomtänkt än man först vill ge Komeda ära för. Kokomemedada växer för varje lyssning. Bäst är den uppgivet sorgsna Nonsense och det rusande lokomotivet Blossom. /DN

Love & Respect (2003)

Title: Love & Respect (2003)

Original title:

Genre: Rock

Company: SPV

Date: 2003 09 04

Carl Carlton slog igenom på sjuttiotalet, men försvann tämligen obemärkt från radarn efter bara några år och kom istället att bli en efterfrågad kompmusiker. På Love & Respect (Playground) gör han comeback och gillar du americana och rock i stil med John Hiatt kommer du gilla detta. Bland musikerna märks Levon Helm från The Band. /DN

Squeeze, Squeeze

Title: Squeeze, Squeeze

Original title:

Genre: Jazz

Company: Palmetto Records

Date: 2004 03 10

Ray Vega har varit lite ojämn senaste åren, men verkar med Squeeze, Squeeze ha återvänt till tronen på riktigt. Trumpetarens sextett svänger hårt och de latinamerikanska rytmerna ökar pulsen på samtliga låtar. Skivan inleds med en beboppig latinversion av Wayne Shorters Black Nile, följs upp med snirkliga låten Smile, You're In Beirut där pianisten Igor Atalita lovvärt öppnar upp för läckra blåsfigurer och Vegas lyriska trumpetspel. Därefter växlar man ner till McCoy Tyners ballad Contemplation och lyckas lika bra med det som livliga sambanumret Salazar i andra änden av regnbågen. Ett omväxlande album med välmixat ljud och strålande musiker som nämnde pianist, Bobby Porcelli altsax, Adam Weber trummor, Gregg August bas och Wilson Corniel percussion. /DN

Don't Explain

Title: Don't Explain

Original title:

Genre: Jazz

Company: STUNT

Date: 2004 03 11

Sångerskan Caroline Henderson fyller Don't Explain med en blandad kompott av originallåtar som souljazziga Velvet, omarrangerade standards som titelspåret, Beppe Wolgers En gång i Stockholm, Gershwins Someone To Watch Over Me och tio ytterligare spår som alla är källor till leenden. Bäst fungerar en gospelextatisk version av Wade In The Water. Medverkar gör nordisk musikerelit i form av främst Jacob Fisher gitarr och Jesper Nordenström piano. /DN

It's Monk's Time, Criss-Cross, Solo Monk

Title: It's Monk's Time, Criss-Cross, Solo Monk

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia/Legacy

Date: 2004 03 14

Favoritpianisten Thelonious Monk är åter aktuell med tre återutgivningar som begåvats med såväl bonusspår, som utförligare texthäften och tillputsat ljud. Närmare bestämt rör det sig om hans ännu idag mästerliga soloutflykt Solo Monk från mitten av sextiotalet, kvartettplattan Criss-Cross inspelad kring början av 1963 och slutligen It's Monk's Time från 1964, en av hans mest kreativa perioder. /DN

#1 (2004)

Title: #1 (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Stunt

Date: 2004 03 15

Som en del av Oscar Petersons trio cementerade trumslagaren Ed Thigpen sitt kändisskap. Dessförinnan hade han jobbat med Coltrane och åren som följde efter att trion avvecklats innehöll många samarbeten med jazzens stora. Idag bor Thigpen i Köpenhamn och gör där ibland skivor som #1. Med sig i studion har han en kvartett bestående av Jesper Bodilsen bas, Jens Winther trumpet, Thomas Franck tenorsax och Kasper Villaume piano. Att åren har gått märks inte. Thigpen håller fortfarande toppklass när det gäller att vispa, spelet är smakfullt sparsmakat och gruppen samspelt och hårdsvängande. Här finns swing, bebop (främst Thaddeus) och blues, men kategorier kan också vara missvisande – mer än något annat är detta ren, ärlig och vacker jazz som sätter både tanke och ben i rörelse. 74 år gammal kan Thigpen härmed addera ännu en fjäder i hatten. /douglaz.com

Set List

Title: Set List

Original title:

Genre: Rock

Company: Anti

Date: 2004 03 16

Riktigt bra liveskivor har det varit tunt med det senaste året, men irländska The Frames Set List (Anti/BAM) lyckas fånga både stämning och musicerande på ett kännbart sätt. Den som aldrig hört gruppen förut kan använda amerikanska Live på Prozac som en indikator till musiken här. Publiken tjuter av lycka, bandmedlemmarna förefaller vara riktiga spelevinkarna, låtarna är helgjutna och ingenting sjabblas bort trots uppsluppenheten som råder. /douglaz.com

Eye Of The Storm

Title: Eye Of The Storm

Original title:

Genre: Jazz

Company: Sundance

Date: 2004 03 25

Dansk easy listening-jazz med förtjänstfulla sidor och inslag av brasiliansk cocktail-bossa serverar The PianoEye Of The Storm (Sundance Records). Tänk på amerikanska Fourplay, eller ännu hellre på svenska Nuthouse, för att få ett hum om stilen. Det blir förhållandevis plastigt och ointressant snart nog, men ytan är fin och som bakgrundsmusik fyller skivan sin funktion. /douglaz.com

A Natural Disaster

Title: A Natural Disaster

Original title:

Genre: Pop

Company: Music For Nations

Date: 2004 03 28

Trettio år efter att The Beatles bildades i Liverpool satte bröderna Cavanagh ihop Doom Metal-bandet Anathema. 2004 markerar bandet tydligt att de börjat byta riktning. A Natural Disaster (Music For Nations/BMG) blir ett album som tryggt kan förvissa gruppen om att skrämma iväg en del gamla fans och generera lika många nya. Fortfarande är det dystert, men på ett MTV-vänligt Radiohead-aktigt sätt med sporadiska inslag av Silverchair och Queensrÿche-hårdrock. Bäst fungerar låtar som vocodersminkade balladen Closer där texternas dysterhet matchas snyggt av den molokna ljudbilden, mindre upphetsande är de alltför uppenbara försöken att vinna över den engelska gnällpopspubliken. /douglaz.com

Rocksteady

Title: Rocksteady

Original title:

Genre: Jazz

Company: Telarc

Date: 2004 04 04

Monty Alexander fortsätter på samma linje som de senaste albumena och knyter på Rocksteady samman uppväxtens jamaicanska musik med amerikansk jazz. Personligen tyckte jag hans hopflätande av stilar fungerade bäst på skivan Yard Movement från 1995, men av de som följt tillhör det nya alstret de bättre. Skivtiteln anspelar på den musikstil som var förhärskande under tiden efter menton och ska-musikens storhetsdagar och före reggaens genombrott. På gitarr märks här även Ernest Ranglin som utan att skämmas kan utge sig för att vara en av dem som lade grunden till just ska-musiken. På samma sätt som Jacques Loussiers tilljazzning av klassisk musik efter ett tag blir för tematiskt standardiserad, blir också detta enahanda i längden. Samtidigt lyckas Alexanders och Ranglins dynamiskt livfulla spel skänka det tramsiga materialet ett värde det i teorin inte förtjänar. Monty Alexander har gjort långt mer intressanta album, men den som redan har dessa kan för all del gott ta Rocksteady under övervägande. /douglaz.com

Honkin' On Bobo (2004)

Title: Honkin' On Bobo (2004)

Original title:

Genre: Blues

Company: Columbia

Date: 2004 04 15

Amerikanska hårdrocksgruppen Aerosmith har aldrig gjort någon hemlighet av sin förtjusning i bluesmusik och nu har det äntligen blivit dags för albumet det skvallrats om en tid - Honkin' On Bobo. Borta är de senaste årens jolmiga ballader och istället är det fullt ös från första sekund. Repertoaren består uteslutande av blues av det piggare slaget och gruppen handhar låtar som Baby, Please Don't Go, Road Runner, Shame, Shame, Shame och Jesus Is On The Mainline på ett bra, om än inte spektakulärt sätt. Det hörs att detta är låtar som legat bandet varmt om hjärtat, men ibland mynnar detta ut i att gruppen så att säga skrattar åt sina egna skämt. För den utomstående lyssnaren blir det ett begåvat coveralbum, där det mest uppseendeväckande är att det gjorts av superstjärnor. /douglaz.com

Partykeller (2004)

Title: Partykeller (2004)

Original title:

Genre: Klubb

Company: Compost

Date: 2004 04 26

På samlingen Partykeller har skivbolaget Compost letat upp äldre disco, funk och electroclash som lade grunden till mycket efterföljande, men som idag själva blivit rariteter på vinyl. Närmare bestämt ryms här 14 spår, däribland Paulett & Tanya Winley (Rappin & Rhymin), Chanson (Don't Hold Back), Michel Legrand (Un Homme Est Mort), Black Sheep (Simolok Child) och Giorgio Moroder (Tears). Därutöver finns här udda fåglar som Althea & Donnas reggaenummer Uptown Top Rankin, Ellen McElwayne akustiska solocover av blueslåten Born Under Bad Sign, Curtis Mayfield-doftande Beware Of The Stranger med Hypnotics och funkiga Legs Pt. 1 med Dorondo. Långtifrån alla de fjorton spåren är guld, men de låtar som glimmar är värda en hel del. /douglaz.com

Twentysomething (2004)

Title: Twentysomething (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Universal

Date: 2004 04 30

Normalt reser jag ragg då skivbolagen försöker "skapa" stjärnor genom att sätta vuxna kläder på barn i tron att tilltaget ska gå hem. Finns helvetet garanterar jag att Hin håle kommer tvinga mig att lyssna på en nittonårig Famestjärnas tolkning av Strange Fruit i all oändlighet. Därför ryste jag inför den eventuella försmak som det engelska stjärnskottet Jamie Cullum skulle kunna svara för när det till slut skulle bli skivdags för honom. Tji fick jag! Twentysomething är riktigt charmig och även om det känns aningen billigt att låta en babysöt ung kille sjunga standards som Singin' In The Rain, What A Difference A Day Made och I Get A Kick Out Of You, fungerar detta ruskigt bra. Inte minst då albumet fylls ut med starka originallåtar som titelspåret, befolkas av tajta musiker på alla positioner och vågar bete sig underhållande respektlöst med klassiker som I Could Have Danced All Night. /douglaz.com

Lush Life (2004)

Title: Lush Life (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: Sonet

Date: 2004 05 05

För många är det nog så att Mikael Rickfors främst förknippas med låten Vingar och tiden med Grymlings, fast det är orättvist - Rickfors har gjort betydligt mer än så. Internationellt sett har han bland annat hjälpt artister som Cyndi Lauper, Robert Palmer och Carlos Santana att nå stor framgång och själv frontade han engelska gruppen The Hollies under en tid. På nya Lush Life (SONET/UNIVERSAL) har han tillsammans pianisten och arrangören Anders Widmark gjort ett album med popjazz av vuxet snitt. Repertoaren omfattar fjorton spår som täcker allt från Warren Zevons trängtande Searching For A Heart och Billy Strayhorns fina titelspår till Nat Adderleys Work Song och Widmarks hårdsvängande och tubabeväpnade original The Story Of A Watchmaker. Trots allt det goda, blir dock den tillbakalutade produktionen understundom alldeles för sävlig. Skivan skulle ha vunnit på att man ansat bort melodier som Both Sides Now samt undvikit att försöka appellera till kategorin lyssnare som gillar rosor utan taggar. /douglaz.com

Dead Girls Don't Cry (2004)

Title: Dead Girls Don't Cry (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: Hellcat Records

Date: 2004 05 10

Danska psychobillybandet Nekromantix åkte till Hollywood för inspelningen av Dead Girls Don't Cry och som partyplatta röjer den på rejält. Något finlir att tala om finns däremot inte och de engelska texterna passerar sällan gymnasial poesinivå. /douglaz.com

Found Love (2004)

Title: Found Love (2004)

Original title:

Genre: Klubb

Company: Slip'n'Slide

Date: 2004 05 14

New Jersey-duon Blaze har fria tyglar på engelska bolaget Slip'n'Slide vilket resulterar i nya skivor och tolvor i en strid ström. På Found Love har Kevin Hedge och Josh Milan tagit sig an tolv houselåtar och adderat tre egna. Variation är inte ledordet här, men som partyplatta fungerar Found Love bra. Milans sporadiska klaviaturinsatser ovanpå mixen fyller sin funktion och fundamentet bestående av artister som Little Louie Vega, Soul Station, Jihad Muhammad och Arnold Jarvis känns stabilt. /douglaz.com

Give (2004)

Title: Give (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia

Date: 2004 05 20

Nästan precis ett år efter debuten These Are The Vistas har det blivit dags för uppföljaren Give där experimentella The Bad Plus fortsätter i samma anda som Medeski, Martin & Wood och kanske ännu tydligare svenska Esbjörn Svensson Trio. Det här är jazz i rocktappning lika mycket som rock i jazzkläder och precis som nämnda E.S.T. har dessa amerikaner nischat sig som en dynamisk trio med en faiblesse för det pompösa. Ett av flera talande exempel är Dirty Blonde där pianisten Ethan Iverson hamrar instrumentet till underkastelse. Mellan krafturladdningarna, som dominerar skivan, dyker stillsamma ballader som Neptune upp och ger välbehövligt andrum. Upplägget med att stegra mängden bankande och graden av intensitet blir tämligen mallartat efter ett tag, och kanske också ett sätt att göra det lätt för sig som musiker, men trion är såpass skicklig i sitt värv att slutresultatet ändå blir tillfredsställande. /douglaz.com

Promises Of Rain (2004)

Title: Promises Of Rain (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: Sundance

Date: 2004 05 24

Danmarks försök att slå sig in på Lynden David Hall och Beverley Knights R'n'B-souliga jaktmarker heter Niels HP. Referenserna till Motown och sneglandet på dagens amerikanska producentstjärnor lyckas ganska bra, men det finns inget som sticker ut och blir därför inte mer än okej bakgrundsmusik. /douglaz.com

IV (SACD)

Title: IV (SACD)

Original title:

Genre: Pop

Company: Columbia

Date: 2004 05 28

Los Angeles-baserade rock-/popgruppen Toto bildades 1978 och fick direkt en hit med låten Hold The Line. Sedan dess har gruppen varit föremål för såväl omotiverad beundran som kritik. Inte minst blev Toto en favorithackkyckling bland recensenter och musiker; till stor del på grund av att bandet hade en hel del öppna dörrar vid karriärens början. Närmare bestämt bestod bandet nästan uteslutande av studioproffs (Jeff Porcaro, David Paich, Steve Lukather, m fl) och några av dem hade föräldrar i branschen vilket säkert gjorde sitt till för att bana vägen till framgång. Givet att nepotism ger upphov till överdådigt välgjorda skivor som IV (1982), gruppens fjärde skiva, finns det dock lite fog för att bråka. IV gick snabbt upp på hitlistor världen över och sålde inte bara multi-platina utan belönades även med en hel rad Grammisar. För all del finns här hälsovådligt slippriga stunder som I Won't Hold You Back och hjärndöda spår som We Made It, men framförallt finns här låtar som Good For You, It's A Feeling, Lovers In The Night samt superhitsen Rosanna och Africa. Efter den här skivan påbörjade gruppen en resa som stadigt ledde ut i välförtjänt glömska, men inom tidig åttiotalsrock står gruppen med lätthet på prispallen och hade det inte varit för IV:s framgångar hade mycket av den musik som erövrade världen under resten av decenniet förmodligen inte existerat - på gott och ont. Den nu aktuella återutgivningen har på papperet fått upputsat ljud i SACD-format - och för all del, ljudet har därmed blivit klarare, men tyvärr har man då istället saboterat dynamiken. /douglaz.com

Lochiel's Warning (2004)

Title: Lochiel's Warning (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Prophone

Date: 2004 05 29

Peter Asplunds resumé som trumpetare innehåller en diger lista av jobb med landets toppnamn inom såväl jazz som popmusik. På kvartettplattan Lochiel's Warning får han sällskap av Jacob Karlzon piano, Hans Andersson bas och Johan Löfcrantz trummor för en resa till tonerna av amerikansk sextiotalsbop och nordiskt vemodiga klanger. Samtliga inblandade bjuder på fina insatser, även om Peter Asplund själv är den som imponerar mest. /douglaz.com

Shapes (2004)

Title: Shapes (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: Decca

Date: 2004 05 30

Stings gitarrist Dominic Miller släppte för någon tid sedan sitt tredje soloalbum och även på Shapes blir det fråga om främst instrumentella och ack så lugna melodier. Närmare bestämt rör det sig om jämna dussinet muzakversioner av Bach, Schubert, Beethoven och Satie. Placido Domingo gästar på två av spåren, Sting gör samma sak. Inget räddar dock skivan från att bli tämligen trist. /douglaz.com

Thieves And Poets (2004)

Title: Thieves And Poets (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: EmArcy

Date: 2004 05 31

John McLaughlin har främst gjort sig känd som en av de ledande fusiongitarristerna, och det är också på dessa jaktmarker han rör sig på Thieves And Poets (EmArcy/Universal). Här handlar det dock inte om den hårda rockjazz-kombinationen, utan istället viger Thieves And Poets samman akustisk gitarr med klassisk musik och inslag av flamenco. Skivan inleds med ett 26 minuter långt specialskrivet stycke som sedan följs av fyra fina jazzstandards. Musik för meditation, utan att för den skulle nedlåta sig till att bli vedervärdig relax-musik. /douglaz.com

The Streetsweeper, Vol. 2 (2004)

Title: The Streetsweeper, Vol. 2 (2004)

Original title:

Genre: Hip-Hop

Company: Sony

Date: 2004 06 05

The Drama King DJ Kayslay återvänder till skivjätten Columbia för sin andra överdådiga mixtape (om än i CD-format) och precis som tidigare råder krigsstämning. Men så är också Kayslay den mänskliga motsvarigheten till bensin på flammande eld och en av de huvudskyldiga till att rap-battles ges näring. Bland de medverkande den här gången hittar man nästan idel ädel adel. Eller vad sägs om Eminem, LL Cool J, D12, Fat Joe, Ghostface, Raekwon, Cam'ron, Jaheim och 50 Cent? Den sistnämnde gör en ganska såsig insats på Angels All Around Me, men det vägs med råge upp av Eminems och Obie Trice duett på kaxiga I'm Gone, LL Cool J:s elegant Yoda-filosoferande The Truth och nyupptäckten Papoose sprintersnabba rap genom alfabetets alla bokstäver. Det senare må vara lite av ett cirkustrick, men djävulen vilken Povel Ramelsk ordekvilibrist! Tveklöst köptips. /douglaz.com

The Body Gave You Everything (2004)

Title: The Body Gave You Everything (2004)

Original title:

Genre: Klubb

Company: ANTI

Date: 2004 06 11

Frontmannen Tom Barman från rockgruppen dEUS har slagit sina påsar ihop med technotrollkarlen CJ Bolland och kallar sig nu Magnus. Debuten The Body Gave You Everything (Anti/BAM) är periodvis mästerlig och merparten av låtarna är utmärkta exempel på hur kul det kan bli då akustiska instrument totas ihop med datorer. Tänk dig en glad Tricky med Jacksons Fives charm och Billy Cobhams muskler (Pistolero Savvy), krydda det hela med funkig slap-bas och du har hittat hem. En DVD medföljer som bonus. /douglaz.com

New York: A Mix Odyssey (2004)

Title: New York: A Mix Odyssey (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: Tommy Boy

Date: 2004 06 11

Housevärldens forne guldgosse Armand Van Helden återvänder till rötterna på New York där han remixat bland andra: Blondies Call Me, Soft Cells Tainted Love, Yes Owner Of A Lonely Heart och Felix Da Housecat Watching Cars Go By. Därutöver har han själv klistrat ihop några spår i samarbete med artister som Spalding Rockwell och La Rok. Genomgående är att de förlagor Van Helden utgått ifrån spöar skiten ur det han själv åstadkommit på denna skiva. Sant är att Van Heldens kommersiella remixframgångar i flera fall sålt bättre än originalen. Goda försäljningssiffror har dock sällan något med kreativitet att göra och sällan har det stått klarare än här. Den som just köpt sin första stereo kan möjligen finna någon slags glädje i detta, men att lägga in en gapig versrad här och var i redan sönderspelade rockklassiker som Ram Jams Black Betty känns förlamande fantasilöst. /douglaz.com

The Girl In The Other Room (2004)

Title: The Girl In The Other Room (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: VERVE

Date: 2004 06 11

Pianisten och sångerskan Diana Krall har under senaste året blivit omsprungen av Norah Jones som den nya jazzens galjonsfigur och kanske är det därför hon låter så sorgsen på The Girl In The Other Room. Till skillnad från Jones är dock Krall en betydligt mer spännande artist som likt en nutida Nat King Cole för traditionell jazz samman med pop och får det att låta som det naturligaste i världen. På den aktuella skivan har hon tagit det hela ännu ett steg längre genom att skriva drygt hälften av de tolv låtarna tillsammans med maken Elvis Costello. Hans texter och Kralls melodier bildar en stark legering och låtar som I've Changed My Address och titelspåret The Girl In The Other Room skäms inte för sig vare sig som jazz eller Costello'sk pop betraktat. Därutöver finns här en skönt gungande Black Crow (Joni Mitchell), Tom Waits fina Temptation och Mose Allisons fyndiga Stop This World, som dock skulle vunnit på att framföras i det något högre tempo Krall kör på live. Tommy LiPuma ansvarar för den säkra produktionen och ljudet har både kropp och bra separation. Bland musikerna märks storheter som Peter Erskine trummor, Christian McBride bas och inte minst gitarristen Anthony Wilson som spelar utsökt smakfullt, utan att tappa det nödvändiga drivet ens i de långsammaste av tempon. /douglaz.com

Hora Cero (2004)

Title: Hora Cero (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Sundance

Date: 2004 06 16

Jazzig tango från Danmark är Tango Orkestrets signum och Hora Cero är inget undantag. Med liv och kraft i stegen dansar de elegant fram genom Astor Piazzollas melodier på ett sätt som får en att tänka lika mycket på Argentina som på jazzklubbar i New York. Saxofonisten Henrik Sveidahl är en driven solist, Palle Windfeldts gitarr får en att vilja höra mer ju mer man lyssnar och Kristian Jørgensens fiolspel likaså. Bakom sig har de två av Danmarks säkraste slagverkare och skicklige Jesper Lundgaard på kontrabas. Med Piazzollas repertoar och dessa musiker borde det inte kunna gå fel och det gör det inte heller - här finns hopp, musikalitet och nerv i en fantastisk blandning! /DN

Aquarius Songs (2004)

Title: Aquarius Songs (2004)

Original title:

Genre: Klubb

Company: Compost

Date: 2004 06 21

Joseph Malik debuterade för ett par år sedan med det förtjänstfulla albumet Diverse och följer nu upp med Aquarius Songs. Inte heller här skulle man gissa att modersmjölken varit skotsk. Snarare påminner detta om den klubbjazz som börjat växa sig stark i delar av Östeuropa (om än här i mer lågmält akustisk form). Det spartanskt avskalade gör att skivan under stora partier tappar styrfart, men det finns välskrivna låtar som flamencovyssjande Diablo och popballaden Casualties Of War där han blixtrar till ordentligt. /douglaz.com

Walk On (2003)

Title: Walk On (2003)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Telarc

Date: 2004 06 22

Dubbelalbumet Walk On (Telarc/Naxos) innehåller kontrabasisten Ray Browns sista trioinspelningar och det svänger från början till slut. På den första skivan medverkar, som det nu blev, hans sista trio med Geoffrey Keezer bas och Karriem Riggins trummor. Den andra innehåller ett urval tidigare outgivna spår med bland andra Christian McBride bas, Lewis Nash trummor och Monty Alexander piano. Bra ljud gör utgåvan än mer prisvärd och den som gillar klassisk bop- och swingjazz kommer bli mycket lycklig med Walk On. /douglaz.com

Intuit (2004)

Title: Intuit (2004)

Original title:

Genre: Klubb

Company: Compost

Date: 2004 07 09

Münchenbolaget Compost gör det igen och jazziga klubbplattan Intuit, med bland andra Flora Purim, Airto Moreira och Ray Obiedo har något för både soffbunden njutning och dansgolvsträngtande fötter. Skivan inleds med latinamerikanska Criança Das Ondas som gungar tungt, skönt uppbackad av en hord slagverksinstrument. Western Sunrise med Andy Bey & Muneer B. Fennell för tankarna till klassisk amerikansk soulfunk. Bubblin' Jam blandar funkig slap-bas med mjäkigt standardiserad easy listening och bidrar därmed till ett av skivans få meningslösa spår. Utöver de mer eller mindre illustra gästartisterna är det duon Intuit bestående av Till Maragnoli (bas) och Thomas Braun (trummor) som ansvarat för merparten av produktionen. Musiken flyger som högst på de första spåren för att ungefär halvvägs börja plana ut till en nivå av mer stillsamt lounge-gung, men sammantaget är detta tveklöst ett tips till dig som sörjer Brand New Heavies tystnad och letar efter något nytt till skivsamlingen. /douglaz.com

King Of My World (2004)

Title: King Of My World (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: Sugar Hill Records

Date: 2004 07 16

Amerikanska bluegrasskändisen Sam Bush kryddar friskt med jazz, americana och pop på King Of My World. Utöver den mandolin och banjo som gjort honom till en av genrens mer eftertraktade studiomusiker, spelar han här även fiol och sjunger på flertalet spår. Skivan inleds med instrumentella bluegrasspåret Puppies 'n Knapsacks som sedan övergår i en vild blandning av stilar där låtar som countrypoppiga A Better Man, snabba They're Gonna Miss Me When I'm Gone och reggaeinfluerade Spirit Is The Journey utgör blott tre imponerande spår. Kul kuriosa för musiknördar är att den som kan sin Steely Dan ordentligt kommer att känna igen introt till jamlåten Bananas. Efter en konsert var det en lyssnare som tyckte att Sam Bush och hans gäng tog sig för stora friheter med repertoaren: "Vilka tror ni att ni är... The Mahavishnu Mountain Boys?" Svaret på den frågan kommer i form av en låt med just namnet The Mahavishnu Mountain Boys. King Of My World är förvisso inte någon världsomvälvande skiva, men den är gjord av musiker som älskar musik och det räcker i det här fallet mycket långt. /douglaz.com

Blow By Blow (SACD, 2004)

Title: Blow By Blow (SACD, 2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Epic

Date: 2004 07 18

Jeff Beck gjorde sig ett namn genom att axla manteln efter Eric Clapton i Yardbirds, men också genom sina många samarbeten med horder av celebra artister. Hans skivutgivning har sedan slutet av sjuttiotalet varit högst sporadisk och den enda fixpunkten är att han gillar förändring. Blow By Blow från 1975 tillhör ett av den tidiga jazzrockens stoltare ögonblick. Öppningsspåret You Know What I Mean inleds med en härligt knepig figur som övergår i intrikat fusion med She's A Woman (Lennon-McCartney) och Thelonius (Stevie Wonder) som udda fåglar i repertoaren. För produktionen ansvarar självaste George Martin och den aktuella utgivningen har putsats till en glansig ljudmässig finish i SACD-format. Glöden falnar vartefter skivan rullar på och ibland märks det att nästan trettio år passerat sedan inspelningen först gjordes, men samtidigt är ingen samling komplett utan denne engelsmans eleganta slag för fusionmusiken. /douglaz.com

Ellington Uptown

Title: Ellington Uptown

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia/Legacy

Date: 2004 07 27

Duke Ellingtons särställning som en av musikhistoriens verkliga ikoner är så odiskutabel att det nästan blir fånigt att jämföra hans verk och perioder mot varandra. Ellington Uptown har släppts i en rad olika versioner, men den nu aktuella återutgivning omfattar både inspelningarna från 1947 och 1951/-52. Skivan öppnar dock inte med ett Ellington-nummer. Istället är det trumslagaren Louis Bellson som solar sig i strålkastarljuset med sin intensiva komposition Skin Deep. Enligt honom själv är solot han framför här ett av hans bästa någonsin och jag kan inte annat än hålla med. Att Duke i Bellson såg en stjärna i vardande ter sig efter att ha hört detta högst förståeligt. Med tanke på solots längd är det inte annat än makalöst vilken energi trumslagaren lyckas upprätthålla. Detta är dock bara en av flera poänger med Ellington Uptown. Här finns nämligen också pärlor som den sköna The Liberian Suite med sångaren Al Hibblers starka tolkning av I Like The Sunrise. Denna föregås av Ellingtons The Controversial Suite och Betty Roches bebopscat på Take The 'A' Train. Bland musikerna märks, utöver de redan nämnda, bland andra Clark Terry trumpet, Juan Tizol trombon, Paul Gonsalves sax, Sonny Greer trummor, Oscar Pettiford bas och Johnny Hodges sax/klarinett. /douglaz.com

New Sound Made (2004)

Title: New Sound Made (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: Dogbreath

Date: 2004 07 23

Enköpingsbandet The Curtain får på debuten New Sound Made till det så bra att man undrar hur de ska förmå övertrumfa detta framöver. Tänk engelsk progressiv rock, addera det goda från Seattle-scenens grunge och lägg därtill tre trumslagare, en blåsare, säkre sångaren Stefan Juhlins röst och ungdomlig äventyrslusta med pretentioner. Somligt är storslaget, somligt irrar vilse, men vilken debut! Heja The Curtain! /douglaz.com

Full Circle (2004)

Title: Full Circle (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Prophone

Date: 2004 08 01

Tenorsaxofonisten Karl-Martin Almqvist målar med yvigt svepande penseldrag på sin andra skiva Full Circle. Som regeln kommit att diktera bland svenska jazzplattor är det även här nordiskt vemodigt och välspelat på alla positioner. Samtidigt saknar det dock bitvis nerv och som lyssnare vacklar ibland tron. /douglaz.com

Scorched (2004)

Title: Scorched (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: DEUTSCHE GRAMMOPHONE

Date: 2004 08 06

Det fungerar sällan att tota ihop jazzmusiker med klassiska dito, men kompositören Mark-Anthony Turnage ser ut att vara en högst tänkvärd kandidat till att överta facklan från Gunther Schuller. På Scorched samsas ett tajt storband med Frankfurt Radios Symfoniorkester och en trio bestående av John Scofield (gitarr), John Patitucci (bas) samt Peter Erskine (trummor). Att blanda in så många musiker som möjligt i tron att detta automatiskt leder till en maffigare upplevelse är fel och därför är det tacksamt att upptäcka hur begåvat Turnage arbetat här. Istället för att tala med en enad röst har Scorched byggts upp som en växelsång mellan de olika konstellationerna. Alla tre beståndsdelarna jobbar givetvis mot samma mål, bara det att de ibland gör det på egen hand och ibland med förenad styrka. Den skicklige arrangören och producenten John Farrar gjorde under åttiotalet liknande saker om än med fokus mer på pophits än konst. Triopartierna ansvarar för gunget, den klassiska legobiten för djupet och genom storbandet flexar skivan sina muskler. Suveränt ljud trots att det hela är inspelat live och här finns knappt ett enda klent spår att tala om. Att John Scofield låter bättre än på många år blir därutöver grädde på moset. /douglaz.com

Uhmagoddabl (2004)

Title: Uhmagoddabl (2004)

Original title:

Genre: Elektriskt

Company: Jazzland

Date: 2004 08 13

Av dagens norska jazzmusiker att döma, verkar många av dem diat fusionvälling långt upp åldrarna. Välrenommerade trumslagaren Audun Kleive blandar på Uhmagoddabl friskt mellan avantgardejazz, electro och inslag av klubbmusik. Därtill finns här mer än spårämnen av ambient och freaky samplingar. Skivan faller dock på eget grepp genom att försöka erbjuda munsbitar av precis allt och produktionen som sådan låter dessutom aningen passé. /douglaz.com

Live It Up (Re-release)

Title: Live It Up (Re-release)

Original title:

Genre: Pop

Company: EPIC/LEGACY

Date: 2004 08 17

The Isley Brothers bildades i Ohio kring början av femtiotalet och även om det vore lögn att säga att de fortfarande är på topp, så finns de åtminstone fortfarande kvar. Detta inte minst tack vare frontmannen Ronald Isley (a.k.a. Mr Biggs) som numera är en frekvent gäst på R'n'B-album. Live It Up släpptes 1974 och gruppen är i god form. Det svettiga titelspåret inleder skivan med tung funk med inslag av tidstypisk rock. Balladen Brown-Eyed Girl tar vid och ger mer utrymme för den vokala sidan av The Isleys. Need A Little Taste Of Love och Lover's Eve blir tjusig utfyllnad på väg till klassikern Midnight Sky där Chris Jaspers klaviaturutflykter för tankarna till Stevie Wonder. Todd Rundgrens fina ballad Hello It's Me blir en höjdpunkt och lämnar sedan över facklan till Ain't I Been Good To You som ger ännu ett prov på det säregna sätt som The Isley Brothers vigde samman fet funk med gospel, rock och soul. Som bonusspår på denna återutgivning får man en liveversion av Live It Up där Jimi Hendrix inflytande på bandet blir tydligt. /douglaz.com

Festival Session

Title: Festival Session

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia/Legacy

Date: 2004 08 21

Duke Ellingtons storband var i första hand ett liveband. Det var på scenen Duke testade nytt material, det var där han höll koll på hur de musikaliska trenderna skiftade och där han såg vad som behövde ändras eller uppdateras. Festival Session är namnet till trots likväl en studioinspelning, men omfattar allt det material som Ellington efter alla festivalerna under sommaren 1959 tyckt fungerat bäst, varav minisviten Idiom '59 var en för honom personlig favorit. Låt vara att de första två delarna av den svänger en del, men den tredje, avslutande akten ramlar sönder på ett sätt som får en att undra varför de behöll tagningen över huvud taget. Man hade missat Clark Terrys urläckra solo, men ändå... Även Johnny Hodges fina saxsolo på standarden Thing's Ain't What They Used To Be får vägas mot de övrigas halvhjärtade insatser här. För egen del roas jag mer av trumduellerna mellan Sam Woodyard och Jimmy Johnson på Duael Fuel, samt Paul Gonsalves sanslöst långa solo på snabba Copout Extension. För musikhistorikern blir skivan intressant genom att inspelningen direkt föregick en Europaturné som kom att leda till att en stor del av bandet, däribland Clark Terry, lämnade Ellingtons orkester. /douglaz.com

#2

Title: #2

Original title:

Genre: Jazz

Company: STUNT

Date: 2004 08 26

Ung nordisk jazz växer så det knakar. I Sverige förvaltar man gärna traditioner. I Norge gör man allt för att försöka hitta nya uttryckssätt och i Danmark låter man gärna magkänslan styra. Pianisten Kasper Villaumes #2 är ett av de album som imponerar mest i den strida ström av jazzutgivningar som sett världens ljus det senaste halvåret. Föreställ er Art Blakeys energi, Chick Coreas luftighet och kombinera detta med ett band som verkar i det närmaste exalterade över låtarna de tar sig an. Det fullkomligt spritter av spelglädje här vare sig det rör sig om hardboppiga Quartet #2, New Orleanska Villaumenizer med inslag av spräck eller mer tyglad bop såsom på Hammersteins standard All The Things You Are. Vid sidan av Villaume märks här trumslagaren Morten Lund, basisten Jesper Bodilsen samt tenorsaxofonisten Lars Møller som allihop spelar ruskigt läckert. /douglaz.com

Move 'Up (2004)

Title: Move 'Up (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: STUNT

Date: 2004 08 27

Trumslagare brukar förvånansvärt ofta lyckas bra när det får tillfälle att spela in soloalbum, men Jonas Johansen gör ett stort misstag på Move 'Up och det består delvis i att han själv producerat. Där man borde satsat helhjärtat på att flyta med i nervigt bopgung, bryter man ideligen stämningen för att visa prov på tekniska konststycken. Det fungerar inte särskilt bra. Så icke heller de halvhjärtade freejazz-anspelningarna. Där en erfaren producent skulle höjt ett varnande finger om att vissa låtar nätt och jämt håller ihop, har Johansen blivit snöblind och sträcker istället ut flera av de undermåliga kompositionerna. Kvartetten som sådan spelar snyggt, men skivan känns som en uppvisningsmatch som mer blivit gjord för de inblandade musikernas skull än lyssnarens. Saxofonisten Fredrik Lundins fina ballad Haze, den studsande Love och det avslutande, lätt filmiska stycket Anthem bryter mot det övriga och håller bra klass kompositionsmässigt, men i övrigt är det svårt att inte undra om detta inte är något som Johansen innerst inne gjort främst för imponera på trumskoleelever. /douglaz.com

The Hits: Reloaded (2004)

Title: The Hits: Reloaded (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: EDEL

Date: 2004 08 28

Under två decennier låg funkfantomerna Kool & The Gang stadigt placerade på världens topplistor med hits som Jungle Boogie, Ladies Night, Summer Madness, Cherish och Get Down On It. På The Hits: Reloaded har gruppen bjudit in artister som Youssou N'Dour, Natural, Lauryn Hill, Ashanti, Beverley Knight, Blue, Redman, Jamiroquai och Atomic Kitten för nya inspelningar av de egna klassikerna. Vissa samarbeten fungerar, andra låter bara desperata. Remixerna består inte i mycket mer än adderade trummaskiner och enstaka samplingar, men begränsad åverkan på källmaterialet är i det här fallet högst fördelaktigt. /douglaz.com

The Montreal Tapes - A Tribute...

Title: The Montreal Tapes - A Tribute...

Original title:

Genre: Jazz

Company: Verve

Date: 2004 08 30

Basisten Charlie Hadens The Montreal Tapes - A Tribute To Joe Henderson utgör den första inspelningen av åtta hyllningskonserter med Haden i centrum av olika konstellationer. Här är det saxofonisten Joe Henderson och trumslagaren Al Foster som gör honom sällskap på fyra låtar som alla klockar in på mellan 12 och 21 minuter. Skivan bjuder på bop, swing, free jazz, några fina solon och tre uppenbart begåvade musiker, men det blir väldigt navelskådande och vänder sig därför främst till de redan Haden-frälsta. /douglaz.com

Masterpieces By Ellington (1951)

Title: Masterpieces By Ellington (1951)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Columbia/Legacy

Date: 2004 08 31

Riktigt tidig Duke Ellington får den som letar upp återutgivningen av kaxigt betitlade Masterpieces By Ellington från 1951. Skivan kom att bli Ellingtons officiella debut i LP-sammanhang och han tar tillvara på den längre speltiden som formatet tillät genom förlängda versioner av Mood Indigo, Sophisticated Lady och The Tattooed Bride som alla klockar in på över tio minuter. Återutgivningen rymmer bonusspåren Vagabonds, Smada samt Rock Skippin' At The Blue Note och det restaurerade ljudet har gjort skivan än mer attraktiv. /douglaz.com

Matt's Mood (2004)

Title: Matt's Mood (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: EmArcy

Date: 2004 09 05

Brittiska Matt Bianco började som en renodlad jazzgrupp, men sadlade snart om till jazzig pop och med Georgie Fame-låten Yeh Yeh fick de 1986 en monsterhit. Därefter har gruppen haft en massa personalproblem och åter fallit i glömska även om de regelbundet släppt skivor. Matt's Mood kommer inte heller den att föra dem åter in i rampljuset, men det är en ganska trevlig bekantskap fylld av polerad cocktailjazz med kubanska influenser som gör sig bra i bakgrunden på fester med paraplydrinkar. /douglaz.com

On The Cobbles (2004)

Title: On The Cobbles (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: INDEPENDIENTE

Date: 2004 09 06

I en värld full av efterapare kan man alltid lita på skotten John Martyn som konsekvent seglar under egen flagg. Ibland blir det folkmusik, ibland rock, ibland jazz och ibland bara väldigt udda blandningar. På On The Cobbles rör det sig om ambitiöst genomarbetad singer/songwriter-pop med influenser från många håll. Möjligen skulle man kunna kalla det new age-blues och det svänger som satan ungefär halvvägs för att sedan plana ut till småputtrig vuxenpop. /douglaz.com

Peter Cincotti (2004)

Title: Peter Cincotti (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: CONCORD

Date: 2004 09 09

Nordamerikas försök till att matcha Jamie Cullum heter Peter Cincotti och britten går med lätthet vinnande ur den striden. Cincotti sjunger visserligen rent, men det saknas glöd och de extremt beprövade låtvalen är inte heller särskilt lyckade. Jazzversionen av Blood, Sweat & Tears Spinning Wheel kunde blivit ett undantag, men icke. Däremot är den starkt Harry Connick Jr-inspirerade Cincotti en lovande pianist som med fördel skulle kunna pröva sina vingar helt instrumentalt. Som det nu är blir Peter Cincotti ett tämligen anonymt swingalbum. /douglaz.com

Connected (2004)

Title: Connected (2004)

Original title:

Genre: Elektriskt

Company: Jazzland

Date: 2004 09 13

En av dagens mest intressanta elektroniska jazzartister är norske gitarristen Eivind Aarset som går från klarhet till klarhet med sina album. På Connected använder han sig av fler "riktiga" instrument än tidigare, men fortfarande är det skickligt programmerad datorkraft som står i förgrunden. De som gillar musiker som tänker utanför ramarna bör absolut kolla upp denna grannlandets stolthet och låtar som den försiktigt trevande Silk Worm, Peter Gabriel-påverkade Nagabo Tomora och deckarsmygandet i Blue in E. Ovanligt, märkligt och sällsamt vackert - heja Norge! /douglaz.com

Medúlla (2004)

Title: Medúlla (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: UNIVERSAL

Date: 2004 09 14

Efter de enorma framgångarna med albumen Debut (1993) och Post (1995) har Björk givit sin renodlat konstnärliga sida allt mer utrymme på bekostnad av det som publiken känner igen sig i. Den som hade svårt för Vespertine (2001), kommer få nervösa utslag av Medúlla och även de mest inbitna fans kommer nog härmed sälla sig till endera hata- eller älska-kategorin. Här finns inga givna hits och merparten av skivan bygger uteslutande på vokalljud, samplade smådetaljer (kattjamanden m m) och gutturala läten. Skumt? Mais oui. Vad värre är så har hennes vågspel inte betalat sig något vidare. Betraktat som konstmusik finns här vissa poänger, men även på det planet slår hon i huvudsak in dörrar som stått öppna sedan sjuttiotalet. Muskulöst trixiga Where Is The Line platsar med lätthet in bland Björks bästa, men i övrigt räcker inte växelsången mellan massiva körpartier och en naket enslig, hårt pressad Björk-röst till för att rädda Medúlla från att bli en kuriositet. /douglaz.com

Mutual Admiration Society (2004)

Title: Mutual Admiration Society (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: Sugar Hill Records

Date: 2004 09 15

Sångaren Glen Phillips (Toad The Wet Sprocket) har här slagit sig samman med trion Nickel Creek vilket lett till en av årets bästa plattor. Stillsam vispop med fina texter, bra melodibyggen och smäktande harmonier med inslag av bluegrass fyller större delen av skivan. Ibland blir uttrycken så små att tillställningen balanserar på gränsen till att falla sönder av skörhet, men gruppen klarar sig helskinnad och däri ligger skivans styrka. Bandet räds inte att blotta sina känslor och det hedrar både dem och skivbolaget att de vågar stå emot likriktande radiokrav på självklara singlar. Istället för en skiva fylld av dödkött som förgyllts med ett par hits, är detta en skiva som håller från början till slut. Den nästan stillastående balladen Reprise går till överdrift, men den är ensam och överlag blir detta en anspråkslös pärla väl värd promenaden till skivhandeln. /douglaz.com

Afrique C'est Chic 2 (2004)

Title: Afrique C'est Chic 2 (2004)

Original title:

Genre: Klubb

Company: Slip'n'Slide

Date: 2004 09 15

Den senaste housesamlingen från produktiva brittiska Slip'n'Slide blir ett tydligt exempel på hur knepigt house kan vara att få till på rätt sätt. House som musikstil har en hel del gemensamt med tofu. I sin renaste form smakar det nästan ingenting och därför krävs smaksättare av olika slag. Latinamerikanska rytmer fungerar utmärkt, jazz kan bli effektivt, hiphop likaså, men då det som här blandas med förhållandevis ren afrikansk musik, och inte minst då souk, blir det gärna kaka på kaka. Istället för att nära varandra, tar rytmerna ut varandra och det mesta blir bara monotont malande. I synnerhet blir Faze Actions Kariba fort tjatig och Kenny Dope-mixen av Mafikozolos Morena tar aldrig slut... Afro-beat-stjärnan Femi Kutis politiska inlägg Traitors of Africa blir tillsammans med Salif Keitas Madan två starka spår, men de måste känna sig ensamma. /douglaz.com

The DEFinition (2004)

Title: The DEFinition (2004)

Original title:

Genre: Hip-Hop

Company: DEF JAM

Date: 2004 09 16

Det är få förunnat att komma undan med textrader som "Been platinum so long my skin's turning grey" (I'm About To Get Her), men LL Cool J har tillhört hiphop-eliten lika länge som skivbolaget Def Jam funnits, det vill säga sedan 1984, och han är därmed en av få i sin viktklass. I en genre som präglas av ett överflöd av tomtebloss säger det en hel del. Att LL Cool J, som numera är ett vandrande multimediaföretag, hade stora drömmar stod klart tidigt. Hans vågspel att lämna den machoimpregnerade rappen för mjuk sängkammarhiphop (bl a I Need Love) sågs som ett risktagande, men ack så fel kritikerna hade. Istället lade detta grunden till en av hiphopens längsta karriärer och då LL tidigare i år stack ut hakan på DJ Kayslays senaste mixtape var det ovanligt välmotiverat. På The DEFinition har demonproducenten Timbaland anlitats för merparten av albumet och han har sin vana trogen levererat en knippe bounciga låtar där första singeln Headsprung redan garanterat LL en hit. Den är dock långt ifrån ensam och den är inte ens bäst i sammanhanget, även om det är svårt att motstå de fläskigt ringande bastrummorna och lystet flåsande beatsen. Så som världen ser ut kan smörballaden Hush mycket väl bli skivans största listframgång, men det är genom tunga klubblåten Move Somethin', predikande Shake It Baby, självglorifierande balladen Can't Explain It och den kåta Apple Cobbler LL plockar hem segern. Efter närmare ett decennium av tveksamma album där enstaka låtar hållit honom kvar på banan är LL tillbaka i högform och med blott två lama spår av sammanlagt elva är detta en strålande comeback! /douglaz.com

Runaway Favorite (2004)

Title: Runaway Favorite (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: PAIMEDIA.COM

Date: 2004 10 03

Desto mindre framåtrörelse i en låt, desto mer intensitet krävs för att hålla livslågan igång. Förutsatt att vi får medhåll på den punkten så skjuter Runaway Favorite sig själv i sank. Akustiska New York-duon Professor & Maryann spelar pretentiös vispop av det kafé-intellektuella slag som sällan lyckas finna en publik utanför Nordamerika. Kabaréinslagen är söta och sångerskan Danielle Brancaccio har en halvt om halvt karaktärsfull röst, men texterna är överlastade (Wish Symphony) och musiken är, om än välspelad, så samtidigt också vidunderligt ointressant. Akustiska gitarrer maler på likt en enveten gatumusiker och kompet blir en anonym bakgrund till sånger om olycklig kärlek, ensamhet och en uppdaterad historia om Bonnie & Clyde. Gitarristen Ken Rockwoods ogenomtänkta infall att även sjunga på Thick As Thieves och Ordinary Girl kan inte ses som något annat än tecken på hybris och nej, sånär som Electric Metropolis finns här inte en enda sak att hänga i julgranen. /douglaz.com

Circle Of Snakes (2004)

Title: Circle Of Snakes (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: REGAIN RECORDS

Date: 2004 09 25

Febriga mardrömstexter och nattsvart helveteseld har länge präglat Glenn Danzigs musikaliska produktion och så även på nya Circle Of Snakes. Däremot har han återgått till den renodlade, massiva ljudvägg som präglade Danzigs första tre plattor och redan på titelspåret och Skin Carver infinner sig ett stort leende. Sången låter aningen tommare än förr (My Darkness) och några texter är så kryptiska (Hellmask) i sin önskan att förmedla något jätteelakt, att de framstår som antingen haiku eller dagisengelska. Men sedan finns här låtar som röjiga 1000 Devils Reign, lakoniskt mässande Skull Forest och tidigare nämnda Skin Carver där allt klaffar. Tommy Victors aggressiva gitarriff klöser hål i metall och kompduon Jerry Montano/Bevan Davies svarar för blytung uppbackning. Tyvärr verkar gruppen ha stött på en mina halvvägs in i festen och de sista fyra spåren havererar totalt. My Darkness och NetherBound tappar till och med greppet rent produktionsmässigt så att det i övrigt goda ljudet fallerar. Med lika mycket gott som negativt, blir det ett stabilt mellanbetyg för Danzigs tionde album, men tänk vilken platta det kunde blivit om de hållit ångan uppe hela vägen! /douglaz.com

A Valid Path (2004)

Title: A Valid Path (2004)

Original title:

Genre: Elektriskt

Company: EAGLE RECORDS

Date: 2004 10 08

Efter att ha gjort sig ett namn som ljudtekniker på album med Beatles (Abbey Road) och Pink Floyd (Dark Side of the Moon) blev Alan Parsons hett eftertraktad och snart såg gruppen "Alan Parsons Project" dagens ljus. Starkt influerad av science fiction och med alla de produktionstekniska egenheter som Parsons blivit känd för, fick gruppen snabbt en fanbas. Numera är tillnamnet Project lämnat därhän. Musiken känns dock igen och ständige partnern Eric Woolfson märks också han på ett hörn. I centrum står Parsons själv, men A Valid Path är på alla sätt en kollektiv historia där vokalisten/maskinföraren P.J. Olsson får snäppet mer uppmärksamhet än artister som David Gilmour, Nortec Collective, Orson Welles (samplad) och, hm, komikern John Cleese. Musiken pendlar mellan rofylld ambient (Tijuaniac), Peter Gabriel-pop (We Play The Game) och ravetechno (Mammagamma 04). Stora delar av skivan griper efter halmstrån i hopp om att nå den unga publik Parsons sedan länge lämnat bakom sig och nej, Neptunes har inget att frukta. Detta till trots har albumet sina poänger och bäst blir det under de bombastiskt storvulna ögonblicken såsom avslutande Chomolungma. /douglaz.com

G-Fire II (2004)

Title: G-Fire II (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: BOOSWEET.COM

Date: 2004 10 12

Arketypen för amerikansk easy listening- och smoothjazz får den som stoppar in gitarrgruppen G-Fires andra album i CD-spelaren. Inget gott kan komma av fantasilöst programmerade trummaskiner och det enerverande plingandet av falska koklockor på främst Angel får en att vilja skrika. För att vara en uppenbar lågbudgetproduktion finns här ändå ett par anständiga spår, däribland Kevin Chokans Unconditional Love, men överlag blir det väldigt sömnigt. Skulden för det ligger helt på affischnamnet Vernon Neilly som vid sidan av den gitarr han helt uppenbart behärskar, också försökt spela alla de andra instrumenten, vilket helt misslyckas. Hans Afternoon Drive har en lovande figur att bygga på, men inte heller den hinner lyfta innan låten tar slut. I den mån det finns något riktigt bra här så består detta "något" helt och hållet av gästande George Benson-upptäckten Mark Whitfield, som tyvärr blott medverkar på två låtar, varav LFO) i en kort respektive lång version är den överlägset bästa. Som extramaterial på skivan får man tre korta liveupptagningar med Vernon Neilly på scen och där, med ett riktigt band i ryggen, låter det genast betydligt bättre - varför fanns inte de med på skivan istället? /douglaz.com

Beneath The Shining Water (2004)

Title: Beneath The Shining Water (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: SPV

Date: 2004 10 11

Frontfiguren Darren Wharton slog igenom som medlem i Thin Lizzy under början av åttiotalet. Därefter blev det en rad soloprojekt där egna gruppen Dare rönt mest uppmärksamhet. Beneath The Shining Water släpptes i somras, men de hårdrockare som legat djupfrysta sedan slutet av åttiotalet kommer förmodligen kunna nynna med i hart när varje låt. Inledande Sea of Roses anger tonen för hela skivan med svepande synthstråkar, återhållna trummor och effektmatade vokalinsatser. Mer än något annat för låten tankarna till den typ av "hårdrock" som hördes i dansfilmer som Flashdance och Footloose. Här finns några bra exempel på melodisk, klassisk rock, men skivan som sådan känns väldigt daterad och vänder sig därför enkom till de som antingen söker näring till nostalginerven eller tycker Hammerfall är nyskapande. /douglaz.com

Bark (2004)

Title: Bark (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: PAIMEDIA.COM

Date: 2004 10 23

Kanadensiska trion Blackie And The Rodeo Kings bildades 1996 för ett hyllningsprojekt tillägnat sångskrivaren Willie P. Bennet och det hela avlöpte så väl att medlemmarna bestämde sig för att göra gruppen till ett permanent tillstånd. Rotrock möter country och blues och det svänger som fasen! Water Or Gasoline låter som ett pianoförstärkt tidigt ZZ Top, flummiga Stoned för tankarna till Warren Zevon, ytterligare annat doftar av John Hiatt och Ulf Lundell. Detta som en förklaring till alla de som aldrig stött på gruppens musik tidigare. Noggranna vokalarrangemang (Jackie Washington) och Ramones-punkig attityd (Tie Me At The Crossroads) blir en bra kombination och Blackie And The Rodeo Kings kan i och med Bark hålla den kanadensiska flaggan högt ännu en gång. /douglaz.com

Brand New Morning (2004)

Title: Brand New Morning (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: SPV

Date: 2004 10 15

Magnum slog igenom på sjuttiotalet med en rockifierad cover på The Searchers Sweets For My Sweet. Sedan starten i Birmingham har det hunnit bli drygt tjugo fullängdsalbum och nya Brand New Morning visar med all önskvärd tydlighet att gruppen stilmässigt trivs bäst inom hårdrock av pompös, keyboard-förstärkt, lite-råare-än-Whitesnake-åttiotalsmodell. We All Run och It's Time To Come Together visar att gruppen fortfarande vet hur de ska få till refränger för AIK-klackar och skönt hackande gitarrfraser ger låtar som Brand New Morning schysst bett. Även om tiden sprungit ifrån den här sorten av melodibaserad hårdrock så borde detta kunna spela i händerna på dem som annars mest lyssnar på Iron Maiden och Blue Öyster Cult. /douglaz.com

Let It Die (2004)

Title: Let It Die (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: POLYDOR

Date: 2004 10 22

Världen är full av rara popflickor som lägger huvudet på sned, sjunger sprött och får likaledes rara popflickor (och dito pojkar) att dregla av förtjusning. Sett till Sverige har Stina Nordenstam, Lisa Ekdahl och Sophie Zelmani blivit hjältar genom att vårda sina tunna röster. Internationellt finns en hord ytterligare namn som gjort samma sak. Samtliga kan dra något gammalt över sig då kanadensiskan Feist greppar mikrofonen. Let It Die är ett ojämnt album där misslyckade ballader som den teatrala Lonely Lonely stjäl utrymme, men sedan finns här en rad superlåtar förklädda i anspråkslösa visdräkter som gör all skillnad i världen. Den avmätt coola One Evening är hypermodern pop av bästa Kings Of Convenience-avskalad modell, (Love You) Inside And Out ger BeeGees gamla discodänga nytt livsblod och på Tout Doucement ger Feist stilmässiga förebilden Jane Birkin en god match. Speltiden på blygsamma 38 minuter känns snål, men i övrigt är detta, trots ojämnheterna så bra att det inte går annat än att omfamna Feist av hela sitt hjärta. /douglaz.com

The Inner Circle Of Reality (2004)

Title: The Inner Circle Of Reality (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: REGAIN RECORDS

Date: 2004 10 25

Keyboardvirtuosen Richard Andersson skrinlade Majestic, gick in på arbetsrummet och skrev där musik som krävde en helt ny grupp. Time Requiem heter fartyget han idag styr från pianostolen och precis som i Yngwie Malmsteens fall är bandet främst en fond framför vilken Andersson själv kan glittra. Musiken rör sig i samma trakter som Symphony-X och i viss mån Dream Theatre. Starkt influerad av klassisk musik finns här också mängder av flirtar med herrar som Bach och Mozart (Quest Of A Million Souls, Definition Of Insanity). Symfonisk powermetal av det tekniskt komplexa slaget är alltså att vänta och det krävs verkligen musiker som Zoltan Csörsz (trummor), Jonas Reingold (bas) och Magnus Nordh (gitarr) för att ta sig förbi vissa partier med livhanken i behåll. En särskild eloge går till sångaren Apollo Papathanasio vars röst ger de fantasyinspirerade texterna en vikt de egentligen inte har. Frekventa taktartsbyten, tvära vändningar och vanvettiga sprinterlopp väger precis lika tungt som själva de melodiska elementen. Just där hittar man också den negativa sidan av The Inner Circle Of Reality - Anderssons oförmåga (ovilja) att sovra i materialet och välja sina tillfällen. Som det nu är känns många låtar som överarbetade arbetsprov där målet är att konkurrera ut den föregående talaren. Det leder till en otrevlig tävlingskänsla som rimmar illa med musik som konstform och det ger hela skivan en känsla av distanserande kyla. I viss mån ligger komplexitet i själva symfonirockens natur, men det finns ett värde i andrum och en styrka i att våga ge plats även för tystnad. /douglaz.com

Commercial Suicide (2004)

Title: Commercial Suicide (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: THREEMAN RECORDINGS

Date: 2004 10 26

Sångaren Patrik Wirén gav tung, dyster industrimetall en helt ny innebörd som frontfigur i kritikerhyllade Misery Loves Co. Entombed-gitarristen Uffe Cederlund har inte heller han konkurrerat med Seinfeld om skratten och när då han och Patrik slår sina kloka ihop kunde man anat ett begravningståg. Men icke. Sådär överdrivet muntert är det förvisso inte, men det är kvalitativ angst-pop och rock åt samma håll som Sonic Youth och Radiohead (om än inte lika reserverade som de senare). Mer röj än finess och Commercial Suicide är helt klart en debut väl värd att kolla upp! /douglaz.com

One I, Two Eyes (2004)

Title: One I, Two Eyes (2004)

Original title:

Genre: Elektriskt

Company: Compost

Date: 2004 10 29

Med ett förflutet som jazzbasist i New York har Raoul Walton funnit nyckeln till framgång i München genom skivbolaget Compost. I likhet med nästan allt de släppt det senaste året, håller även One I, Two Eyes för både lyssning och dansgolv. Bakom Wei-Chi döljer sig främst Walton själv som gått lös på trummaskiner och datorer, dock med bistånd från producenter som Beanfield, Moonstarr och Ben Mono. Trots att det mesta är artificiellt skapat, svänger det snyggt av den här blandningen av datajazz, electro och housiga klubbrytmer. Grällt sjungande sångerskan Merit Ostermann blir tyvärr snabbt enerverande, men överlag är detta skön klubbmusik av det lugnare slaget som garanterat får en att makligt bobba huvudet i takt till de sprakande beatsen. (( Wei-Chi: One I, Two Eyes RECENSION )) /douglaz.com

Reign Of Light (2004)

Title: Reign Of Light (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: REGAIN RECORDS

Date: 2004 10 28

Schweiziska Samael slog igenom för snart 15 år sedan som ett renodlat Black Metal-band, men hade det inte varit för experimenterandet som började på albumet Blood Ritual hade de förmodligen försvunnit i glömska lika snart som de började göra sig ett namn. Först introducerades synthesizers i musiken, sedan började förändringar ske i melodiuppbyggnaden och 2004 har utvecklingen tagit dem långt bort från ursprunget. Textmaterialet är alltjämt av det svårmodiga slaget, men musikaliskt sett är Reign Of Light inte att betrakta som Black Metal. Snarare delar de nu jaktmarker med grannlandets Rammstein och det klär gruppen. Synthmattorna de rullar ut klär musiken perfekt (High Above) och gitarrerna är elakt respektingivande (As The Sun), men technoidealiserandet på låtar som Inch'Allah faller platt. Inget självskrivet album i Samaels historia så här långt, men pluspoäng för att gruppen fortsätter hitta nya uttryck. /douglaz.com

Twenty Year Blues (2004)

Title: Twenty Year Blues (2004)

Original title:

Genre: Country

Company: Sugar Hill Records

Date: 2004 11 02

Bluegrass har sina rötter i countrymusiken och även om den länge stått på egna ben, så fick den ordentligt med draghjälp tack vare den oväntat framgångsrika bröderna Coen-filmen "O Brother, Where Art Thou?". Sedan dess har skivorna stått som spön i backen och luttrade kvintetten Nashville Bluegrass Band tillhör genrens elit. Jubileumsalbumet Twenty Year Blues bjuder på tretton låtar med både experimentell progressiv bluegrass och traditionella tongångar. Pat Enright, som förövrigt var en av medlemmarna i O Brother-trion, sjunger på mer än hälften av låtarna och övriga delas broderligt mellan de fyra återstående medlemmarna. Traditionella Travelin' Railroad Man Blues blir Enrights showstopper, Hush (Somebody's Callin' My Name) görs i ett läckert vokalarrangemang, There's A Better Way blir en gripande historia om hämnd och Luckiest Man Alive överraskar med att ta upp det tunga Vietnam-kapitlet av Nordamerikas historia. /douglaz.com

Illmatic: 10 Year Anniversary Platinum Series (2004)

Title: Illmatic: 10 Year Anniversary Platinum Series (2004)

Original title:

Genre: Hip-Hop

Company: SONY

Date: 2004 11 03

Kring mitten av nittiotalet kom det en våg hiphop-plattor där artisterna grävt djupt i skivbackarna på jakt efter balla beats och snygga instrumentalfraser att sampla. NAS, förövrigt avantgardetrumpetaren Olu Daras son, kontrakterades till Columbia 1994 och debuten Illmatic var inte mindre än ett mästerverk. Tio år har gått sedan dess och mycket har hänt i musikvärlden, men återutgivningen av skivan visar att den fortfarande slår knockout på det mesta. Producenter som DJ Premier, Q-Tip, Pete Rock och Large Professor ansträngde sig till max för att få till fantasifulla korsbefruktningar mellan hiphop, jazz och funk. Inga rhymes slarvades bort på lättköpta ordvitsar och NAS var direkt ut ur grinden en mogen, ytterligt skicklig rappare. N.Y. State Of Mind, The World Is Yours, Halftime, One Time 4 Your Mind... Listan bara fortsätter och här finns inte mer än enstaka detaljer att anmärka på. Den aktuella återutgivningen är en dubbeldisk-utgåva där bonusskivan innehåller remixer av Life's A Bitch, The World Is Yours, One Love och It Ain't Hard To Tell samt bonusspår bestående av den intetsägande On The Real och den betydligt läckrare Star Wars. /douglaz.com

Touch My Heart: A Tribute To Johnny Paycheck (2004)

Title: Touch My Heart: A Tribute To Johnny Paycheck (2004)

Original title:

Genre: Country

Company: Sugar Hill Records

Date: 2004 11 04

Countrymusikern Johnny Paycheck nådde aldrig upp till det tryggt väletablerade lagren av kändisskap, men han var respekterad av sina kollegor och med tiden fick han också ett följe trogna fans. Privat var Paycheck en extremt jobbig, nerdekad typ som sköt och misshandlade folk på regelbunden basis, vilket skulle komma väl till pass då outlaw countryn slog igenom på sjuttiotalet (här representerad av 11 Months And 29 Days). 65 år gammal avled Paycheck i början av förra året och som brukligt numera påbörjades en tid därefter arbetet med en hyllningsskiva till hans ära. Paychecks tidiga material från Hilltop och Little Darlin'-tiden finns inte med, vilket gör att man går miste om vrickade låtar som (Pardon Me) I've Got Someone To Kill och He's In A Hurry (To Get Home To My Wife). Däremot rymmer skivan flera av hans mer moget poetiska låtar där den tragiska I Did The Right Thing, framförd av Dallas Wayne, visar prov på storhet. I övrigt märks främst: Hank Williams III (I'm The Only Hell My Mama Ever Raised), Bobby Bare (på Paychecks största hit Take This Job And Shove It) och George Jones (She's All I Got). Varje låt framförs av olika countryartister och somliga är roligare än andra, men alla de som helt missat Johnny Paychecks låtskatt får här en fullt godkänd inkörsport. /douglaz.com

Free For All: RVG Edition

Title: Free For All: RVG Edition

Original title:

Genre: Jazz

Company: BLUE NOTE

Date: 2004 11 08

Ute bland folk såg Art Blakey högst normal ut, men bakom trummorna förvandlades han till Hulken. Blakey spelade snabbt, hårt och piskade frenetiskt liv i även de mest bångstyriga av låtar. Allra bäst var han då han jobbade med sin plantskola The Jazz Messenger som genomgick många personalbyten, men alltid höll absolut toppklass. På Free For All från 1964 består gruppen av Freddie Hubbard trumpet, Curtis Fuller trombon, Cedar Walton piano, Reggie Workman bas och Wayne Shorter tenorsax. Stilen är rättfram hardbop och sånär som på ett lamt trombonsolo på inledande titelspåret finns här idel lovord att ösa över skivan. I synnerhet Hubbard, som här spelade sin svanesång som Jazz Messenger, bjuder på flera utsökta solon tätt följd av Shorter. Trots namn som dessa är det ändå Blakey själv som är den tveklösa huvudpersonen i dramat - lyssna bara på hans muskulösa shuffle i Hammer Head och sättet han lyfter upp sina solister på i Free For All - storslaget! /DN

Gardenias For Lady Day (SACD, 2004)

Title: Gardenias For Lady Day (SACD, 2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: COLUMBIA

Date: 2004 11 11

Saxofonisten James Carter slog igenom med dunder och brak då han var 23 år gammal och sedan dess har han inte behövt oroa sig för vare sig hyra eller mat. Inte minst som han aldrig hinner vara hemma. Istället jobbar Carter flitigt med en rad olika orkestrar och gör därutöver skivor av hög kvalitet i eget namn. På Gardenias For Lady Day handlar det, precis som man kan gissa av namnet, om Billy Holidays musik och Carter tar sig an materialet med varsam hand utan att för den skull tappa intensitet. Stråkar är som alltid något av ett vågspel att ha med, men de hålls i schack och tillåts aldrig ta överhanden. Balladen (I Wonder) Where Our Love Has Gone bjuder på lyriskt tenorspel, ett fint bassolo av Peter Washington och bra gung av trumslagaren Victor Lewis. På A Flower Is A Lovesome Thing överträffar Carter sig själv genom att samtidigt spela eftertänksamt och helt utan skygglappar. Lyssna bara till hur han mitt i en fras stannar upp, lägger huvudet på sned och sedan far iväg i en ny riktning - så tjusigt. Den smäktande Indian Summer, som bland annat spelats in av Coleman Hawkins, blir i någon mån begåvad utfyllnad, men banar vägen för stänkaren You're A Lucky Guy där Carter får visa upp att han kan spräcka fräckt och sångerskan Miche Braden gör här sitt andra lyckade inhopp. /DN

Earth + Sky (2004)

Title: Earth + Sky (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: PAIMEDIA.COM

Date: 2004 11 13

The Police stängde kiosken, Sting gick vidare till en solokarriär och Stewart Copeland började göra musik för film och TV, men gitarristen Andy Summers bara försvann. Åtminstone från min radar. Men så en dag kom ett livstecken från USA och någon vecka senare anlände Earth + Sky - ett fusionalbum av det mer lättlyssnade slaget med stjärnor som Vinnie Colaiuta trummor, Abraham Laboriel bas, med flera på nyckelpositioner och därtill snyggt producerat. Som helhet betraktat halkar skivan in på easy listening-domänerna lite väl ofta för att man ska kunna bli ordentligt exalterad, men icke desto mindre blir man glad av att höra det här. Inledande Above The World är en hetsig drum'n'bass-historia där Colaiuta får veva sig blind, på balladen Now I'm Free drömmer man sig bort bland landskap som kunnat målas av Pat Metheny, The Diva Station är kvalitativ västkustmuzak och på Roseville är det Yellowjackets-fusion som gäller för hela slanten. /DN

Forgive Us Our Sins (2004)

Title: Forgive Us Our Sins (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: REGAIN RECORDS

Date: 2004 11 15

Polska hardcore-/death metalbandet Frontside nominerades för den polska versionen av Forgive Us Our Sins till en Grammis i hemlandet. Nu är det dags för den engelskspråkiga versionen och visst hörs det att gruppen vuxit upp med amerikanska elakingar i modersmjölken. Den inledande "tänk så farliga vi är"-pratstunden på duktig skolengelska låter extremt fånig och så även den vagt Rammstein-doftande Cry Of The Debased, men i övrigt manglar gruppen på rätt friskt med lågt stämda gitarrer, misstänkt tajta dubbel-baskaggar och okej sång i det allra mörkaste basregistret som dock får avdrag för fula effekttricks. /DN

The Good Life (2004)

Title: The Good Life (2004)

Original title:

Genre: Country

Company: Sugar Hill Records

Date: 2004 11 17

Railroad Earth har sedan debuten 2001 funnit formen och den visar sig vara lika svårdefinierbar som Phish, Eagles och Dave Matthews Band. Från början var det meningen att gruppen skulle spela bluegrass, men då ingen av medlemmarna ens förmår hålla sig till ett enda instrument, var det kanske väl hoppfullt att tro att de skulle kunna enas om att hålla sig till en enda stil. Här finns således pop, rock, americana, bluegrass och folkmusik - allt på en gång. Rent musikaliskt består gruppen av idel duktiga instrumentalister som utöver det tekniska även får musiken att svänga. Låtarna är välskrivna och produktionen snygg med ett varmt, välmixat ljud. Missa heller inte det dolda spåret på slutet av skivan. /DN

RBG: Revolutionary But Gangsta (2004)

Title: RBG: Revolutionary But Gangsta (2004)

Original title:

Genre: Hip-Hop

Company: SONY

Date: 2004 12 01

Rap-duon Dead Prez är inte glada. USA suger. Bush suger hårdast av dem alla. Vita är falska. Vapen är bra. Snuten korrupt. Om man ska hålla med dem eller ej beror till stor del på utsikten från ens köksfönster, men RBG: Revolutionary But Gangsta fullkomligt brinner av känslor och politiska ställningstaganden. På den utmärkta debuten Lets Get Free (2000) fick gruppen till enstaka mästerverk som Mind Sex; på RBG lägger Sticman och M-1 snarare bombmattor av intelligenta texter och fräcka beats. Tolkar man texterna bokstavligt om hur regeringsmedlemmar och poliser bör behandlas, så är deras budskap förkastligt. Sett som en retorisk fortsättning på det som startade med Malcolm X, fick ny kraft genom Public Enemy och därefter färgats av de senare årens politiska utveckling, blir de råa orden ett sätt att belysa missförhållanden på ett förtydligande vis. Walk Like A Warrior, som gästas av Krayzie Bone, blir skivans starkaste spår, Hell Yeah och Radio Freq de mest bounciga och I Have A Dream, Too råast. Den som letar efter en upplyftande feelgood-skiva har antagligen redan slutat läsa detta; den som vill ha studsande hiphop med välskrivna, om än råa texter, får här en storstadssaga som handlar om saker långt viktigare än bling-bling, brudar och kletig gangsta-champagne. /douglaz.com

Accentuate The Positive (2004)

Title: Accentuate The Positive (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Verve

Date: 2004 11 20

Skönsjungande Al Jarreaus karriär har svängt mellan ytterligheter och aldrig har han varit så stor som efter det framgångsrika ledmotivet han skrev till TV-serien Par i brott (Moonlighting). Hans bredd som artist har också gjort att han som ende sångare plockat hem Grammisar inom både pop, jazz och R'n'B. På Accentuate The Positive är det jazz av det lugna slaget som gäller och det är inget dåligt gäng Jarreau fått med sig i studion; dels finns här Diana Kralls komptrio bestående av Christian McBride bas, Peter Erskine trummor samt Anthony Wilson gitarr och dels namn som Yellowjackets-pianisten Russell Ferrante. Musikerna spelar säkert rakt igenom, men ingen vågar sticka ut och därmed ökar pressen på Jarreau att hålla lyssnarens intresse uppe. Han klarar uppgiften galant. Hans smått unika sångröst balanserar med sin rika klang och breda omfång på gränsen till att låta som ett blåsinstrument ena stunden (Waltz For Debby) för att i nästa förvandlas till funkig beatbox (Scootcha-Booty) och därefter bjuda på ren balladkonst (Midnight Sun). Tonvikten ligger på städad swing, men på några ställen har Jarreau tagit standards och arrangerat om dem så kraftigt att de på flera sätt blivit nya låtar, främst då bebopklassikern Groovin' High och Ac-cent-tchu-ate The Positive som här fått en avsevärt mer rockig klädedräkt än Johnny Mercers original. /DN

N'Awlinz: Dis, Dat Or D'Udda (2004)

Title: N'Awlinz: Dis, Dat Or D'Udda (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Parlophone

Date: 2004 11 25

En av många kuriositeter i New Orleans och tillika en av traktens mest originella artister är pianisten/sångaren Dr. John. Den som saknar de geniala häxbrygder han rörde ihop under tidigt sjuttiotal och dessförinnan på funkiga skivor som Gris-Gris (1968) kan glädjas åt att även Dr. John verkar ha gjort det. På N'Awlinz har han därför återvänt till de gamla jaktmarkerna med moderna vapen för att visa att New Orleans rymmer långt mer än tradjazz. Som för att bevisa påståendet gör han When The Saints Go Marching In i en långsam begravningstågs-version, Marie Laveau (The Voodoo Queen) ikläds en sober R'n'B-klänning och i poppiga Dis, Dat or D'Udda visar han att han alltjämt vet hur man ska få till fotvippande pop i stil med Television. Samtidigt finns här meningslösa rökpuffar som Chickee Le Pas, I Ate Up The Apple Tree och You Ain't Such A Much. Gästspel av Willie Nelson, B.B. King, Randy Newman med flera hjälper kanske skivförsäljningen, men ingen av dem tillför något. Snarare tvärtom. Ju mer fokus det blir på Dr. John själv, desto mer svänger det. Hade gästspelen raderats skulle skivan fått toppbetyg, som det är nu har det trillat ner glasbitar bland diamanterna. /DN

Network (2004)

Title: Network (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: SPV

Date: 2004 12 02

Det har hunnit bli en lång rad album sedan kanadensiska hårdrocksgruppen Saga skivdebuterade 1978. För en tid sedan släpptes konceptskivan Network där gruppen ställer en rad frågor kring dagens mediasamhälle och främst då den makt TV-bolagen utövar. Inledande On The Air visar snabbt två saker: 1) Saga är duktiga hantverkare som vet hur de ska presentera gamla nyheter i ny förpackning, och 2) att Network rent ljudmässigt låter väldigt bra. Trummorna har mycket kropp, ljudmixen är perfekt och dynamiken tilltalande, även om effekterna på sången ibland stör. Musikaliskt finns här låtar som höjer sig över genomsnittet, främst den larmande Keep It Reel, If I Were You och välskrivna I'm Back. Trots en speltid på blott 50 minuter hinner dock glöden falna. Nya trumslagaren Christian Simpson sköter sig med den äran och albumet är välproducerat, men halvvägs genom skivan är det svårt att uppamma ork att lyssna vidare. Låtar som powerballaden Believe gör det heller inte värt mödan. /douglaz.com

Elvis At Sun (2004)

Title: Elvis At Sun (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: RCA

Date: 2004 11 27

Att ge Elvis Presley hela äran för att ha skapat rocken vore ungefär som att säga att Louis Armstrong skapade jazzen, men tveklöst är Presley den som gjort mest för att etablera stilen på bred front. Därmed är alla återutgivningar av intresse och på Elvis At Sun trängs nitton av hans allra första inspelningar. Samtliga är inspelade under tiden på skivbolaget Sun Records, och även om detta inte är första gången dessa låtar givits ut på CD, så är det första gången som ljudet rensats upp så här noggrant. I vissa fall har producenter till den aktuella återutgivningen till och med rensat bort reverb-effekter som hittills alltid legat med. I någon mån är det att betrakta som hädelse, men samtidigt har remastringen inneburit att ljudet låter klart bättre än några av de tidigare utgivningarna. Bland spåren märks upptempolåtarna That's All Right, Mystery Train och Good Rockin' Tonight, men överlag rör det sig om låtar i mediumtempo och ballader som Harbor Lights, I Forgot To Remember To Forget och Tomorrow Night samt en ödsligt klingande Blue Moon. Musikhistoriskt blir skivan intressant tack vare sitt förbättrade ljud och inte minst som exempel på hur tidig rockabilly sög i sig delar av gospel, country och blues. Utan att väga in sådana aspekter blir betyget mer sordinerat och på sina håll rent av sömnigt. /douglaz.com

The Seal Of Belial (2004)

Title: The Seal Of Belial (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: REGAIN RECORDS

Date: 2004 11 26

Svensk Death-/Black-metal i familjeform blir det även på bröderna Backelins femte studioalbum The Seal Of Belial där musiken som vanligt är tillägnad Satan. Serietidningstexter om ondska och mörker får tas för vad de är, även om det är svårt att inte tröttna på att höra hest hotfulla besvärjelser och förmaningar staplade på rad. Vad värre är så blir också musiken oförlåtligt monoton. Mark Of The Beast är ett höjdarspår med genomtänkt arrangemang och snygga växlingar mellan hårt och återhållsamt; Thomas Backelins avgrundsstämma mot gästande Marielle Anderssons oskuldsfulla kvinnostämma. Tyvärr blir den en av skivans få stöttepelare. /douglaz.com

Generations (2004)

Title: Generations (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: CONCORD

Date: 2004 12 03

Vibrafonisten Gary Burton kan vara något alldeles vansinnigt akademiskt tråkig, men understundom släpper han garden och spelar då utan att nervöst snegla över axeln. Generations är ett sådant tillfälle och tillsynes utan andra pretentioner än att bjuda på en timme skönt gungande jazz blir albumet en liten pärla. Till sin hjälp har han Makoto Ozone piano, James Genus bas och Clarence Penn trummor. Vid sin sida har Burton nyupptäckten Julian Lage på gitarr som trots att han fortfarande går i högstadiet spelar suveränt och dessutom skriver fullvuxet material, däribland öppningslåtarna First Impressions och Early helt i Pat Methenys anda. Musiken är städad och stryker aldrig annat än medhårs, men ibland kan fluffiga moln vara lika välkomna som stekande sol och det som saknas i spänning kompenseras av att musiken känns som ett enda stort leende. /DN

Illuminations (2004)

Title: Illuminations (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: Telarc

Date: 2004 12 10

Med åren så är det inte helt ovanligt att musiker antingen tröttnar eller snöar in på att upprepa gamla segrar. I viss mån har även pianisten McCoy Tyner gjort sig skyldig till detta, men så icke på Illuminations. Vid sin sida har han samlat Gary Bartz sax, Lewis Nash trummor, Christian McBride bas och Terence Blanchard trumpet. Samtliga är kända musiker på egen hand och projektet skulle lätt kunnat urarta i en tävling om ego och prestige, men alla fogar sig i ledet och det blir tvärtom. Sju av de tio spåren är original skrivna av bandmedlemmarna och musiken omfamnar allt från traditionell jazz (New Orleans Stomp) till standards (If I Should Lose You) och hardbop (The Chase). Bland det nyskrivna materialet sticker den snirkliga Angelina ut med sin växelsång mellan lyriskt balladspel och latinamerikanska ostinatofigurer. Standarden Alone Together har spelats till döds, även om den här räddas av duktiga musiker, men därutöver håller repertoaren lika bra som musikerna själva imponerar. /douglaz.com

Bull's Eye! (2004)

Title: Bull's Eye! (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: PureMusic

Date: 2004 12 15

(Endast på engelska) Due to the sheer downpour of new releases nowadays it's easy to miss out on albums that don't have the financial backing to get them seen. One gem that runs the risk of going undeservedly unnoticed is guitarist Sheryl Bailey's Bull's Eye! featuring Ian Froman (drums) and Gary Versace (Hammond B-3 organ). Solid playing all around, but more than that, it is varied. Where some albums with the guitar/drums/organ setting tends to be content with sticking to groovy jam songs, Bailey's penned tunes all of which has their very own personality ranging from the breakneck paced title track to the funky Swamp Thang and the low key ballad Two Brothers. A few of the tracks would have benefited from some cropping timewise, but all in all Bull's Eye! ranks among the top jazz releases of 2004. Check out sherylbailey.com for further info. /Douglas Norström (douglaz.com)

Wheel Of Life (2004)

Title: Wheel Of Life (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: REGAIN RECORDS

Date: 2005 01 10

Med medlemmar från progressiva rockgrupper som Kaipa och The Flower Kings är det lätt att göra sig en bild av hur Karmakanic bör låta. Här finns visserligen mer humor involverat längs de musikaliska hinderbanorna och kanske också mer värme, men i likhet med sina namnkunniga föregångare låter det alltså riktigt bra. Tänk Al DiMeola utan de avrundade hörnen (Do U Tango?), rör ner lite artsy balladrock (Hindby), addera smoothjazz (bl a gitarren i Alex In Paradise) och avrunda med en stor del klassisk progressiv rock såsom den femton minuter långa The Master Plan, Pt: 1, så hamnar du rätt. För att höra hemma i en genre som sätter en ära i att vara svårtillgänglig är Wheel Of Life ovanligt lättlyssnad, och snyggt inspelad är den dessutom. /douglaz.com

Legacy (2004)

Title: Legacy (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: MOTOWN

Date: 2005 01 10

I en värld där vokalgrupper som Manhattan Transfer drar fulla hus känns det skönt att gamla rävar som The Temptations alltjämt aktivt patrullerar gränslandet mellan soul, pop, funk och jazz. Legacy har visserligen gått igenom dagens amerikanska produktionsmaskin, som kämpar hårt för att likrikta allt sound så att det ska falla radiostationerna i smaken, men talangkrossen har missat flera låtar och de som svänger som attan. Somethin' Special och Fifty Fifty Love hade gott klarat sig utan allt artificiellt krimskrams, men låtar som själfulla Still Tempting och Stay Together rymmer både historia, budskap och ett fett gung. Gillar du Babyface, Eric Benet eller Lynden David Hall är chansen stor att Legacy kommer falla dig smaken. /douglaz.com

Keep Playing (2004)

Title: Keep Playing (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.CORNELIOTUTU.COM

Date: 2005 01 11

Amerikansk västkustjazz från Ungern blir det på gitarristen Cornelio Tutus egenproducerade debut. Ljudbilden är sällsynt död och trumslagaren låter som att han har en gammaldags trummaskin från Roland som förebild. Tutu själv skiner däremot flera gånger ovanför allt det tråkiga och han har även skrivit merparten av låtmaterialet som skiftar mellan lättglömd smoothjazz och mer substansfylld popjazz där snabba öppningsspåret Unlimited, Ritenour-influerade Robin Is Here och den städade Meditation framåt slutet bjuder på ett riktigt snyggt parti. Tutu lovar gott, men nästa gång bör han lämpligen omge sig med ett band som ger honom åtminstone något slags stöd. /douglaz.com

Skimming (2003)

Title: Skimming (2003)

Original title:

Genre: Pop

Company: WWW.PAIMEDIA.COM

Date: 2005 01 18

Som en Dave Matthews med ett direktare tilltal lyckas Mike Errico på den egenproducerade Skimming få till en riktig fullträff. Amerikansk folkrock blandat med visa, funk och pop framförd med bett och en stor dos humor får oss att hoppa jämfota av pur förtjusning. Här finns inslag av Beatles (Grace), Live (Skimming) och flera andra, men Errico lyckas hela tiden forma influenserna så att de i slutänden blir hans genuint egna uttryck. Inte nyskapande alltså, men det är ett stycke synnerligen snyggt förvaltande av berättande popkonst. På Strawberry Song blir hans ystra kärleksförklaring berusande, Monday Morning omsluter dig obevekligt och den fräckt gungande Be Your Man bjuder på flera leenden. Den som roas mer av musik än text får sitt på låtar som den hypnotiska Breath It In medan den hoppfulla "du lämnade mig, jag hoppas du dör"-låten (Not So) Sad har alla förutsättningar att bli de försmåddas kampsång. /douglaz.com

Serenade To A Soul Sister: RVG Edition (2004)

Title: Serenade To A Soul Sister: RVG Edition (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: BLUE NOTE

Date: 2005 01 31

Året är 1968 och Horace Silver är i högform. Fast besluten att inte låta allt negativt som händer i omvärlden slå rot i hans musik, går han in i studion med en knippe livsbejakande låtar och en bön om broderskap istället för strid. Han lyckas bra i sitt uppsåt och titelspåret säger allt både bokstavligt och innehållsmässigt. Skivan inleds med hippie-influerade Psychedelic Sally där hardbop möter Memphis-soul och därefter visar Silver under loppet av fem låtar prov på flera av de sidor som gjort honom till en av jazzhistoriens mest flitigt spelade kompositörer. Bland musikerna märks Stanley Turrentine (tenorsax), Billy Cobham (trummor) och Charles Tolliver (trumpet). /DN

Frank (2004)

Title: Frank (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: ISLAND

Date: 2005 02 01

Efter de senaste årens flodvåg av unga sångerskor som sakta vandrat fram genom jazzhistoriens mest spelade ballader, är Amy Winehouse en frisk fläkt. Istället för att falla i samma fälla som Viktoria Tolstoy med flera, omdefinierar Winehouse på Frank sångerskans roll och för all del också jazz av idag; den bitska F**k Me Pumps om överåriga bimbos är inte direkt jazz av standardmodell. Hiphopbeatet i In My Bed blandas med gitarr och effektiva blåsfigurer. Jazz av mer traditionellt snitt blir det i balladen (There Is) No Greater Love och den grymma I Heard Love Is Blind om utstuderad otrohet, ackompanjerad av en lågmäld akustisk gitarr och flöjt. Överflödet av texter porträtterandes kvinnor i rollen som stereotypt tillhört männen, blir rätt snart mallartat, men det är fantastiskt uppfriskande att höra en sångerska som inte väljer samma väg som alla andra. /DN

Dexter Calling: RVG Edition (2004)

Title: Dexter Calling: RVG Edition (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: BLUE NOTE

Date: 2005 02 03

Dexter Gordon hade varit borta från New York i tretton år då han 1961 återvände för en rad skivinspelningar. Livet i självvald exil skulle kunnat innebära att han tappat kontakten med det senaste och hippaste, men icke. Dexter Calling rymmer bop och swing av toppklass där låtar som Modal Mood och The End Of A Love Affair svänger skoningslöst. Bandet består av Kenny Drew (piano), Paul Chambers (bas) och Philly Joe Jones (trummor). /DN

Chris Isaac Christmas (2004)

Title: Chris Isaac Christmas (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: REPRISE

Date: 2004 12 19

Julskivor skrämmer mig i allmänhet från vettet med sina obligatoriskt insmickrande tongångar, men taget för vad det är blir Chris "Nästan som Elvis" Isaacs rockabilly-jul faktiskt rätt kul. Julstandards som Santa Claus Is Coming To Town, Blue Christmas och Let It Snow blandas med hawaii-gungande Mele Kalikimaka och fem nyskrivna Isaac-låtar. I normala fall en bagatell, men med julen i annalkande blir detta ett välkommet alternativ till gälla barnkörer och missa inte gästspelet av Stevie Nicks. DN/douglaz.com

Los Lonely Boys (2004)

Title: Los Lonely Boys (2004)

Original title:

Genre: Rock

Company: EPIC

Date: 2005 02 07

Texastrion Los Lonely Boys får uppbackning av självaste Willie Nelson på debuten och Stevie Ray Vaughans ande vilar tungt över dem (lyssna förslagsvis på introt till Crazy Dream). Därutöver är det lätt att dra paralleller till Richie Valens, Los Lobos och Santana när trion kommit igång. Nu gör inte det så mycket - dels finns det sämre inspirationskällor och dels förmår gruppen faktiskt att göra musiken till något eget. Texasblues, latinrock, tex-mex, conjunto... här finns lite av varje med snyggt gitarrspel, bra gruppdynamik (om än inte i nivå med Double Trouble) och tjusig stämsång. Lika lättillgängligt som kvalitativt och därtill välproducerat med bra ljud och en trummis som heter Ringo. /douglaz.com

Cutting Loose (2004)

Title: Cutting Loose (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: SAVAGE RECORDS

Date: 2005 02 10

Trots att pianisten Matt Savage blott är tolv år gammal blir Cutting Loose hans sjätte album sedan debuten och även den här gången består sällskapet av (vuxna) basisten John Funkhouser och trumslagaren Steve Silverstein. Sett till åldern är Savage förbluffande skicklig både ur tekniskt och musikaliskt perspektiv, och med vetskap om att han dessutom är autistisk blir det än ovanligare. Kombinationen av ålder, spelskicklighet och sjukdom är inte unik, men Savage är speciell såtillvida att han inte bara rapar upp toner från en minnesbank, utan också förstår vad de innebär och att anpassa dem till övriga trion. Här finns spår av boppig Monk, klurig Powell och klassisk stride, bandet svänger och de fjorton originallåtarna är inte alls dumma. Att det trots allt är ett barn det rör sig om, hörs på att idéerna ibland ångar iväg bortom vad tekniken förmår leva upp till. Kompositionsmässigt delar han öde med den kategori fullvuxna musiker som tror att det finns ett självändamål i att foga in udda harmonier och taktarter utan någon annan anledning än att visa att man klarar av hinderbanan. Taget för vad det är, så är Savage icke desto mindre grymt imponerande och fortsätter han utvecklas i samma takt som hittills har han goda förutsättningar att bli riktigt stor. /douglaz.com

Coast To Coast (2004)

Title: Coast To Coast (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: TELARC

Date: 2005 02 11

Keyboardist, producent, ljudguru - Jason Miles har flera strängar på sin lyra och han har bland annat hjälpt namn som Miles Davis, Luther Vandross och Whitney Houston att bli kändare än de redan var. Allstar-projektet Maximum Grooves senaste skiva, Coast To Coast, faller dock platt trots medverkande namn som Michael Brecker, Jeff Golub, Herb Alpert och Jay Beckenstein. /douglaz.com

Kansas (1974)

Title: Kansas (1974)

Original title:

Genre: Rock

Company: EPIC/LEGACY

Date: 2005 02 15

Det kan inte varit lätt för proggrockande Kansas att växa upp i just Kansas. Intellektuellt högtflygande flumtexter, udda taktarter, invecklade arrangemang och en blandning av hårdrock, boogie, jazz och konstmusik passar lika dåligt med delstatens kynne då som nu. Efter flera år av att förvirra dragna pubbesökare fick de dock 1974 chans att spela in en debutskiva på ett nystartat dotterbolag till Epic Records. Att tiden gått blir ibland mer tydligt än annars, bland annat i det här fallet, men den intensiva Kansas med låtar som Death Of Mother Nature Suite och Can I Tell You är definitivt värd att kolla upp för fans av sjuttiotalsfusion. /douglaz.com

Oskar Schönning (2004)

Title: Oskar Schönning (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: AMIGO

Date: 2005 02 18

Melankoliskt och eftertänksamt dröjande på stegen vandrar basisten Oskar Schönning makligt fram på den självbetitlade debuten som släpptes sent i höstas. Dragspel, slidegitarr och dobro samsas med mer traditionella instrument som alla hanteras begåvat av denna basistledda sextett. Låtarna är fina och gruppen får ofta till en rofyllt omfamnande stämning (inte minst Film och Sigge Van Hempel), men på sedvanligt manér blir det, som så ofta då basister gör soloskivor, en hel del navelskådande fascination kring klanger. Då detta sker på bekostnad av allt annat blir det också, trots vackra stunder, snabbt tråkigt. /douglaz.com

Alice Babs & Nisse Linds Hot-trio

Title: Alice Babs & Nisse Linds Hot-trio

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.VAXRECORDS.NU

Date: 2005 02 20

Dragspelsjazz är inte något man blir bortskämd med nu för tiden, kul därför att höra Alice Babs & Nisse Linds Hot-trio på skivan med samma namn. Materialet är inspelat mellan 1935 - 41 och Ingemar Lindqvist har gjort ett bra jobb med ljudrestaureringen, vilket lett till oväntat rent ljud. Att Babs var 15 år när detta spelades in hörs och på flera sätt föredrar jag henne såhär innan de tungt konstnärliga pretentionerna vägde in. Glad swingjazz och svensk kulturhistoria allt i ett. /DN

Om du vill ha sällskap (2004)

Title: Om du vill ha sällskap (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: CAPRICE

Date: 2005 02 22

Om du vill ha sällskap blir en tudelad historia där Uppsalabaserade vokalgruppen Viba Femba blandar originalmaterial med låtar av bland andra Stevie Wonder och Leonard Cohen (med ny text av Wille Crafoord och Henrik Ekman). Ibland fungerar det bra, i synnerhet på Snyggare poliser och Du kan väl rymma. Vägen och Friarvisan är inte heller så dumma, men gruppen gör sig genomgående en otjänst genom sin studentikosa fjamsighet. Ironisk samhällskritik och humoristiska finurligheter förefaller allt tydligare fungera som ett medvetet kamouflage gruppen använder sig av som skydd från kritik gällande sånginsatserna. Det är fegt. Och dumt. Att Viba Femba är en doo-wop/vokalgrupp av världsklass är uppenbart, inte minst här, och därför skulle de också vinna avsevärt på att sticka ut hakan och aspirera på vokaltronen på riktigt. Instrumentalinsatserna skyms av allt det andra, men Erik Ojala (bas) och Morgan Ågren (trummor) är två bidragande orsaker till att skivan blir värd att höra trots nämnda invändningar. /douglaz.com

The Best of Femi Kuti (2004)

Title: The Best of Femi Kuti (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: BARCLAY

Date: 2005 02 23

Afrobeat-stjärnan Femi Kuti har samlat sig för en The Best Of.... Samhällskritiskt laddade låtar som Traitors Of Africa, Scatta Head och Stop Aids får det inte att rycka i smilbanden sett till texterna, men märkligt nog i fötterna genom rytmiska masskrumbukter och pumpande energi. Musikaliskt sett tar det bara tre låtar att förstå hur alla de följande låtarna kommer att vara uppbyggda, vilket känns begränsat spännande, men välspelat är det. /douglaz.com

Piano In The Background (Reissue, 1960)

Title: Piano In The Background (Reissue, 1960)

Original title:

Genre: Jazz

Company: COLUMBIA/LEGACY

Date: 2005 02 24

Att Duke Ellington var pianist innebar inte nödvändigtvis att han höll sig till pianot vare sig i studion eller på scenen. Ofta kunde man istället finna honom ståendes framför bandet eller som chef i kontrollrummet. På Piano In The Background inte bara spelar han större delen av tiden, utan dessutom på ett piano med tre extratangenter och titeln bör därför tas med en nypa salt. Nio låtar plus fem bonusspår och ändå finns här blott fyra kommande standards. Storbandet svänger som tusan, ljudet är utmärkt och arrangemangen står sig väl mot det mesta Ellington gjort sig skyldig till. /DN

Ambessa's Dream (2004)

Title: Ambessa's Dream (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.BLUEBEATPRODUCTIONS.COM

Date: 2005 02 28

Unge pianisten Roman Andrén har gjort sig känd som DJ på diverse småklubbar i Mellansverige och nu debuterar han själv som artist med Ambessa's Dream - en skiva full av värme och musikalitet. Bossanovabefruktad jazz med tydliga afroinslag präglar merparten av låtarna och även om det i ett par låtar går på autopilot lyckas Andrén hålla en ovanligt stringent linje med tanke på att det är ett debutalbum. Det är snyggt, avmätt coolt och mestadels välspelat, men skivan skulle vunnit på att man inte filat bort precis alla ojämnheter då det ibland blir easy listening-varning. Bland de dussintals musiker som medverkar märks utöver Andrén själv främst: Olov Hedlin (bas), Rafael Sida (percussion), Chuck Anthony (gitarr) och Erik Ojala (bas). /douglaz.com

Sweet & Lovely (2004)

Title: Sweet & Lovely (2004)

Original title:

Genre: World/Folk

Company: WWW.MOUNTAINAPPLECOMPANY.COM

Date: 2005 03 01

(Endast på engelska) Barely in her early twenties Hawaiian falsetto Raiatea Helm has already made quite a name for herself. Singing in a traditional Hawaiian style (Ka Loke Polena, Ku'u Lei Pua Kukui O Kamakou) is her forte, but swing tunes like Maile Swing shows that she's capable of making a mark in other genres as well. The keyboard strings of the smooth jazz version of At Last are truly horrendous and the overall production's poor, but Helm's a remarkable singer and so it becomes an issue of weighing the good against the bad. /douglaz.com

Retreated (2xCD, 2004)

Title: Retreated (2xCD, 2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: COMPOST

Date: 2005 03 02

Den underbart egne Stig Claesson skrev för några år sedan boken "Varsel om kommande tilldragelser". Gissningsvis har tyska Trüby Trio ingen aning om detta, men dubbelalbumet Retreated skvallrar om hur jazz i framtiden kan komma att te sig. Purister och inbitna dixielandfans skulle förmodligen kräkas blod av att höra musiken här kallas jazz, men mer än att medlemmarna i trion nosat på ren jazz tidigare, är det attityden här som får mig att sätta ner foten och bestämma att detta hör hemma i genren - om inte än, så snart. Genom datorer, samplingar och evinnerliga maskinloopar med skruvade vokalinslag mejslar trion fram låtar av ett slag som är väsenskilt från det mesta, samtidigt som det är nästa naturliga steg inom en stil som ständigt varit i utveckling. Electro, funk, deep house, latinamerikanska rytmer, jazz, spansk gitarr, soul och hiphopbeats - gruppen är respektlöst orädd för att slänga ingredienser i grytan och det mesta är lika oväntat som begåvat. Mindre lyckat är däremot att trion den här gången låtit remixandet gå överstyr så till den milda grad att de olika versionerna av samma låtar får mig att tro att de många varianterna mer beror på beslutsnoja än kreativa val. Detta gör dessutom att det styckevis blir fasligt monotont och repetitivt (Alegre, Una Bombers-mixen) vilket får en att ibland helt tappa tron. Låtar som Universal Love, Make A Move och New Music sprudlar däremot av så mycket kreativitet att det är fysiskt omöjligt att inte flyga iväg i fantasin. Däremellan trängs en hel hög låtar av varierande kvalitet som alla har sina poänger. /Douglas Norström (douglaz.com)

Into Your Heart (2004)

Title: Into Your Heart (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: ELEVEN THIRTY

Date: 2005 03 03

(Endast på engelska) No, the Hothouse Flowers aren't dead. They don't even smell funny. Returning from their extended hiatus they recently released Into Your Heart and thankfully the downward spiral seems to have stopped. Pop for grownups with a hint of folk music doesn't make for wild excitement, but the songs are well crafted and the standout track Hallelujah is easily one of the best songs they've ever recorded. /douglaz.com

Plays The Music Of Leadbelly: Belly-up (2004)

Title: Plays The Music Of Leadbelly: Belly-up (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: STUNT

Date: 2005 03 09

Sett till landets storlek måste Danmark ha något slags rekord i nyinspelade jazzskivor per invånare och förvånansvärt mycket är dessutom riktigt bra. Vildhjärnan Fredrik Lundin kommenderar här med fast hand sitt manskap, bestående av bland annat dubbla trumslagare och en hel hög blåsare, genom farvatten först uppritade av Leadbelly. Förlagans spartanska arrangemang har fått ornamentik och blomstrar i Lundins händer till att bli något samtidigt både respektfullt och nytt. Solistinsatserna blir ibland tunna, men det är inte solona som gör skivan värd tiden, utan mastodontsvänget gruppen får till som kollektiv betraktat. Inledande Goodnight, Irene med Per Jørgensen på sång sätter bollen i rullning och den som anser att nordisk jazz stagnerat utvecklingsmässigt sett, får därefter flera adrenalinstinna motbevis. /douglaz.com

Transparency (2004)

Title: Transparency (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.LENNYSOLOMON.COM

Date: 2005 03 10

(Endast på engelska) That you shouldn't judge a book by its cover has never been more true than on Transparency. Canadian jazz violinist Lenny Solomon has been compared to both Joe Venuti and Stephane Grappelli. Besides their weapon of choice, I don't see the connection to either, but well, each to his own. Personally I hear a jazz violinist with a distinct pop flavour and in Solomon's case that isn't a bad thing (just check out his hit: Can You Give It All to Me). Don't let the awful cover art fool you, this is anything but mood music. Instead the listener gets treated to thirteen swinging tracks featuring standards like Sweet Georgia Brown, Oliver Nelson’s playful Hoe Down and Solomon's beautiful title track ballad. Occasionally there's also the mandatory country tinged fiddle tune (Calgary Stampede). Starting off the proceedings with an artsy rendition of Oh Susannah, might not have been the smartest move, but as for the rest of the album, Solomon and his quintet swings mightily. /douglaz.com

That's Amore (2004)

Title: That's Amore (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: PROPHONE

Date: 2005 03 15

Mestadels muntra miner då svenska sångerskan Sofia Pettersson följer upp Prophone-debuten med städade jazzpopversioner av Dean Martin, Beatles och Paul Simon. Därutöver blir det fyra original som klarar sig bra trots konkurrensen, med den smygande He's All Right som pricken över i:et, men det är också ungefär lika originellt som köttbullar. Fans av Lina Nyberg med omnejd kommer att gilla sången, produktionen är bra med klart, fint ljud och pianisten Petter Bergander stjäl flera gånger showen på det mest anspråkslösa av sätt, dock saknar skivan det där som gör att man vill beställa in en till omgång. /douglaz.com

Song For America (1975)

Title: Song For America (1975)

Original title:

Genre: Rock

Company: EPIC/LEGACY

Date: 2005 03 18

Song For America blev uppföljaren till proggrockande Kansas debut från året innan och även här blir det ofokuserat repertoarsmässigt, men det svänger ordentligt om låtar som boogierökaren Down The Road och bluesiga Lonely Street. Att de storslagna ambitionerna ibland imponerar mer än själva genomförandet är uppenbart, men jag gillar icke desto mindre maratonsviterna Song For America och Incomudro där gruppen visar prov på alla de ingredienser som med tiden skulle göra dem till en av genrens stora grupper. /DN, douglaz.com

Never Do Without You (2003)

Title: Never Do Without You (2003)

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.JULIEMAHENDRAN.COM

Date: 2005 03 21

(Endast på engelska) Learning that singer Julie Mahendran's studied privately with Manhattan Transfer's Cheryl Bentyne, didn't come as much of a surprise after having heard Mahendran in action. But, where Manhattan Transfer is refined and more than a bit sleep inducing, Mahendran's refined and quite charming in a way that reminds me of the great Jon Hendricks. It's rarely a good idea to delve too deeply into academic jazz studies and here and there you can hear how doing this has affected this former Berklee student, but most of the time she is just plain awesome. Backed only by drummer Daniel Skakun and John Taylor on bass, she treats the listener to a clever mix of standards, covers and originals, among them I'll Be Seeing You, pop artist George Michael's Kissing A Fool and her own standout track Killer. Proving that she too finds Mr. Hendricks well worth honoring, there's an impressive version of his take on Miles Davis' classic Freddie Freeloader. Intricate vocal arrangements, solid backup from the band and nice sound by engineer John Blerot, provides a great backdrop for this gifted Canadian. /Douglas Norström (douglaz.com)

Perfect Gentleman (2004)

Title: Perfect Gentleman (2004)

Original title:

Genre: World/Folk

Company: YELLOW THING

Date: 2005 03 25

(Endast på engelska) It's unlikely that singer/songwriter Randy Kaplan will get the same mainstream attention as Norah Jones, or Jeff Buckley, before her, but he's haunted the same venues around New York and with the double CD Perfect Gentleman Kaplan puts on a good show. Many of the 28 songs about love, or the lack thereof, Seinfeldesque observations of life and an endless line of lyrical twists with plenty of ironic bite, does hit home. Having said this, the album would however have benefitted from having a producer who could have stopped the proceedings before things started to tread water. /douglaz.com

Active Vapor Recovery

Title: Active Vapor Recovery

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.CRYPTOGRAMOPHONE.COM

Date: 2005 03 29

Freejazz, hardbop och rock blir det på trombonisten Scot Rays säregna Active Vapor Recovery. Tekniskt sett medverkar här enbart ess hela vägen från distade violinisten Jeff Gauthier och gitarristen Nels Cline till basisten Steuart Liebig och trumslagaren Alex Cline. Att ingen av dem tillhör festivalnamnen här i Norden säger mer om de stora skivbolagens PR-budget än kvaliteten, för det är inte nådigt vad dessa herrar kan spela. Skivan inleds med experimentella Three Quarks där en ostinatofigur attackeras från alla håll av trombon, fiol och gitarr samtidigt som bas och trummor piskar instrumenten med allt de har. På Above Breath blir det mer stillsamt till en början för att sedan inleda en märklig växelsång mellan ytterligheter. Sådär håller det på - vad som döljer sig bakom nästa hörn är hela tiden en gissningslek, men det finns en viktig skillnad. Där freejazz ofta blir ointagligt och "svårt" ser Scot Ray Quintet till att det alltid finns en ledstjärna, ofta i form av ett pulserande groove, och det är ett upplägg som fungerar ytterligt väl. /Douglas Norström

I Am (Re-issue)

Title: I Am (Re-issue)

Original title:

Genre: Pop

Company: COLUMBIA/LEGACY

Date: 2005 03 30

Discons funkigaste fanbärare Earth, Wind & Fire är i god form på återutgivningen I Am från 1979 där en av branschens tajtaste blåssektioner paras med en kusligt samkörd kompdel och snygga vokalarrangemang. Lägg därtill låtar som Boogie Wonderland, In The Stone och Can't Let Go så är det svårt att inte falla handlöst. Låtar som Star och Wait kunde gott utelämnats och bonusspåret Diana visar hur gruppen kunde sabotera supermaterial i hopp om att nå en bredare publik, men när EWF är i högform är de svårslagna. /douglaz.com

No More Blues (2004)

Title: No More Blues (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: PROPHONE

Date: 2005 04 01

Ålandssvenska sångerskan Johanna Grüssner for till New York i jakt på ära och berömmelse, men blev istället musiklärare för fattiga ghettoungdomar. Ströspelningar vid sidan av lärarjobbet höll drömmen vid liv och på No More Blues debuterar hon i sällskap av Pat Methenys trumslagare Antonio Sanchez med trio. Repertoaren är klassisk swingjazz med enstaka avstickare till Beatles Help i fin balladversion och en oförlåtligt usel Hallelujah I Just Love Him So. Ljudet håller hög klass och Sanchez är en grym trumslagare, men marknaden är för länge sedan mättad av sångerskor som sjunger musikskoleduktigt. /douglaz.com

The Original Jam Sessions (1969)

Title: The Original Jam Sessions (1969)

Original title:

Genre: Jazz

Company: CONCORD

Date: 2005 04 04

Innan komikern Bill Cosby på åttiotalet blev världsstjärna som den präktige familjefadern Dr. Huxtable, hade han blivit nationell stjärna genom 1969 års "The Bill Cosby Show". För musiken ansvarade några av jazzens stora och här trängs tio jamlåtar inspelade i samband med serien under ledning av basisten Ray Brown. Bland övriga musiker märks bland andra: Joe Sample, Monty Alexander, Ernie Watts, Jimmy Smith och Les McCann. Låtarna är i sig mest charmigt trams och ljudkvaliteten skvallrar om att detta inte var tänkt att ges ut i skivform, men det svänger och stämningen är god. /douglaz.com

Piano In The Foreground (1961, 1957)

Title: Piano In The Foreground (1961, 1957)

Original title:

Genre: Jazz

Company: COLUMBIA/LEGACY

Date: 2005 04 08

På uppföljaren till "Piano In The Background" har Duke Ellington skickat hem alla från storbandet utom trumslagaren Sam Woodyard och basisten Aaron Bell (ersatt av Jimmy Woode på extraspåren). Tillfällena att höra Ellington i avskalat trioformat är få och bara det är alltså en anledning till att kolla in albumet. Kända Body And Soul och All The Things You Are blandas med mindre kända alster som Fontainebleau Forest. Tyvärr är både Bell och Woodyard ovanligt anonyma som komp och därtill ligger de långt bak i ljudmixen varför helhetsupplevelsen får sig en törn. /douglaz.com

The New Mixes, Vol. 1 (2004)

Title: The New Mixes, Vol. 1 (2004)

Original title:

Genre: Pop

Company: CONCORD

Date: 2005 04 11

I hopp om att vinna jazzen en ny publik är skivbolagen villiga att testa det mesta och tyvärr tror flera av dem att det bästa sättet är att slänga tiotusentals dollar i händerna på DJ:s och remixare. Den här gången är det Concord som beställt remixade versioner av Quincy Jones musik från TV-serien The Bill Cosby Show. Somligt svänger och visst har det blivit mer dansvänligt, men inga spår låter bättre än originalen och därmed förlorar skivan sitt existensberättigande. /douglaz.com

Klubb Jazz 6 (2005)

Title: Klubb Jazz 6 (2005)

Original title:

Genre: Klubb

Company: SLIP'N'SLIDE

Date: 2005 04 17

(Endast på engelska) Earlier this month, UK dance label Slip'n'Slide released the sixth compilation in their successful "Klubb Jazz"-series. The tracklist includes major underground acts like Trüby Trio (Alegre 2004), remixes by heavyweights Louis Vega and industry players such as Swell Sessions, Sweden's S.U.M.O and the Japanese duo Jafrosax. All in all eighty minutes of bouncing tracks with more than a hint of funk and house rhythms. Passing the half-time mark the record does however become repetitive, to say the least. Then again this isn't meant for listening to all in one sitting, but rather as part of a lengthier DJ-gig. And whatever you do, don't miss out on Seamus Haji's superb remix of Roy Ayers' Running Away. /douglaz.com

Breaking Point: RVG Edition (1964)

Title: Breaking Point: RVG Edition (1964)

Original title:

Genre: Jazz

Company: BLUE NOTE

Date: 2005 04 26

Åren som sidofigur i olika band gav trumpetaren Freddie Hubbard många lärdomar. Det visar han med all önskvärd tydlighet på hardboppiga Breaking Point där han givits mer frihet än någonsin förr. Låtmaterialet består av idel original skrivna av Hubbard själv (trumslagaren Joe Chambers vackra ballad Mirrors undantagen). Far Away slingrar sig mystiskt fram med finlemmade blåskonster ovanpå en bädd av myllrande rytmik, titelspåret rumlar runt inom avantgardejazzens revir och D Minor Mint fäller ner suffletten för en rasande åktur längs fräcka bergsvägar. Utöver Hubbard och Chambers märks här James Spaulding altsax, Ronnie Mathews piano och Eddie Khan kontrabas. /douglaz.com

To The Stars (2004)

Title: To The Stars (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: STRETCH

Date: 2005 05 02

Det börjar bli en hel del politik kring Chick Corea, inte minst märker man hur många musikkritiker i frustration över hans scientology-anhängande gärna hugger på hans skivor. Aldrig mer så än på To The Stars som kraftig försenad nu dykt upp på redaktionen. Jag har själv lika mycket till övers för scientology som för satanism och katolicism, fast var och en efter sitt hjärtas behag. Förvisso är detta Coreas mest tydliga New Age-album hittills och på sedvanligt manér är den tillägnad L. Ron Hubbard. Nytt är att den också är en konceptskiva tänkt att fungera som en musikalisk tolkning av Hubbards science fiction-roman "To The Stars" och resultatet då? Bitvis flummigt, men mestadels riktigt bra. Corea har i flera år pratat om att det ryckt i nostalginerven och för den här skivan har han gjort slag i saken och återförenat sitt Elektric Band. Kärnan består av parhästarna John Patitucci (bas) och Dave Weckl (trummor) samt Frank Gambale (gitarr) och Eric Marienthal (sax). Patitucci visar ännu en gång att han är oförmögen att någonsin spela dåligt, men än trevligare är att Weckl helt bytt skrud från tekniska fyrverkerier till musikaliska dito. Att bedöma låtarna var för sig låter sig inte göras då musiken är tänkt att fungera som en svit. Denna omfattar dock en välartad blandning av klassisk fusionjazz, spanska rytmer och hardbop. Corea öppnar inga nya dörrar med To The Stars och skivans sista tredjedel förlitar sig alldeles för mycket på smetiga New Age-synthar, men trots detta finns här mer gott än ont och ljudet är fullkomligt makalöst med perfekt separation och härligt distinkta klangfärger. /douglaz.com

Gemini (2005)

Title: Gemini (2005)

Original title:

Genre: Pop

Company: MOTOWN

Date: 2005 05 05

Musikvärlden har Nordamerikas många gospelkörer att tacka för mycket, en av alla de supersångare som har sitt ursprung där är R&B-stjärnan Brian McKnight. Efter ett par år som producent, en skilsmässa och en period som basketspelare återvänder han nu med den sängkammarsouliga Gemini. Skarpslipad radiosoul av modernt snitt och välproducerat hela vägen till konvolutbilden, med gott om melodier som snabbt sätter sig i ryggmärgen. Samtidigt finns här låtmässig utfyllnad, oklyftiga val av gästande rappare och en tendens att förlita sig mer på yta än innehåll vilket hindrar skivan från en pallplats. Your Song är förhoppningsvis inte talande för hans kommande jazzskiva, men röstresurserna finns definitivt och med rätt folk runt sig kanske McKnight är den som kan väcka liv i den manliga vokaljazzen som nu länge stått i skuggan av begåvade kvinnliga sångerskor. /douglaz.com

So Gentle (2005)

Title: So Gentle (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: STUNT

Date: 2005 05 08

Den som bor i Danmark kan ha hört Fini Høstrup inte bara på skiva, utan också i filmproduktioner, på TV och i orkesterdiket på teatrar och musikaler. Med ett flera sidor långt CV tillhör han lätt en av grannlandets mest välmeriterade pianister och kompositörer. På bild ser han ofta ut som en arg marinkårssoldat; på balladfyllda So Gentle visar han att bilderna är missvisande. Stillsamt och försiktigt trevande rör sig Høstrups kvartett här fram mellan tankeväckande titlar som Green Winter, Snow Bossa och Like A Rose. Eleganta vispar av Tom H. Jensen, flinkt gitarrspel av Per Gade och bra puls av kontrabasisten Kaspar Vadsholt ger huvudpersonen ordentligt med stöd att fara iväg i olika tankeriktningar. Fint ljud mixat av Thomas Li, men flygeln förefaller i några låtar vara lätt ostämd. /douglaz.com

The Day The World Stood Still (2004)

Title: The Day The World Stood Still (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: STUNT

Date: 2005 07 04

Free- och avantgarde-jazz har tack vare själva sin natur alltid levt vid sidan av den övriga musikvärlden. Att den alltjämt lever och verkar bevisar veteranen Andrew HillThe Day The World Stood Still inspelad förra året. Välskrivna melodier, duktiga danska musiker och amerikanskt komp svarar för en höjdare inom modern freejazz. /douglaz.com

Gullin On Guitar (2005)

Title: Gullin On Guitar (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: SONET

Date: 2005 05 16

Gitarristen Andreas Pettersson har börjat göra sig ett allt större namn som tekniskt urskicklig instrumentalist, men han är dessutom musikalisk, något som inte nödvändigtvis behöver hänga ihop. Här tolkar han svenske jazzikonen Lars Gullins musikskatt och han gör det på ett lika ovanligt som välskapt vis. Istället för att imitera Gullin, utgår Pettersson från densammes musik - uråldriga sanningar omprövas, lövverk ruskas om och fram träder modern bop, swing och kammarjazz som samtidigt är respektfull mot källan. Repertoaren rymmer Portrait Of My Pals, Fedja, For F J Fans Only, Merlin, Danny's Dream, Silhouette och medmusikerna Daniel Karlzon (piano), Hans Backenroth (bas) och Joakim Ekberg (trummor) är alla av internationell kaliber. Letar du efter något att vara lokalpatriotisk över i lavinen av skivsläpp är detta ett mycket bra val. /douglaz.com

Motown Two (2005)

Title: Motown Two (2005)

Original title:

Genre: Pop

Company: MOTOWN

Date: 2005 05 20

Som frontfigur i The Doobie Brothers blev sångaren och keyboardisten Michael McDonald en världsstjärna. Som soloartist har karriären varit mer omväxlande, men förrförra året fick McDonald ett uppsving genom coveralbumet "Motown" och nu kommer uppföljaren, Motown Two. Även här är det nytolkningar av klassiker från Motown-eran som gäller, men McDonald har vågat ta ut svängarna mer den här gången och kändisar som What's Goin' On, Nowhere To Run och Mercy Mercy Me samsas artigt med doldisar som After The Dance och Baby I'm For Real. Samtliga har blivit uppdaterade för att passa in i dagens könlösa radioklimat, men McDonald har alltjämt en av musikhistoriens bästa röster och medmusiker som Vinnie Colaiuta, Nathan East och Billy Preston samt duetter med Toni Braxton och Stevie Wonder räcker långt. Dock hade man med fördel kunnat hålla sig borta från de debila trummaskiner som saboterar några i övrigt lyckade låtar. /douglaz.com

Live In Japan: Kobe Street... (2005)

Title: Live In Japan: Kobe Street... (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: PROPHONE

Date: 2005 05 24

Vibrafonisten Lars Erstrand, Sveriges egna Lionel Hampton, har här rest till Japan för en liveinspelning med japanska musiker, däribland altsaxofonisten Akitoshi Igarashi och klarinettisten Eiji Hanaoka. Repertoaren består av swing och standards som How High The Moon, Avalon, Star Dust och Erstrands paradnummer Flying Home, men dessvärre lyfter det aldrig. Erstrand spelar nästan konsekvent på den höga nivå han är kapabel till, men övriga på scenen låter, sånär som på enstaka solon, aldrig roligare än en hyfsat inspirerad dag på kommunala musikskolan. /douglaz.com

Facing Future (Reissue, 1993)

Title: Facing Future (Reissue, 1993)

Original title:

Genre: World/Folk

Company: WWW.MOUNTAINAPPLECOMPANY.COM

Date: 2005 05 27

Vem kunde ha anat att en av de mest känsloladdade versionerna någonsin av Somewhere Over The Rainbow skulle sjungas av en 360 kilos-hawaiian? Som om det inte räckte så lyckas IZ därefter ge Louis Armstrong en hyfsat god match om What A Wonderful Worlds rätta uttryck. Tyvärr låter resten av skivan sällan mer upphetsande än ett hawaiianskt Gyllene Tider (Maui Hawaiian Sup'pa Man) och produktionen bågnar lätt under tyngden av tidiga nittiotalsideal (Take Me Home Country Road). Nämnda standards, tillsammans med den kraftfulla balladen Hawai'i 78 om hur Hawaii-öarna förstörts av nybyggare, utgör dock tre väldigt starka skäl till att göra sig besväret att leta upp den på alla sätt store IZ:s skivor. /douglaz.com

Cracq Magic International

Title: Cracq Magic International

Original title:

Genre: Klubb

Company: COUCH RECORDS

Date: 2005 06 15

Musiken De Vibroluxe bjuder på är en smältdegel av kulturer och influenser; somliga skulle kalla det klubbjazz, andra något helt annat - allt beroende på lyssnarens bagage. Här finns lika delar afro, jazz, funk, samplingsfinesser, avantgarde, punkattityd och hiphop, så det är inte utan att det finns anledning till att kapitulera inför hur detta skall kategoriseras. Tveklöst är dock att det är ytterligt välspelat och grymt svängigt på James Brown-funkigt manér. Skicka in elva skickliga musiker med grava koncentrationssvårigheter i ett rum fyllt av instrument och datorer fullmatade med musikprogram, så får du Cracq Magic International - en läcker skiva med hjärtat på helt rätt ställe. /douglaz.com

All These Years (2004)

Title: All These Years (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: HOT CLUB

Date: 2005 06 20

De flesta känner nog till Jan Erik Kongshaug som ljudgurun knuten till skivbolaget ECM. Även här sitter han bakom mixerbordet, men den här gången med en gitarr i händerna så att han samtidigt kan ratta ljud och spela med sin norska jazztrio. Vackert spröda melodier, välpolerad yta och duktiga musiker, men också distanserat akademiskt, vilket får skivan att lämpa sig bättre som bakgrundsmusik framåt småtimmarna än till aktivt lyssnande. /douglaz.com

The Sixth Sense: RVG Edition (1968)

Title: The Sixth Sense: RVG Edition (1968)

Original title:

Genre: Jazz

Company: BLUE NOTE

Date: 2005 06 25

Likt Clifford Brown före honom blev också Lee Morgans liv mycket kort, The Sixth Sense släpptes 1968, fyra år innan Morgan blev mördad av sin egen hustru. Skivan blev ingen försäljningsframgång för trumpetaren, men här finns en rad hardboplåtar av finaste märke och temat på spår som Short Count, Anti Climax och maratonlöparen Afreaka förtjänar alla sin plats i hardbopens annaler. Det skoningslösa hårdsvängets flirtar med modaljazzen fungerar förträffligt och balladögonblicket The Cry Of My People likaså. Allt detta och dessutom musiker som Jackie McLean (altsax), Cedar Walton (piano) och Billy Higgins (trummor), resulterar i en skiva som snurrat många varv sedan vi först möttes - trots Blue Notes nervöst överkänsliga kopieringsskydd. /douglaz.com

Hey Presto!

Title: Hey Presto!

Original title:

Genre: Elektriskt

Company: TEMPOSPHERE

Date: 2005 06 30

Gruppen själv kallar sin musik electro-jazz och det finns visst fog för det, även om klubbinslagen är mer påtagliga än electro-ditona. En basist och tre DJ:s med upp till sex skivspelare, en skvadron effektboxar, mixers och samplers samsas här med gästande blåsare, vokalister, en gitarrist och en pianist. Precis som i livesammanhang är det livemixande på skivspelarna som fungerar som grund, men gästmusikerna har tillfört en ytterligare dimension och i sina bästa stunder är musiken de skapar storartad jazz och funk. Däremellan bombar gruppen med idéer i så snabb takt att de inte hinner förankra dem ordentligt. Samplade storbandsnummer från fyrtiotalet blandas med fet slapbas, sprakande electroknorrar med Gene Krupa-trummor och klassiska vokalgruppsnummer med hiphopbeats och ringande dörrklockor. Den vars jobb det är att jaga reda på rättigheter för samplingar bör hålla sig långt, långt borta från dessa italienare - den som inte räds okonventionell jazz bör däremot bums rusa iväg och kolla upp Hey Presto! /douglaz.com

Hymn (2004)

Title: Hymn (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: SONET

Date: 2005 08 01

1997 fick Anders Widmark med trio mycket uppmärksamhet för sina jazztolkningar av svenska psalmer. 2004 återvänder pianisten på Hymn till samma trakter helt solo. Källmaterialet i kombination med förlusten av en trio leder till att skivan bitvis blir väldigt sömnig, men ljudet är utmärkt och flera av melodierna för tankarna till Jan Johansson vilket bör uppfattas som positivt. /douglaz.com

Interloop (2004)

Title: Interloop (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: AMIGO

Date: 2005 08 02

Utomlands är Jojje Wadenius känd för ha suttit med i husbandet på Saturday Night Live och för jobben med Aretha Franklin, Paul Simon och många, många, många fler av samma rang. Här i Sverige har han främst uppmärksammats för två barnskivor och senast jag såg honom live var det blott 24 personer i publiken. Det är skamligt. Nu är världen inte särskilt rättvis och gitarristen i fråga är ödmjukheten personifierad, så troligen är bristen på hysteriska fans inte något han sörjer. Istället är det musiken i sig som ger livet mening och Interloop fullkomligt spritter av spelglädje. Trots att vare sig låtmaterial eller medmusiker förmår matcha Wadenius briljans, sköter sig Magnus Lindgren (sax), Fredrik Jonsson (bas) och Jonas Holgersson (trummor) med den äran. Det märks också att Jojje och producenten Johan Norberg medvetet lagt sig vinn om att det ska framgå att det är Wadenius som är kapten. Jämna dussinet låtar spänner hela vägen från ballad (Stalon) till rockig bop (5-9) och lekfulla jamgroove (Cab Call). Inte helgjutet, men lätt en av de bästa svenska jazzplattorna på mycket länge. /douglaz.com

With Friends (2004)

Title: With Friends (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: PROPHONE

Date: 2005 07 03

Trombonisten Karin Hammar har hittills mest varit bekant som komp till andra. Nu tar hon steget ut på egen hand med ett album som går stick i stäv mot den ofta mycket traditionella, städade jazz hon spelat live. Bluesiga bebopnumret NYC experimenterar lyckosamt med klanger och har ett bra driv. Latinodoftande Travelling Light tar därefter över med fantasieggande undertoner och skicklige Magnus Lindgren som gästsolist. Fula Gubben smyger sakta fram medan Hammar och trumpetaren Magnus Thorells växelsång fungerar som bryska dimljus. På den långsamma tangomelodin Tango tillkommer Mikael Augustsson på bandeon som välkommen kryddsättning. På hetsiga balladen I Will Wait For You gästar sångerskan Kerstin Ryhed som tyvärr sällar sig till raden av tekniskt kompetenta, men urtrista svenska sångerskor. Allt som allt finns här mycket få saker som drar ner betyget och att Karin Hammar själv både producerat och författat nästan alla de fullvuxna melodierna är intet annat än djupt imponerande av en knapp trettioåring. En eloge också till medmusikerna Sebastian Voegler (trummor), Mattias Welin (bas) och Mattias Ståhl (vibrafon) som alla bidrar starkt till det goda helhetsresultatet. /douglaz.com

The Music Of... Volume III (2002)

Title: The Music Of... Volume III (2002)

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.CRYPTOGRAMOPHONE.COM

Date: 2005 08 05

Amerikansk västkustbaserad kollega till Nels Cline som även skrev utomordentligt vackra låtar där gränsen mellan jazz och klassisk musik inte alltid var möjlig att se. Eric von Essen dog i Sverige 1997, men hans musik lever vidare genom hyllningsskivor som denna där bland andra Peter Erskine, Scott Colley och Jeff Gauthier framför Essens kompositioner. /douglaz.com

Northern Jazz Southern Soul (2005)

Title: Northern Jazz Southern Soul (2005)

Original title:

Genre: Klubb

Company: SLIP'N'SLIDE

Date: 2005 08 08

Brittiska bolaget Slip'n'Slide har gjort en avstickare från sina mer house-betonade skivor med denna samling där nyproducerad soulpop i Brand New Heavies anda, trängs med klassisk funkjazz framförd av tunga namn som Lonnie Liston Smith (Expansions) och Shirley Bassey (Light My Fire). Varierat, dansvänligt, och på några ställen finns här också bolagets sedvanliga houselåtar inlagda, men det är de funkigare partierna som ger oss anledning att le de bredaste leendena. /douglaz.com

The Constant Flame (2001)

Title: The Constant Flame (2001)

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.CRYPTOGRAMOPHONE.COM

Date: 2005 08 10

Nels Clines trumspelande tvillingbror på en skiva producerad av jazzstjärnan Peter Erskine. Lågmält på gränsen till knappt förnimbart, men ett intressant experiment i konstjazz. /douglaz.com

Autumn Shuffle (2005)

Title: Autumn Shuffle (2005)

Original title:

Genre: Blues

Company: OPUS 3

Date: 2005 08 14

Det är inte undra på att svenska skivbolaget Opus 3 och ljudteknikern Jan-Eric Persson i flera fall är långt mer kända än musikerna de förevigar på skiva. Ljudbilden är i deras fall nästan en medlem helt på egen hand och jag har hittills inte hört denna skuggmedlem göra annat än förbättra någon skiva. Så icke heller då gitarristen Peder af Ugglas likt en svensk Ry Cooder väver samman blues, jazz och svensk... vågar vi säga "americana". Vid sidan av gitarren trakterar den forne Louise Hoffsten- och Stefan Sundström-kumpanen även de pianon, keyboards och slagverk som musiker som Bo Nordenfelt (bas), Henrik Wartel (trummor) och Dave Wilczewski (tenorsax) inte hunnit lägga beslag på. Lojt gungande och förrädiskt betagande slukar Autumn Shuffle lyssnaren så till den milda grad att man sitter som klistrad tills den sista stilla tonen klingat ut. /douglaz.com

Charlie Parker Project (1993)

Title: Charlie Parker Project (1993)

Original title:

Genre: Jazz

Company: hatOLOGY

Date: 2005 09 01

Lättlyssnad avantgardejazz eller svårsmält bebop – på sedvanligt manér låter sig inte saxofonisten Anthony Braxton fångas in av några givna ramar. När han tar sig an Charlie Parkers material, så innebär det alltså inte att det för den sakens skull kommer att låta så som Parker tenderar att bli framtutad av hjältarna för dagen. Det vill säga med vördnad och gärna not-för-not-kopierande av förebildens solon. Braxton gör istället tvärtom och givna sanningar omprövas nästan in absurdum. Yardbird Suite, Scrapple From The Apple, Koko, Klactoveesedstene och en rad andra Parker-klassiker ryms på dubbelskivan (tillsammans med bopfränder som Gillespies A Night In Tunisia och Tadd Damerons Hot House), men då främst som utgångspunkt för improvisationer och intrikata arrangemang som drar mer åt europeisk konstmusik och freejazz än åt klassisk bebop. Materialet från 1993 har i den här limiterade nyutgåvan blivit remastrat med liveinspelningarna på skiva ett och studioditona på skiva två. Bland de medverkade musikerna märks bland andra Misha Mengelberg (piano), Ari Brown (tenor- och sopransax), Joe Fonda (bas) och Pheeroan AkLaff (trummor). Den som törs stångas med jazz av den kantigt karga och lekfullt rebelliska sorten har all anledning att ge detta en chans. /douglaz.com

Hymn To Life (2004)

Title: Hymn To Life (2004)

Original title:

Genre: World/Folk

Company: CAPRICE

Date: 2005 09 15

KÖRMUSIK//Sopransaxofonisten Anders Paulsson har rört sig mellan flera genrer, men vunnit mest gillande för det han gjort för instrumentet inom ramen för klassisk musik. De inställsamt sockersöta dragen av kvalitativ hissmusik som skrämt mig på flera tidigare inspelningar har här tonats ned vilket alla inblandade tjänar på. Välmixat surroundljud i SACD-form tar tillvara på den rumsliga klangen i kyrkorna där Hymn To Life spelats in tillsammans med S:t Jacobs Kammarkör. Medverkar gör även Malena Ernman, Håkan Hagegård, slagverkaren André Ferrari och cellisten Svante Henryson. Ambitiöst på många sätt, men 74 minuter sakralt lågmäld körmusik blir ack så sövande. /douglaz.com

I Am That (2004)

Title: I Am That (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: IMOGENA

Date: 2005 09 20

I likhet med Dr. Alban inledde pianisten Lars Jansson sin bana med målet att bli tandläkare och precis som den förre avvek också Jansson kvickt från nämnda bana för att istället viga sitt liv åt musik, om än av en helt annan sort. Sedan 1979 har han tillsammans med sin trio vunnit både lyssnares och kritikers uppskattning och I Am That vinner åtminstone mitt gillande. Tretton välskrivna, om än aningen välstädade original, omfattandes både ballader och tunggung med finess, framförda av Jansson själv i sällskap med trumslagaren Anders Kjellberg och basisten Lars Danielsson är i sig en anledning så god som någon till att leta upp skivan. Det krispigt klara ljudet, det mästerliga basspelet och den suveräna interaktionen blir därtill en angenäm bonus. /douglaz.com

The Inkling (2000)

Title: The Inkling (2000)

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.CRYPTOGRAMOPHONE.COM

Date: 2005 10 10

En fascinerande och prövande resa genom modern avantgarde och atonal friformjazz med ordentligt utrymme för total improvisation, det senare går dock ibland till överdrift. Detta är jazz väldigt, väldigt långt bortom det Louis Armstrong sysslade med. /douglaz.com

Relaxin' With Horace

Title: Relaxin' With Horace

Original title:

Genre: Jazz

Company: STUNT

Date: 2005 10 14

Amerikanska jazzmusiker har en lång tradition av att trivas bättre i Europa än i hemlandet; en av dem som flyttade permanent då emigrationen pågick som värst var pianisten Horace Parlan. Sedan 1973 är Köpenhamn hemma för honom och där finns även trumslagaren Ed Thigpen. Tillsammans med danske basisten Jesper Lundgaard bjuder trion här på tio anspråkslösa, lugna melodier helt i linje med albumtiteln. Allt inspelat hemma i Parlans bostad som för att ytterligare understryka känslan av att detta är ett kärleksbarn. Standarden Like Someone In Love inleder skivan och följs sedan av en matchande låtlista bestående av Everything Happens To Me, Porters Everytime We Say Goodbye och original som Thigpens Blues For HP samt Parlans stilla melodi Love And Peace. Skickligt musicerande och varmt ljud med fin närvaro, fast trion har gått väl långt med det lågmälda och det blir därför svårt att bibehålla intresset hela vägen. /douglaz.com

The Giant Pin (2004)

Title: The Giant Pin (2004)

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.CRYPTOGRAMOPHONE.COM

Date: 2005 10 20

Los Angeles är inte mest känt för sitt vibrerande jazzliv, med all rätt, men understundom kläcker staden fram jazzmusiker av stora mått och en sådan är fyrtionioårige gitarristen Nels Cline. Gruppnamnet för tankarna till kristen amerikansk folkmusik och det finns ingen anledning att betvivla att det också var tanken. Vad det egentligen handlar om är dock en taggat energisk blandning av freejazz, konstpop, avantgarde, elsprakande rockfusion och ren improvisationmusik. Föreställ dig att Ornette Coleman samarbetat med Layne Staley (Alice In Chains), John McLaughlin och umgåtts med Medeski, Martin & Wood, så får du något slags hum om hur det kan låta. The Giant Pin släpptes tidigt i vintras och tillsammans med Scott Amendola (trummor/datorer) och Devin Hoff (kontrabas) plus gäster får Cline till ett album som är lika originellt som välspelat. Ena sekunden är det bara väsande ljudsjok som studsar runt i en loop (Fly Fly), i den andra avskalad triojazz (Blues, Too) och i nästa händer allt samtidigt (Something About David H). Underbart vackert och samtidigt ruskigt oroväckande - The Nels Cline Singers väcker garanterat lyssnarens känslor till liv. /douglaz.com

My Swedish Heart (2005)

Title: My Swedish Heart (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: ACT

Date: 2005 10 05

Nils Landgren producerar, spelar trombon och bäst av allt så sjunger han också på duetten Dialogue. Därtill finns här nordisk musikelit i form av Lars Danielsson (bas/cello), Ulf Wakenius (gitarr), Jacob Karlzon (piano), med flera. Så långt är allt mer än väl, men huvudpersonen rör till begreppen så till den milda grad att hela skivan blir en motsägelsefull soppa. Att sångerskan Viktoria Tolstoy för länge sedan helt snöat in på ett stilideal som går ut på att glida i evigheter på långsamma toner torde vara uppenbart för alla. Här går hon dock till överdrift även med hennes mått mätt. De instrumentala partierna lyckas konsekvent bräcka de vokala insatserna, men vad värre är så lyckas Tolstoy dessutom skjuta delar av skivan i sank. Huvudpersonen blir således albumets svagaste länk och det är lika konstigt som olyckligt. Hennes fascination över sina egna röstresurser blir som bäst navelskådande och texterna blir aldrig annat än tomma ord. Det är synd och för att spå i théblad skulle jag gissa att Tolstoy vore en oändligt mycket mer intressant artist om hon vågade bredda sina musikaliska vyer och ge sig i kast med den nerviga jazz och funk hon sysslade med innan skivbolagen satte klorna i henne. Repertoaren i sig är det dock inget fel på där klassisk svensk jazzkanon samsas med original av bland andra Esbjörn Svensson. Som det nu är blir My Swedish Heart en besvikelse vad gäller huvudpersonen, medan skivan i övrigt är en fest, betyget blir en kompromiss mellan två ytterligheter. Kuriosa: Trumslagaren Ronnie Gardiner släppte en skiva med samma namn redan för tio år sedan och dessutom på samma bolag som Tolstoy debuterat på året innan. /douglaz.com

The Duhks (2005)

Title: The Duhks (2005)

Original title:

Genre: Country

Company: SUGAR HILL

Date: 2005 10 09

Bortsett från att detta måste vara en av årets bästa debutskivor, så är det också en av de mest svårbeskrivna. The Duhks musik växlar mellan bluegrass, soul, keltisk folkmusik, country, jazz, zydeco och gospel på ett sätt som låter helt vrickat då man ser det så här i text, medan det i verkligheten enbart låter charmerande och medryckande. Därtill är sångerskan en ambitiöst tatuerad, snaggad blondin vars utseende formligen skriker punk, medan stämbanden innehåller så mycket soul att man baxnar. För att ytterligare kollra bort korten kommer slagverkaren från den afro-kubanska sfären och för produktionen ansvarar genreöverskridande banjoisten Béla Fleck. Folksånger som Death Came A Knockin' får nya fräscha kläder, Sting-covern Love In The Seventh Wave blir i Duhks tappning keltisk reggae och däremellan blir det mer traditionell bluegrass som The Wagoner's Lad. Leonard Podolaks gästspel på Leonard Cohens Everybody Knows skrämmer öronen och balladen Dover, Delaware likaså, men överlag är detta en riktig höjdare! /douglaz.com

Dust In My Coffee (2005)

Title: Dust In My Coffee (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: STUNT

Date: 2005 10 27

Danske gitarristen Uffe Steen är så här långt årets upptäckt för egen del. På fullängdaren Dust In My Coffee får han dessutom fint sällskap av den klokt måttfulle basisten Lennart Ginman och trogne Skandinavien-vännen Adam Nussbaum på trummor. Steens spel för ibland tankarna till poppiga bluesgitarrister, men framförallt vapenbröder som John McLaughlin och framförallt John Scofield. Ömsom pressar han förstärkaren till bristningsgränsen, ömsom duggar det tätt med försiktiga, knappt hörbara stackatofigurer och däremellan ger han sig helt hän åt akustisk vismagi. Nussbaum växlar skickligt mellan att agera stöd och busig lekfarbror när så behövs, medan Ginman väljer att gå en tacksamt ovanlig väg bland dagens basister, såtillvida att han väljer sina toner med omsorg istället för att ösa på med allt redan från start. Jazz, blues, tango, latin och vismusik - här finns något för alla, inte minst en frenetisk intensitet som fångar lyssnaren i ett järngrepp. /douglaz.com

Blue Cat (2005)

Title: Blue Cat (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: PAMA/MUSIK I BLEKINGE

Date: 2005 11 05

Hacke Björkstens tenorsax har hörts på oräkneliga inspelningar i flera decennier och för ett par år sedan fick han dessutom en nytändning som liveartist genom framträdanden på jazzfestivaler och klubbar runt landet. På Blue Cat blir det swing för hela slanten och även om man musikaliskt sett inte gläntar på någon endaste ny dörr, så svänger det skönt på ett betryggande nostalgiskt vis. Björksten är i god form, septetten som flankerar honom likaså, medan sångerskan Sara Höglind vare sig hjälper eller stjälper. Repertoarsmässigt är det en blandad kompott original skrivna av Björksten som avhandlas, vilket innebär att ballader trängs med snabb swing, tango och till och med en polska. /douglaz.com

Radio Snacks (2005)

Title: Radio Snacks (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: MOUTH TO MOUTH

Date: 2005 11 12

Behaglig loungejazz från Wien levererar Café DrechslerRadio Snacks, gruppens andra album. Mumlande beatpoesi ovanpå samplat regn och sorl från någon fest blandas med gungande klubbjazz framförd av en trio bestående av sax/basklarinett, kontrabas och diverse slagverk, kastruller och trummor. Ingen låt sticker ut mer än någon annan, utan istället rinner allt förbi lite som det föränderliga ljudet av en storstad. Ömsom råder rusningstrafik, ömsom tysta gator. Ibland blir det aningen barnsligt med alla infall, men samtidigt blir det aldrig tråkigt och Oliver Stegers kontrabasljud är mumma för öronen. /douglaz.com

117 Ditmas Avenue (2005)

Title: 117 Ditmas Avenue (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: STUNT

Date: 2005 11 18

Snygg, välpolerad och onödigt städad blir danske pianisten Kasper Villaumes uppföljare till förra årets rosade "#2" från samma bolag. Landsmannen Chris Minh Doky har gjort ett bra jobb med produktionen och ljudet håller hög klass, i synnerhet pianoljudet (ja, okej, det är en Steinway-flygel). Däremot sörjer jag att trummorna, som trakteras av Jeff "Tain" Watts, flyttats onödigt långt bak i ljudbilden - synd på så rara ärtor. Skivan inleds med neo-boppiga originalet Please Enter-Tain skriven av Villaume, för att sedan öppna upp för en blandning av kända standards (Seven Steps To Heaven, Caravan) och aningen mindre kända låtar av herrar som Herbie Hancock och George Shearing (Toys, Conception). Förvisso har gruppen pliktskyldigt arrangerat om tillräckligt mycket av materialet för att visa att de är "seriösa" musiker, men de har mer gjort det för sakens skull än för att tillföra något som inte redan fanns där i originalen. Trion, som rundas av med Jesper Bodilsen på kontrabas, är skicklig och det mesta låter bra i deras händer, men 117 Ditmas Avenue blir likafullt inte mer spännande än mellanmjölk. Man blir inte besviken på innehållet, men man vet vad man får redan innan paketet hunnit öppnas. /douglaz.com

Future Sounds Of Jazz Vol. 10 (2005)

Title: Future Sounds Of Jazz Vol. 10 (2005)

Original title:

Genre: Elektriskt

Company: COMPOST

Date: 2005 11 24

Tyska bolaget Compost släpper nästan regelmässigt de mest intressanta och hårdsvängande albumen inom klubbjazzgenren, men samlingen Future Sounds Of Jazz Vol. 10 är ett undantag. Trötta remixer av Quincy Jones, Cal Tjaders och Sebastien Telliers musik blandas med poänglösa mixar av nytt material från General Electrics och Beanfield. Hot Chips sorgset mollklingande Playboy, om en Stureplanstyp som kommit till insikt om alltings ytlighet är mästerlig, men i övrigt finns här få försonande drag. Lokalpatrioter kan möjligen finna viss glädje i afro-electrolåten Manhattan Jungle med svenska Per Cussion; bakom namnet döljer sig bland andra Ulf Adåker (trumpet), Krister Andersson (sax), Bill Öhrström (congas) och låtskrivaren/multiinstrumentalisten Per Tjernberg - tänk tidig Sheila E och Miami Vice. /douglaz.com

Peace Round

Title: Peace Round

Original title:

Genre: Jazz

Company: HEADS UP

Date: 2005 12 23

Sedan tidigt åttiotal har amerikanska Yellowjackets varit ett säkert kort för den som gillar poppig instrumentaljazz av hög kvalitet. Julskivan Peace Round blir tyvärr en av de få fläckarna på deras resumé. Silent Night, Deck The Halls, Have Yourself A Merry Little Christmas, Little Drummer Boy, med flera tillhör förvisso en kategori låtar det är tabu att göra alltför stora ingrepp i, men nog hade man hoppats på lite mer nerv från herrarna i gult. Allt är förtvivlat tillrättalagt och gruppens heliga treenighet (bestående av Mintzer, Ferrante och Haslip), gjorde inget lyckat val då de ersatte tidigare trumslagare med den flinke, men ack så tråkige Marcus Baylor. /douglaz.com

Live At The Blue Note: Complete Recordings March 16-18, 1990

Title: Live At The Blue Note: Complete Recordings March 16-18, 1990

Original title:

Genre: Jazz

Company: TELARC

Date: 2006 01 10

Ett av pianojazzens allra största namn, Oscar Peterson, skivdebuterade för över ett halvt århundrade sedan. En nyinspelad DVD visar att åren börjat ta ut sin rätt, så dock icke för 15 år sedan. På Live At The Blue Note: Complete... har skivbolaget samlat fyra fullängdare med Peterson i god matchform senvintern 1990. Med på scenen finns Ray Brown (kontrabas), Herb Ellis (gitarr) och Bobby Durham (trummor). På låtlistan finns akademisk swing, välprövade standards och flera av Petersons egna favoriter, däribland: Honeysuckle Rose, Sweet Georgia Brown, Old Folks, Wheatland, I Remember You och Reunion Blues. Allt som allt 29 låtar (ca 4,5 timmars speltid) med en av Petersons bättre trios, fullt godkänt liveljud och detta därtill till budgetpris. Den som söker sofistikerad jazz med fina anor har här ett självklart köp. /douglaz.com

Daylight Stories (2005)

Title: Daylight Stories (2005)

Original title:

Genre: World/Folk

Company: STUNT

Date: 2006 01 18

Marilyn Mazur har skickligt förvaltat kändisskapet hon fick genom samarbetet med Miles Davis, vilket i sin tur givit ekonomisk frihet att göra spännande skivor där målen är konstnärliga snarare än försäljningsmässiga. Daylight Stories förtjänar dock att höras av en stor publik. Här bjuder Mazur tillsammans med bandet Future Song på lekfull fusion från början till slut där jazz och funk möter rock och en stor dos worldmusic. Trumslagaren Audun Kleive blir en eminent motpart till Mazurs hetsiga räder genom en skog av slagverk och hon har dessutom haft den goda smaken att inkludera gitarristen Eivind Aarset i projektet vilket bara det ger musiken ett lyft. Vokalinsatserna av Aina Kemanis har sina poänger och basisten Klaus Hovman gör ett bra jobb med att hålla stadigt i kopplen så att fixpunkten bibehålls, trots bombardemanget av motrytmer och instrumentalister som gärna vill dra åt olika håll. /douglaz.com

The Slow Club (2005)

Title: The Slow Club (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.ANGELACAROLEBROWN.COM

Date: 2006 01 26

Skådespelerska, musikalartist, låtskrivare och jazzsångerska, Angela Carole Brown har många strängar på sin lyra. För att upptäcka dessa har man dock varit tvungen att vara bosatt i Los Angeles. Tills nu. Genom The Slow Club får övriga världen en chans att bekanta sig med henne och det är väl värt mödan att leta upp skivan på nätet. Som den perfekta länken mellan Anita Bakers beslöjade stämma och Nancy Wilsons berättarkonst bjuder Brown här på den bästa vokaljazzskivan på flera år. Balladen Rest Your Head är aningen för smäktande för min smak, men i övrigt finns här en väl avvägd samling originallåtar av rang. Med uppbackning av Craig Pilo (trummor), Billy Childs (piano), Bob Sheppard (sax), Richard Martinez (trummor, lyssna särskilt på bopsolot i A Kid And Her Dog), blir det än svårare att hitta något ont att säga om detta vackra. Hade ljudmixen hållit samma klass som musiken hade detta kunnat bli en fullträff. /douglaz.com

The Empty Hall Sessions

Title: The Empty Hall Sessions

Original title:

Genre: Elektriskt

Company: FABRIQUE

Date: 2006 02 14

Österrikiske remixaren och producenten Thomas Pötz, mer känd som Kava, gör debut i eget namn och The Empty Hall Sessions blir ett lysande exempel på hur mycket man numera kan åstadkomma med små medel. Liveinstrument blandas med datorer, effekter, samplingar, loopar och jazzig sång på ett febrilt omruskande vis. Jazz och breakbeat möter electro, funk, ambient och ljudsjok av stråkar, processade ljudknorranden och röster. Udda, men det svänger så obönhörligt att det är omöjligt att värja sig mot anstormningen av intryck. /douglaz.com

Pan-Pan (2006)

Title: Pan-Pan (2006)

Original title:

Genre: Jazz

Company: CAPRICE

Date: 2006 02 27

Sverige har fått mer än sin beskärda del av duktiga jazzpianister; en av de yngre uppmärksammades förra året av Caprice och Rikskonserter genom tilldelningen av 2005 års Jazz i Sverige-pris. Daniel Karlsson har hittills mest hörts som medlem i hyllade gruppen Oddjob och som komp till en rad av Sveriges sömnigare sångerskor. Här står han dock på egna ben med gott sällskap av Per Texas Johansson (sax), Christian Spering (bas), Jan Robertson (trummor), Magnus Broo (trumpet) och Jon Fält (fler trummor). Med tanke på personallistan blir det föga förvånande, tekniskt sett, mestadels urskickligt, men som låtskrivare faller Karlsson i samma fälla som flera andra svenska jazznamn där hjärna i alltför hög grad fått ersätta hjärta. Cerebral tjugohundratals-bop blir lätt sterilt och i det här fallet tyvärr inte så lite tråkigt i längre doser än två låtar åt gången. Gott om utrymme för solistinsatser kan vara lovvärt, men det kräver en hel del av låten som ska fungera som språngbräda och när denna saknar karaktär, blir resultaten följaktligen blandade. Bra ljud överlag, även om man kanske skulle tagit det varsamt med dämpningen av trummorna i ett par låtar; på den stressiga Pilot låter pukorna som blöta handdukar. /douglaz.com

Made In Europe (2005)

Title: Made In Europe (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: STUNT

Date: 2006 03 10

Amerikansksvenskdanska sångerskan Caroline Henderson följer upp "Don't Explain" med likaledes begåvade Made In Europe. Kända jazzstandards som Strayhorns Lush Life blandas med Piazollas Libertango, Bill Withers briljanta Use Me och visor som Adolphsons Om natten. Allt som allt blir det jämna dussinet låtar med stor spännvidd sett till ursprunget, men Henderson formar dem skickligt och får dem artigt att rätta in sig i jazzledet. Det fungerar i nästan samtliga fall utom i husguden Withers Use Me där viljan varit starkare än förståndet. Samtidigt är det imponerande hur Henderson inte räds att ge sig i kast med att förändra dessa välkända melodier. Höjdpunkterna kommer tidigt på skivan i form av balladen Monday Date (med härligt släpiga trummor) och det svepande titelspåret, där den fulltaliga Danska Radioorkestern ger eminent stråkuppbackning. Bland Henderson egna vapendragare märks bland andra Marilyn Mazur (slagverk), Jesper Nordenström (klaviatur) och Kresten Osgood (trummor). /douglaz.com

Emil De Waal Plus (2005)

Title: Emil De Waal Plus (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: RMC

Date: 2006 03 20

Danska jazzmusiker håller på att ge övriga Skandinavien mindervärdeskomplex. Emil De Waal har vid sidan av en lärartjänst och mängder av TV-jobb hunnit medverka på runt 150 album sedan åttiotalets mitt. På självbetitlade Emil De Waal Plus får han sällskap av svenske multiinstrumentalisten Gustaf Ljunggren och danske diton Søren Kjærgaard på en vild resa som tänjer kraftigt på jazzens ramar genom att manipulera röster och använda tonvis med effekter och datorer. Ibland kommer man in på konstmusikens domäner (Sirlion), i nästa stund blir det funkig avantgarde (Ypkendantz Part 1) och därefter avskalat ambientpiano (Ypkendantz Part 2). De tvära kasten fungerar över förväntan, även om det finns ett par klart lysande undantag, främst då den karibiska utflykten på låten Tschak som mest känns som illa genomtänkt trams. Den som gillar jazz av diametralt motsatt slag från det Louis Armstrong en gång sysslade med, kan med fördel skänka herr De Waal ett öra, men tro för Guds skull inte att det är lättsmält. /douglaz.com

Le Spécialité (2005)

Title: Le Spécialité (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: PROPHONE

Date: 2006 03 31

Kvinnliga jazzinstrumentalister av rang står inte direkt som spön i backen. Den som hävdar något annat har antingen överdoserat på genusstudier eller jobbat för länge åt Gudrun Schyman. Därför är det extra kul att höra att svenska Maggi Olin inte bara går mot strömmen, utan dessutom håller fanan högt i sin ensamhet. På Le Spécialité samsas tiotalet original och det hela inleds med den sofistikerat neo-boppiga In The Farrafine med trumpetaren Magnus Broo som huvudperson. Nordiskt vemod blandas med amerikanskt arv och de nio låtar som följer bjuder på både fint låtmakeri och elegant spel som för den sakens skull inte tappar bort vare sig groove-faktor eller intensitet. Olin har valt att lägga fokus mer på bandet än sig själv, vilket är både bra och dåligt såtillvida att man gärna skulle hört mer av hennes befriande icke-stereotypa pianospel. Samtidigt öppnar det dörren för mer kraftfulla arrangemang som skiljer skivan från den strida ström av skivor där solist ett lämnar över stafettpinnen till solist två och sedan ny låt och ny stafett. Saxofonisten Karl-Martin Almqvist visar framfötterna på Micki's Eye och trumslagaren P-A Tollbom är en klippa rakt igenom med basisten Mattias Welin som diskret stöd. Snyggt mixat och bra ljud av SAMI:s Göran Stegborn. /douglaz.com

Rockin' The Spirit (2005)

Title: Rockin' The Spirit (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: CHESKY

Date: 2006 04 05

Ljudmässigt ingen lyckad liveinspelning med avlägset murrigt ljud och pianisten Bob Seeleys irriterande flåsande rakt i mikrofonen, men i övrigt idel örongodis i form av livlig boogie woogie-jazz av och med pianisterna Monty Alexander, Johnny O'Neal, Mark Braun, Eric Reed och redan nämnde Seeley. /douglaz.com

To Give Is To Get (2006)

Title: To Give Is To Get (2006)

Original title:

Genre: World/Folk

Company: AJABU

Date: 2006 04 14

Afrobeat-veteranen Sofi Hellborg återvände för några år sedan permanent från livet utomlands, men blandningen av jazz, afrobeat och funk har knappast försvenskats på kuppen. Tvärtom respekterar hon nästan i överdrivet hög grad afrobeatets urkunder och resultatet blir något förutsägbart. Lägg till detta att hon aldrig varit någon sångerska av rang och här än mindre är förut - lite grann som en vek Lisa Ekdahl eller Stina Nordenstam. Detta i kombination med rara texter om att människor borde vara snällare kombinerat med politiskt korrekta texter om anti-krig och ett par banala partytexter får en att le av helt fel anledning. Funkfaktorn är dock hög och frågan är om det finns någon annan svensk jämte Damn!-kollektivet och Nils Landgren Funk Unit som kan piska upp stämningen lika effektivt som Hellborg. Jag har hört henne i en rad sammanhang de senaste 15 åren och nästan oavsett vilka hon har med sig, lyckas hon alltid förmå alla inblandade att jobba mot samma mål. Resultatet blir ett tajt, hårt sväng med en klädsamt lekfull framtoning - precis som afrobeat ska vara alltså. Till sin hjälp här har hon också en av genrens grundare i form av Fela Kutis trumspelande kumpan Tony Allen. Vid deras sida märks bland andra Timbuktu, trombonisten Ola Åkerman, basisten Mats Ingvarsson och franske supertrumslagaren Jean-Francois Ludovicus. De som likt mig hänfördes av den hittills okände Malmö-gitarristen Magnus Lindeberg som medverkade på Sverige-turnén för någon tid sedan, drar dock en nitlott eftersom han här helt lyser med sin frånvaro. Synd, men Elias Källvik sköter sig även han förtjänstfullt varför sorgen inte är total. Tramsigast är My Dream, mest givna hiten heter Har du hört (featuring Timbuktu) och den största stjärnan är huvudpersonen själv, vars talang som bandledare och skicklighet som saxofonist är beundransvärd. Tänk om fler tjejer kunde ha henne som förebild istället för halvmesyrer som Candy Dulfer och en hög talanglösa punkbrudar - Hellborg lirar så att saxofonen glöder. /douglaz.com

Songs That We All Recognize (2005)

Title: Songs That We All Recognize (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: PROPHONE

Date: 2006 05 10

Låt er inte luras av den fantasilösa albumtiteln, Songs That We All Recognize innehåller både en och två intressanta tolkningar av känd swingjazz och kanske finns där bakom också lite ironi med tanke på att huvudpersonen klämt in två egna original bland de mer namnkunniga. Hur många som skulle hålla med sångerskan Carin Lundin om att Rodgers/Harts Little Girl Blue tillhör allmänbildningen låter jag vara osagt, men därutöver märks Secret Love, Love Me Or Leave Me och Ain't That Love i välartad tappning. Trion Mattias Welin (bas), Daniel Fredriksson (trummor) och Jan Lundgren (piano) bistår med stabil uppbackning, men det blir fort jämntjockt. Elegant ljud av Göran Stegborn, men musikaliskt skulle detta troligen göra sig bättre live på någon mindre jazzklubb ute i landet, ty som skiva betraktat blir det lite väl mycket mellanmjölk för att engagera. /douglaz.com

Fattigfolket (2005)

Title: Fattigfolket (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.ILKMUSIC.COM

Date: 2006 05 15

Tyvärr skvallrar gruppnamnet om de ekonomiska förutsättningarna för de flesta av dagens musiker, men den eventuella fattigdomen avspeglar sig definitivt inte i den norsksvenska kvartettens musik. Bakom låttitlar som Bulle i bussen, Putte som fisk och Kjempefugl märks modern, experimentell bebop av hög kvalitet. Samtliga medlemmar tillhör det yngre gardet, men där andra i tjugoårsåldern fått för vana att inkorporera samplingar och datorer, förblir dessa fyra de akustiska instrumenten trogna. Dessutom skriver de smart originalmusik med arrangemang som tyr sig klädsamt åt det dystert nordiska. Ljudet är utmärkt och efter lite letande, så visst, vid sidan av inspelningstekniker Bo Karlsson hittar man ingen mindre än Jan Erik Kongshaug. /douglaz.com

Please Have A Look From Above (2005)

Title: Please Have A Look From Above (2005)

Original title:

Genre: Pop

Company: FABRIQUE

Date: 2006 05 20

Svårdefinierbart charmigt blir det på tyske skådespelaren Friedrich Liechtensteins medelålderskrisiga fullängdare Please Have A Look From Above. Paraplyet är pop, men därunder ryms electro, soul, jazz, easy listening och teatral poesi på tyska och engelska. Ömsom är det outhärdligt fånigt, ömsom sällsamt bra och trots att de förra stunderna leder över de senare, blir albumet en betagande kuriositet. Låt oss kalla det en musikalisk motsvarighet till det som gör att människor inte kan låta bli att titta lite extra vid trafikolyckor eller lyssna på Richard Wolff. /douglaz.com

Magpie (2005)

Title: Magpie (2005)

Original title:

Genre: Pop

Company: POLYDOR

Date: 2006 05 24

Gatutrubadur från Manchester släpper en EP, sedan en till. Stora bolaget får nys om honom och för ett tag sedan dök så Stephen Fretwells fullängdsdebut Magpie till slut upp i skivbutiken. Trots att marknaden för dystert mumlande pojkar med gitarr borde vara väl mättad vid det här laget, har Fretwell onekligen något visst. Texter om kärlek, saknad och förhållanden får här åter en chans till tonerna av en akustisk gitarr som rör sig fram genom ett dystert landskap, sporadiskt förföljd av dämpade trummor, klaviatur och bas. /douglaz.com

J'ai deux amours (2005)

Title: J'ai deux amours (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: DDB

Date: 2006 06 03

Frankrike har varit avgörande för jazzen genom att ha fungerat som en ekonomisk och social tillflyktsort för många av gårdagens amerikanska stjärnor i exil. Det har i sin tur medfört att flera av dagens jazzstjärnor känner sig ålagda på nostalgisk gennivå att hylla landet som indirekt lagt grunden för deras egna framgångar. Sångerskan Dee Dee Bridgewater är en av dem. I likhet med filmaren Michael Moore växte hon upp i hålan Flint i Michigan och trots de dåliga oddsen kom det inte att dröja förrän hon turnerade internationellt. Tjugo år gammal flyttade hon till New York och började genast arbeta med namn som Dizzy Gillespie, Thad Jones och Sonny Rollins. Därifrån har karriären gått spikrakt uppåt via skivor, teater och film. Senast ut är hyllningsskivan J'ai deux amours, där hon tar sig an kända franska chansoner och jazzstandards som The Good Life (La belle vie) och Girl Talk (Dansez sur moi). Tyvärr blir det onödigt respektfullt och mer pliktskyldigt än vibrerande och spännande, men hon är en begåvad sångerska och den dragspelsledda kvartetten ger gott stöd. Inslagen av kvalitativ hissmusik går att leva med, fast det är svårt att värja sig mot känslan av att skivan är ett begåvat mutförsök ämnat den nya hemvisten. /douglaz.com

Pick A Bigger Weapon

Title: Pick A Bigger Weapon

Original title:

Genre: Hip-Hop

Company: EPITAPH

Date: 2006 06 15

Riktig funk har länge varit utrotningshotad, men sedan sjuttiotalets storhetsdagar har funken fått respiratorhjälp genom jazz, hiphop och R'n'B. Den som fortfarande sörjer Parliament/Funkadelics frånfälle och bokstavstrogna efterföljare som Digital Underground kan dock glädjas åt The Coups färska Pick A Bigger Weapon. Boots Riley sjunger och rappar, Pam The Funkstress snurrar skivor och därutöver gästar namn som Silk E, Talib Kweli, Audioslaves Tom Morello och ett gäng funkfantomer som mest är kända för dem som har för vana att lusläsa konvoluttexter. Precis som i fallet med grupper som Dead Prez, Outkast och Cee-Lo är det här hiphop för tänkande människor och den som insett att 50 Cent är en vansinnigt trist rappare kan glädjas åt Boots Rileys snärtiga svada och texter som handlar om mer än dyra bilar och billiga brudar. R'n'B-balladen Mindfuck (A New Equation) ligger visserligen på 50 Cent-nivå, men i övrigt märks här flera starka låtar såsom bounciga We Are The Ones, elaka barnramsan Head (Of State), Ass-Breath Killers om bot för lismare och den väna kärleksballaden BabyLet'sHaveABabyBeforeBushDoSomethin'Crazy. /douglaz.com

Who's Beautiful (2005)

Title: Who's Beautiful (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: HEMLANDSSÅNGER

Date: 2006 06 19

Det blåser en ödslig vind över landskapsvyerna som Who's Beautiful målar upp. Jonas Holgerssons fjäderlätta cymbalspel bistår med nerv medan basisten Anders Jonsson klanderfritt sköter sin roll som livsgivande puls. Men det mesta av ljuset faller på huvudpersonen Andreaz Hedén, som från början till slut skickligt snidar ut fraseringar på pianot. Utpräglade balladalbum börjar bli uttjatade stapelvaror inom svensk jazz, men måste man absolut göra sådana är detta ett föredömligt exempel på hur det ska genomföras. Bortsett från den Norah Jones-doftande Quiet Comfort, finns här inga gimmicks och inga svenska folksånger i förklädnad. Istället vågar trion stå helt på egna ben, ungefär som tidiga Esbjörn Svensson Trio, och resultatet blir ack så vackert. Även i de få snabbare låtarna är handslagen eteriskt försiktiga och kontrasten mot gästande saxofonisten Björn Almgrens kantiga spräck (Nordic Light) får mig att le än mer förtjust över denna skivupptäckt. /douglaz.com

Jumping The Creek (2005)

Title: Jumping The Creek (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: ECM

Date: 2006 06 25

Den snart sjuttioårige saxofonisten Charles Lloyd fortsätter oförtrutet att öppna nya dörrar för varje album som passerar. På den här upptäcktsfärden har han med sig Geri Allen (piano), Robert Hurst (bas) och Eric Harland (trummor,) som alla slår knut på sig själva för att matcha ledaren. Resultatet blir synnerligen attraktivt. Jacques Brels Ne Me Quitte Pas gör anspråk på skivans första tretton minuter och den lägger också ribban för vad som komma skall. Små, enkla figurer och teman kläs långsamt likt en julgran och för varje varv med glitter tillkommer fler utsmyckningar och adderat djup. Kompromisslös bop och avantgarde av den högre skolan. /douglaz.com

Overtime (2005)

Title: Overtime (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: UNIVERSAL

Date: 2006 07 01

Dave Holland är inte bara den förmodligen främste kontrabasisten idag, utan dessutom en av jazzens ledande låtskrivare. Efter flera decennier på lilla ECM har han nu bytt planhalva och skrivit på för skivjätten Universal. Först ut blir storbandsskivan Overtime där han samlat tunga namn på hart när varenda position, eller vad sägs om Antonio Hart (sax), Billy Kilson (trummor), Chris Potter (sax) och den kusligt säkre Robin Eubanks på trombon? Skivan inleds med den femtio minuter långa Monterey Suite och rundas sedan av med tre anknytande låtar. Briljanta solon, urläckra harmonier och unisona kommandoraider genom noggrant välskrivna storbandsarrangemang imponerar gruvligt. /douglaz.com

Out Of The Darkness (2003)

Title: Out Of The Darkness (2003)

Original title:

Genre: Jazz

Company: WWW.CTARECORDS.COM

Date: 2006 07 08

Riley Bandy fick sin stora chans genom sångerskan Abbey Lincoln, men något stort publikt genombrott blev det aldrig frågan om. Tråkigt för honom och synd för jazzfans som därmed fått färre chanser att upptäcka denna begåvade altsaxofonist. Här är han i sitt lyriska esse och modern bop blandas fördelaktigt med det Bandy själv kallar "gospeljazz". Välmixat ljud, snygga originallåtar och samtliga i kvartetten förefaller trivas lika bra med att sola som med att agera komp. /douglaz.com

Totalt jävla mörker (2006)

Title: Totalt jävla mörker (2006)

Original title:

Genre: Rock

Company: REGAIN RECORDS

Date: 2006 07 13

Den stenhårda Skellefteå-kvintetten Totalt jävla mörker följer upp 2004 års "Människans ringa värde" på ett imponerande vis med självbetitlande Totalt jävla mörker. Texterna visar att gruppen fortfarande är i allra högsta grad irriterade på hart när allt som pågår i omvärlden. Det senare något som tydliggörs bland annat i låten Kall värld med inledande raderna "I jordens stora köttsår, pissar dom och ler/Dom som redan har för mycket, och vill ha mer/En våldtäkt på allt, blod, krig och död/Med dollarn i högsta hugg förintas de i nöd". Texterna har upprepats till döds av en miljon band, så även om somligt är värt att upprepas är det inte däri skivans värde ligger. Istället är det musiken som vuxit och utvecklats med tiden - Totalt jävla mörker har aldrig låtit så bra som nu och kombinationen av blodiga frontalkollisioner och skickligt musicerande i blixtrande tempon gör det smått omöjligt att inte le förtjust från början till slut. Lamt ljud och textmässigt väl många öppna dörrar som slås in, men överlag ett album fyllt av charmerande övervåld. /douglaz.com

Deep Song (2005)

Title: Deep Song (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: VERVE

Date: 2006 07 20

Gitarristen Kurt Rosenwinkel får på Deep Song sällskap av inga mindre än Joshua Redman (sax), Brad Mehldau (piano), Larry Grenadier (bas) och trumslagarna Jeff Ballard och Ali Jackson. Trots att samtliga är firade namn helt på egen hand, får man här en känsla av att de verkligen förenats till en riktig grupp och lämnat egona utanför. Rosenwinkels skört sorgsna ton präglar både kompositioner och gitarrspel. Stilmässigt rör sig musiken främst inom ramen för modern bop och här finns såväl ballader som sprinterlopp med gott om solon av några av genrens skickligaste solister. /douglaz.com

Brazilian Girls (2005)

Title: Brazilian Girls (2005)

Original title:

Genre: Pop

Company: VERVE FORECAST

Date: 2006 07 27

Trots namnet är Brazilian Girls inte från Sydamerika och tre av de fyra medlemmarna är dessutom killar. I verkligheten bildades gruppen i hjärtat av New York där klubben Nublu kommit att bli deras lekplats. Den självbetitlade fullängdsdebuten blandar friskt musikaliska begrepp och runt kärnan av jazz och electro vävs latinamerikanska influenser, drum'n'bass, pop, zigenarmusik, reggae och feta dancehallrytmer samman med texter på fem språk om allt från högt till lågt (främst då allsångsrefrängen Pussy, pussy, marijuana). Sångerskan Sabina Sciubba är ett fynd och övriga Brazilian Girls-trion är lika begåvade musiker som de är berövade allt vad koncentration heter; som tur är faller nästan allt i god jord oavsett vilket håll de för stunden studsar åt. /douglaz.com

Radiance (2005)

Title: Radiance (2005)

Original title:

Genre: Jazz

Company: ECM

Date: 2006 08 03

Pianisten Keith Jarrett är en grinig typ och troligen också den moderna jazzens största diva - kanske är det den kombinationen som gjort att merparten av kritikerkåren generöst ger hans skivor högsta betyg nästan innan de hunnit ges ut. Att beskriva Jarretts skivkatalog som kvalitativt jämn skulle vålla Pinocchio en flaggstång till näsa. Radiance tillhör dock hans pärlor och de som i likhet med mig får eksem av hans stönanden in i pianomicken kan dessutom glädjas åt att dessa här tonats ner. Materialet är inspelat under två dagar i Japan, från vilka emanerat en lång svit experimentella soloimprovisationer. Enligt honom själv är allt sprunget ur ögonblickets ingivelse och i konvoluttexten beskriver han det som "en chanstagning, men jag har tagit med er (publiken) på resor förut och jag ämnar inte göra någon besviken den här gången heller." Han blir därefter sedvanligt högtravande om hur idéer tillåts ge upphov till nya idéer. Att stora delar av jazzen bygger på just detta, och har gjort så i drygt hundra år, gör det lite svårt att se det nydanande han själv ser i projektet. Avfärdar man PR-pratet och istället litar till öronen är det dock svårt att undgå att svepas med av Jarretts fokuserade virtuositet. Tempot är mestadels makligt, men han tappar sällan bort intensiteten och, i den mån musiken faktiskt är totalt improviserad, är det något av ett mästerprov att lyckas hålla lågan vid liv under större delen av en dubbelskiva. /douglaz.com

The Carnegie Hall Concert (2006)

Title: The Carnegie Hall Concert (2006)

Original title:

Genre: Jazz

Company: ECM

Date: 2006 12 05

Polarpris-vinnaren Keith Jarrett har hyllats vitt och brett så länge att det numera sker per automatik. Detsamma kommer ofelbart att hända denna gång, lika säkert som jag kommer få skäll för att jag inte sällar mig till den allmänna lovsången. Att Jarrett är en begåvad musiker råder det inget som helst tvivel om, men hans soloframträdanden är alltför ofta överskattade. Improvisation med givna ramar och säkerhetslinor kan förvisso leda till storverk, men för att det där ska finnas någon spänning krävs det att huvudpersonen har åtminstone någon slags självdistans och förmåga att ifrågasätta sin egen förträfflighet. Det tåget vinkade Jarrett adjö till för länge sedan. Denna dubbel-CD går således att dela in i två delar. Den cirkuslika teknikuppvisning som upptar ena halvan är på sitt sätt bländande, men samtidigt påfrestande på ett uppmärksamhetskrävande barns vis. Det blir inte heller bättre av huvudpersonens sedvanligt högljudda stönande in i mikrofonen. Balladen som tar upp det åttonde improvisationsnumret är elegant och det finns även några ytterligare partier som får en att häpna, men desto mer är kvalificerat trams. Bland de regelrätta låtarna är den banalt smådumma True Blues inte någon källa till lycka, men den böljande Time On My Hands är ack så vacker och Jarretts filmiskt romantiska My Song får med all rätt publiken att jubla högt av förtjusning. Mer av det senare och mindre av det förra hade varit önskvärt. En producent med aningen hårdare nypor hade också kunnat göra underverk genom att säga ifrån när underbarnet vid flygeln börjar bete sig illa. Trogna fans av Jarrett har all anledning att införskaffa även denna skiva, medan de mer modest förtjusta gott kan vänta på nästa trioalbum. /douglaz.com

New Places (2006)

Title: New Places (2006)

Original title:

Genre: Jazz

Company: PHONO SUECIA

Date: 2006 11 05

Idel original blir det på saxofonisten Håkan Broströms New Places, och vilka original sedan! Här finns i stort sett alla sidor av jazz representerade och trots att allt uppenbarligen är minutiöst planerat och arrangerat, finns här ändå gott om mänsklig värme. Det senare något som tenderar att vara extra svårt att nå fram med då det, som här, rör sig om ett storband och därtill en mindre stråksektion. Utöver Broström medverkar den svenska jazzens A-lag i form av namn som Karl-Martin Almqvist, Bertil Strandberg, Peter Asplund, Bengt Stark, Jacob Karlzon, Palle Danielsson, med flera. /douglaz.com

Mélange Bleu (2006)

Title: Mélange Bleu (2006)

Original title:

Genre: Jazz

Company: ACT

Date: 2006 11 10

Här i Sverige var Esbjörn Svensson Trio en av de första jazzkonstellationerna att viga samman New Age, datorblipp och atmosfärljud med traditionell jazz (jag tänker bland annat på den suveräna skivan From Gagarin's Point Of View). Det var lagom till slutet av nittiotalet. Sedan dess har flera skivbolag etablerats i Norge och Danmark som specialiserat sig på denna typ av möten mellan nytt och gammalt. Sammantaget har det dock blivit lite för mycket av det goda. En hel del av det som hörs på Mélange Bleu har hörts förut. Jag kan inte annat än känna att de luttrade musikerna här på skivan skulle ha gjort ett långt större intryck om de, istället för att följa strömmen, hade valt att inte förlita sig så mycket till udda ljud, samplingar och gimmicks. Basisten Lars Danielsson har skrivit flera sobert avskalade ballader, däribland den countrydoftande Naive, och enstaka undantag, såsom den drömskt hoppiga Bacchanalia, får direkt foten att börja vippa i takt där man sitter i fåtöljen. Nästan undantagslöst rör det sig här om starka kompositioner, men sånär som på de båda nämnda fumlas de flesta bort genom det tämligen fantasilösa strössel som lagts på dem. Ljudgeniet Jan Erik Kongshaug har dock fått det hela att låta gudomligt och gäster som Bugge Wesseltoft (piano) och Nils Petter Molvaer (trumpet) bidrar positivt till stämningen. /douglaz.com

Nothing Serious (2006)

Title: Nothing Serious (2006)

Original title:

Genre: Jazz

Company: VERVE

Date: 2006 11 17

Den flitige Sverigebesökaren Roy Hargrove är tveklöst en av dagens mest spännande trumpetare och även om de största ögonblicken brukar infinna sig på scenen, kan han även i tillplattad form framkalla rysningar av välbehag. De som hunnit vänja sig vid att höra honom tillsammans med souljazzgruppen The RH Factor får här höra honom i en ren bebop-kontext. Sex av åtta kompositioner är original, med den hardboppiga Devil Eyes och den modala Salima's Dance som pricken över i:et. Mer spännande än individuella låtar är dock de individuella musikerna – samtliga skulle lätt kunna bära skivan helt på egen hand och tillsammans blir de rena dynamiten! Trombonisten Slide Hampton gästar på hälften av låtarna, Willie Jones III är en grym boptrumslagare och Hargroves solon är konstverk. Hade låtmaterialet hållit samma genomgående höga klass som musikerna, så hade detta varit en fullträff. /douglaz.com

A Beautiful Friendship (2006)

Title: A Beautiful Friendship (2006)

Original title:

Genre: Jazz

Company: PROPHONE

Date: 2006 11 25

Ungt och gammalt möts på detta swingalbum tillägnat JJ Johnson och Kai Winding. Att det tillägnats just dem beror främst på att det duoledda bandet Sliding Hammers har just två trombonister som delar på kaptensmössan; Karin Hammar och Mimmi Pettersson Hammar. Systrarna ramas (åldersmässigt) in av den skicklige veteranen Ronnie Gardiner bakom trummorna och den betydligt yngre basisten Martin Sjöstedt samt Mathias Algotsson vid pianot. Kombinationen är lyckad. Ungdomen tar med sig en del nya idéer, medan ålderdomen förankrar dem i historien och däremellan finns de båda trombonisterna som likt alltid gör ett kompetent jobb. Standards som The Good Life och Cole Porters You'd Be So Nice To Come Home To blandas med en rad trivsamma original skrivna av systrarna och Algotsson. Här finns inget att bli direkt upphetsad av, men musiken är pigg och som en vitaminkick såhär framåt vintern fungerar skivan alldeles utmärkt. Välinspelat av Göran Stegborn, men framförallt trummorna (och i synnerhet då hi-haten) har hamnat besvärande högt i mixen. /douglaz.com

Shoulder To Shoulder (2006)

Title: Shoulder To Shoulder (2006)

Original title:

Genre: Blues

Company: ALLIGATOR

Date: 2006 11 30

Duon Cephas & Wiggins firar snart trettioårsjubileum och titeln Shoulder To Shoulder känns således högst passande. Som vanligt rör det sig om countryblues där traditionellt dystra melodier gjorts mer lättillgängliga och poppiga. Om detta kan man ha olika åsikter, men de gör det åtminstone bra och låtar som I Won't Be Down, Blind Boy Fullers Three Ball Blues och Skip James Catfish Blues gungar på ordentligt, fast Susie Q kunde de gott ha låtit bli. /douglaz.com

From This Moment On (2006)

Title: From This Moment On (2006)

Original title:

Genre: Jazz

Company: VERVE

Date: 2006 12 10

Pianisten och sångerskan Diana Krall går från klarhet till klarhet och From This Moment On utgör inget undantag. Krall förefaller vara på bättre humör än på länge vilket återspeglas i att det här faktiskt finns några låtar på skivan där hon till och med trampar gasen i botten (inte minst då den hårt påpiskade titelmelodin). I övrigt är det inte helt oväntat romantiska ballader som gäller till större delen och Krall är svårslagen på det området. Tempot till trots lyckas hon bibehålla en nervig intensitet och kul är också att höra hur hon lagt sig till med en del av maken Elvis Costellos karaktäristiska, om än subtila egenheter (till exempel på Gershwins I Was Doing Alright). Vuxen swing, behaglig ballad och lika bra som bakgrund på festen som för aktivt lyssnande. The Clayton/Hamilton Jazz Orchestra backar upp förnämligt och ljudet är, som alltid då Tommy LiPuma och Al Schmitt är inblandade, av absolut toppklass. /douglaz.com

Cold As Ice (2006)

Title: Cold As Ice (2006)

Original title:

Genre: Blues

Company: TELARC

Date: 2006 12 14

Det går sällan särskilt bra då barnen till kända musiker väljer att följa i sina föräldrars fotspår, men John Lee Hooker Jr klarar sig förvånansvärt bra. Privat ledde visserligen droger till att han försvann från rampljuset i över tjugo år, men han återvände till musiken i god matchform och på Cold As Ice blir det sprittande storstadsblues och R'n'B av klass. Låtar som Fed Up, Do Daddy (tillägnad pappa Hooker) och covern på faderns I'm In The Mood hittar inte riktigt hem, men desto fler gör det och en tajt blåssektion i kombination med Blues Brothers-humor (Cold As Ice) gör det här till en lika oväntad, som välkommen partyplatta. /douglaz.com

Hey There (1949-55)

Title: Hey There (1949-55)

Original title:

Genre: Jazz

Company: NAXOS

Date: 2006 12 20

Sångaren, komikern, skådespelaren och dansaren Sammy Davis Jr hörs här på tjugo inspelningar gjorda mellan åren 1949 och 1955. Tveklöst är det så att han ännu inte utvecklats till den artist han skulle komma att bli, men han är redan en lovande sångare. Bagateller som I Don't Care Who Knows och Hey There blandas med tyngre material som The Man With The Golden Arm (från filmen med samma namn) och standards som That Old Black Magic och Love Me Or Leave Me (i en hiskeligt fånigt version). Egentligen skulle jag avråda från denna skiva då den är så tafatt blek i jämförelse med det han senare skulle komma att göra, men som ett led på vägen från en tid då Sammy Davis Jr turnerade under namnet Silent Sam, The Dancing Midget till åren då han med all rätt kallades The world's greatest entertainer är det trots allt ändå intressant. /douglaz.com

Dear Mr. Sinatra (2006)

Title: Dear Mr. Sinatra (2006)

Original title:

Genre: Jazz

Company: TELARC

Date: 2007 01 03

Det har gjorts flera hyllningsskivor tillägnade Frank Sinatra, men få som träffar så rätt som sångaren och gitarristen John Pizzarellis Dear Mr. Sinatra. Precis som Diana Krall har han haft det goda omdömet att anlita The Clayton/Hamilton Jazz Orchestra som stöd och repertoaren bestående av Sinatra-låtar som You Make Me Feel So Young, If I Had You, Witchcraft, I've Got You Under My Skin och Nice 'n' Easy har omarbetats på ett fenomenalt sätt. Istället för trötta upprepningar av gammal skåpmat har nya arrangemang givit låtarna nytt liv och då de som här dessutom framförs av så många exceptionella musiker är det svårt att inte charmas. /douglas.com

Decade Of Aggression: Live (1991)

Title: Decade Of Aggression: Live (1991)

Original title:

Genre: Rock

Company: AMERICAN

Date: 2007 01 10

Någonstans på gränsen mellan thrash och speed mutade amerikanska Slayer för länge sedan in mark de sedan inte lämnat. Ej ens på den nyligen utgivna Christ Illusion. Här hör man dem på två liveinspelningar från 1990 (Wembley Arena, England) och 1991 (Lakeland Coliseum, Florida). Ljudet är genomgående bedrövligt vilket hela tiden hotar att skjuta tillställningen i sank, men musiken är så bra att hotet aldrig förverkligas. Hell Awaits, South Of Heaven, Raining Blood, Expendable Youth, Chemical Warfare, Seasons In The Abyss... totalt framförs 21 stycken av deras främsta låtar så långt i karriären (och förvisso har de fortfarande inte lyckats trumfa några av dem). Tempot vinglar på några ställen, men överlag är det en hårt pressad turbo som rasar iväg med Tom Arayas vrål på toppen och Dave Lombardos smattrande baskaggar på botten. /douglaz.com

 
 
 

Want to be kept in the loop?

 

Syndicate Douglaz

Douglaz.com reviews are available in RSS format, to syndicate/subscribe to the review feeds you need a RSS reader. If you don't have one you can probably find one here.